Idag när jag var ute på en löptur i Nackareservatet mötte jag en stavgående herre. Inget ovanligt med det, men precis när vi passerade varann såg jag att det var Plura. Surrealistiskt.

Det är ju de där stegen. 10 000 steg per dag, minst har jag lovat mig själv. Vid halv 3 idag hade jag drygt 2 000 steg och ingen träning inplanerad. Funderade på promenad. Tråkigt. Funderade på löprunda och kom på att jag kunde se hur det funkar att ha med Joel på springcykel.

Bytte om och stack iväg med Joel som var eld och lågor.

Tror det var min bästa löprunda någonsin. Dels för att kroppen (trots en hel del kilon som jag vill bli av med) kändes kanonbra men framför allt för att jag hade underbart sällskap. Snacka om intervallträning. Jag glömde i princip bort att jag sprang för jag fick hålla koll på Joels fart och anpassa mig. Att det är vår, nyss hade regnat och att vi sprang på en runda i skogen bidrog oxå till lyckokänslan.

Att Joel sen inte var tyst många sekunder gjorde att jag hade underhållning utan dess like. Vi pratade om tigrar och hundar och vargtigrar och drakar, som kanske fanns i skogen. Joels påhitt det allra mesta. Personer vi mötte log alla när de såg vilket par vi var.

Det lär bli fler vändor!

I söndags gav jag mig ut på årets första löprunda. Jag har hållit igång under vintern med Bodypump och lite spinning och det kändes faktiskt som det gett lite resultat till skillnad från för tre år sen.

Dock kände jag mig rejält trött efteråt och träningsvärken lät inte vänta på sig heller, så jag antar att det visar att det är bra att ägna sig åt många olika träningsformer…

Mycket skönt att springa var det iallafall!