På tunnelbanan på väg hem igår.

Lyssnar på musik, har kollat fejan och insta, kollar nu rss:er. Inser att det är en låt som jag inte riktigt gillar så tänker att jag ska trycka fram till nästa. Funderar på i vilken ficka jag har mobilen i. Känner i ena, känner i andra. Ingen telefon. Hmm… kan den ligga i fleecen? Känner efter. Då ser jag, i ena handen, mitt framför näsan ligger den ju. Det är ju den jag läser på…

Byter låt och fnissar lite åt mig själv.

Det är mycket i luften nu. Barnen börjar skolan, lappar ska fyllas i, datum för diverse uppstarter ska hållas koll på etc.

På jobbet har vi 8 nya på vårt kontor och 5 av dem är i mitt team, vi har ett projekt som suger väldigt mycket mer tid än planerat, många kunder vaknar till liv efter sommaren och jag har en sista certifiering nästa vecka.

Allt är väldigt roligt och helgens träningskurs var verkligen helt rätt i tid! Hjärna pausade.

Idag har jag haft lite lugnare delar och kunnat lyssna på musik och jobbat på. Vid ett tillfälle när jag skulle sätta i lurarna så var det två tankar som krockade.

1. Koppla in headsetet i telefonen
2. Stoppa in plopparna i öronen

Resulterade i att jag påbörjade att stoppa in den delen som ska in i telefonen, i örat. Kändes konstigt väldigt snabbt och jag fnissade för mig själv.

Ikväll så var barnen ganska trötta så jag erbjöd mig att skjutsa Aron hem och Simon hakade på. Jag satte på skor, tog nycklar, fixade kassar (behövde komplettera lite inför kalaset imorgon) och frågade om barnen hade med allt.

Kom halvvägs till garaget då jag kände att skorna kändes olika. Tittar ner, garvar. Jag har tagit olika skor.

Funderade på om jag skulle gå hem och byta men orkade inte. Bjöd på det.

Vet faktiskt inte om någon såg det men när vi pratade om det hemma sen så kom vi fram till att om någon såg det och skrattade, så har jag hjälpt dem till ett längre liv. Ett gott skratt förlänger livet heter det ju!

Var hos kund idag. Hade endast ett möte inbokat. Klockan 14, och det var en dragning för lite chefsfolk som beställaren tyckte var viktigt så vi hade preppat. Drygt en timme före det hela chattar hen och frågar om det är rummet som står i bokningen (som hen skickat ut). Inser att rummet då inte är bokat. Börjar rådda. Finns typ inga.

Samtidigt får jag ping från receptionen om att jag har besök, och en chatt från en person som sitter på kontoret i Tyskland och som jag hjälpt en del. Hen skulle vara i stan så vi sa vi kunde ta en kaffe. Visade sig att hen var på möte i stan och inte på kontoret som jag trodde och då kom förbi kontoret för att ta en kaffe med mig – 20 minuter före mitt möte utan lokal började. Vi tog en snabb kaffe, jag fick samtidigt lite hjälp med att leta rum av receptionen men det fanns verkligen inga. Vi sa hej då och jag gick för att se hur vi skulle lösa dragningen. Kom på att det finns en rätt stor lokal mitt i som används ibland, den var ledig! Så endast 4 minuter sent kom vi igång, och de verkade nöjda efteråt.

För någon vecka sen hade vi en halvinfekterad diskussion i en grupp där jag är admin och en person där har anmält inlägget och vill att jag tar bort en kommentar. Gjorde det på eftermiddagen och chattade hen. Fick svar nu på kvällen, att hen inte fattade något alls. Jag började så smått undra hur hen var funtad efter lite diskussion. Tills jag insåg, FEL person. Haha, detta var en person så långt från tråden det bara går. Vi garvade lite (ganska mycket faktiskt) åt det hela och chattade lite allmänt, samtidigt som jag chattade rätt person…

Idag när jag varit hos kund och skulle hem så fastnade jag lite i ingången till t-banan. Jag blippade mitt kort som jag gör minst 15 gånger i veckan typ och så fick jag rött kryss (händer ibland). Höll över kortet igen, inget hände. Funderade lite, viftade lite med kortet.

Spärren bredvid funkade för en annan person så jag gick dit istället. Samma sak. Inget hände.

Vänder mig mot luckan och där är två personer och jag håller upp kortet och är på väg mot dem. En av dem säger genom luckan att jag ska hålla kortet över den blå lappen. Vilket jag givetvis ska. Inte över den “lampa” där krysset visade sig.

Jag ler stort mot dem och garvar när jag lyckas ta mig in till sist. Skrattar faktiskt hela vägen ner i rulltrappan åt hur man helt plötsligt glömmer saker man gör ofta.

Gissa om jag blev förvånad när jag skulle ta en sportdrycksflaska igår.

Vi vet inte vem av oss som ställt fel men den hade definitivt stått ett par timmar då den hunnit surna och klumpa till sig.

Gäller att ha koll på sakerna 🙂