Ja, kokta chips var vad vi åt till middag idag. Om man ska tro på E som var här och åt middag. Det var vad hon sa till sina föräldrar att vi åt.

Man kan säga att hon hade rätt faktiskt. Fast det var tacomiddag. Tacochips täckta med köttfärs och ost och sen i ugnen 5 minuter. Ungefär som att koka chips kan man säga.

För något år sen började vi prata om att ses utanför träningen. Vi som hänger på crossen vecka efter vecka. Vi som aldrig hinner prata ordentligt med varandra eftersom vi tränar. Känns som att vi ändå känner varandra väl eftersom vi hänger på fejan.

Så tog Monica tag i det och bjöd in oss. Elin som började för bara ett år sen känns som en som varit med från början och skulle så klart med. Oj vilken samling coola och driftiga kvinnor. Kändes som att jag halkade med på ett bananskal och vips hade de bestämt vilka som tog med vad och planerat alltihopa. Nice 🙂

Vi trängde ihop oss i en bil i fredags och drog till Vendelsömalm där M bor. Oj oj oj vilken fantastisk lägenhet. Pimpad med massa ljus så det var otroligt mysigt. God mat bjöds det på och mumsig efterrätt med frukt, vit choklad (ugnsvarm) och glass till.

Amany, vår fantastiska tränare dök oxå upp en stund.

Först efter 1 drog vi oss hemåt med löften om att göra om detta snarast.

Sällan är det tråkigt runt middagsbordet hemma hos oss. Det behöver inte heller betyda att det är roligt jämt men igår garvade vi rejält när barnen ville ha varsina lock och sen satte dem som hörselskydd och pratade högre än normalt.

Ikväll när middagen löd mot sitt slut slog det mig att det var bästa middagen på länge. Inte bara för att det var fisk som jag älskar utan för att det inte varit något tjat, inget gnäll, inget gråt, inga höjda röster etc. Utan en helt vanlig lugn och sansad middag. Ingen som sprang iväg under måltiden. Ingen störande teknik. Plus att alla åt av maten!

Undrar när det hände senast. Om någonsin.

Efter två dagar på förskolan var det lyxigt att svida om (glömde dock skorna insåg jag) och dra in till stan för att möta upp Lotta på Thank God It’s Friday (även om det var torsdag).

Vi lyxade med förrätt, huvudrätt och svingod efterrätt.

Vi underhöll varandra med historier från vardagen och igenkänningsfaktorn var hög för oss båda tror jag. Kanske inte så underligt då vi har barn i nästan samma åldrar.

Vi funderade på både dåtid, nutid och framtid. Kom inte fram till så mycket egentligen men bestämde att vi borde ta en tjejhelg i november och att vi återigen vill åka till Säfsen i vår. Får se hur det blir 🙂

Idag bjöds det kotletter och potatis till middag. Till det var det sås – skyn från stekningen. Joel ville ha en stor potatis (absolut inte mosad). När jag försökte ge honom sås så ville han ha brunsås.

Han åt på sin potatis och helt plötsligt gick den sönder. Tyvärr var det den sista hela. Joel blev mycket bedrövad. Då började han prata om brunsås igen, att mosa potatisen med. Han accepterade inte att det inte fanns. Så hans middag avslutades med gråt, gråt och gråt.

En inte helt ovanlig middag hemma hos oss.

Tänk alla dessa samtal man får från diverse ställen. Senaste veckan är det något marknadsundersökningsbolag som ringt från 046-350800 och velat prata med någon mellan 18 och 65 år. Igår lackade jag ur när de ringde mitt i middagen och frågade var de fått vårt nummer ifrån eftersom vi är med i NIX-registret. Nja, de räknas inte in av NIX eftersom de är ett marknadsundersökningsbolag.

Kan det verkligen stämma??

Jag sa iaf till honom att han kunde skriva in i sitt system att de inte ska ringa oss mer för vi är småbarnsföräldrar och har inte riktigt tid att svara på frågor.

Idag tog jag mig i kragen och kollade på NIX och tyvärr stämmer det…

Spärren hindrar således inte samtal för enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politiska kampanjer, religiös upplysning eller liknande.

På måndagskvällen beslöt vi oss för att åka norrut till Åhus och äta middag. Vi följdes av regnet men precis när vi var framme kom solen och en fantastisk regnbåge visade upp sig.

När vi ätit klart var det dax för promenad så att vi fick ihop dagens steg – hann ett par hundra meter och sen kom ösregnet. Tur att det finns regnskydd till vagnen och att vi inte är gjorda av socker!