Läste förra upplagan för två år sen och gillade den. Lite småförändringar är det men detta är i stort sett samma bok.

Gillar bilderna och de små rutorna de har. Det som jag gillar allra bäst är dock sidan i slutet på varje kapitel “Att tänka på” och sen även “Lästips” så man kan läsa ännu mer, även barnböcker.

Det som var stora skillnaden var kapitlet “Extra krävande barn – mer av allt”. Ett lärorikt kapitel med historier ur verkliga livet oxå där familjer med den här “typen” av barn får berätta. Sånt gillar jag. Det sätter allt i perspektiv.

Fokuserade på kapitlen om 2- och 4-åringarna eftersom det är just vad vi har här hemma. Det känns verkligen bekant och det är väldigt skönt att få en ok-stämpel på att man får bli arg och trött.

Gillar Malin och Kristinas böcker och jag hoppas de hittar ännu fler nischade(?) områden att skriva om i det här ämnet.

Lagom bra föräldrar är bäst! – är en bok som behövs. Många föräldrar idag har enorma krav på sig – krav som man skapar själv eller kanske kan man säga att samhället skapar dem.

Gillar första “delen” bäst där det är olika områden som behandlas, “Om känslor”, “Tjat, hot och mutor” osv. Det blandas in korta exempel från verkliga livet vilket gör att det känns trovärdigt. Dock är det ett kapitel som handlar om skulden man kan känna för att ens barn ärver ens dåliga egenskaper. Den tanken har aldrig slagit mig inser jag och det är inte så att jag saknar dåliga egenskaper… Alla andra kapitel känner jag igen mig i även om jag tycker att jag faktiskt är rätt så nertaggad.

Delen där familjer som behövde tagga ner fick komma till tals var något lång och tvärtom så var delen där nöjda familjer lite kort. Det var skönt att faktiskt få läsa om att det finns de som är nöjda. De som tycker att de hinner med sina barn eftersom de pausat andra saker – och är nöjda med det.

Fick lite ont i hjärtat på slutet när föräldrar med utflugna barn fick säga vad de ångrade, eller fortfarande ältar. Tänk om vi alla kunde prata lite mer öppet om såna här saker! Saknade sen något slags sammanfattande/avslutande kapitel. För egen del kändes det som en stämpel på att jag tänker rätt i min föräldraroll. Det är ok att bli arg och ledsen. Det är ok att göra fel. Vi är en familj och vi är trygga tillsammans. Alltså klart läsvärd bok!

Känns som att boken riktar sig mest till småbarnsföräldrar, och jag hoppas att det finns (eller kommer) en liknande för familjer med äldre barn då stressen snarare blir större ju äldre barnen blir även om det blir på ett annat sätt.

Tvåårstrotsen börjar närma sig så jag införskaffade den här boken. Det fanns en del bra saker som jag kunde ta till mig. Tex att man under perioder av trots faktiskt inte behöver vara så konsekvent och det är helt ok att bli arg och visa känslor – tom bra, och studier har visat att det uppstår småkonflikter var tredje minut och större konflikter 3-4 gånger i timmen. Vet inte om jag ska känna mig tröstad av detta eller fasa det som är framför oss! 🙂

Tyvärr var det en hel del om första året och dess utvecklingssprång och det har jag redan läst i en annan bok, plus ett par sidor om graviditeten. Nåja i det stora hela var det intressant läsning om vad vi har framför oss!