Åren efter vi slutade plugga i Uppsala var vi väldigt bra på att ses. I början varannan tisdag vid svampen – de som kunde kom. Sen blev det färre tillfällen och vips bokade vi inte in några. Några hade jag inte träffat sen vi åt middag hos Karin för 5,5 år sen.

Den här gången var vi fyra och det kändes inte att det var längesen vi sågs. Visst hade det hänt saker som man inte hade koll på. Även om vissa saker funnits på fejan så finns inte allt där. Vi gick laget runt och berättade om nuvarande livssituation och babblade på och vips hade 6 timmar gått och vi fick ta oss hemåt då det var söndag.

Det märks att de där studieåren var intensiva och man delar en hel del erfarenheter och man lärde känna varandra ganska bra, även om vi delade med oss väldigt öppet den här gången oxå. Gamla vänner är bra grejer!

Nu är vi peppade att ses igen så jag hoppas VERKLIGEN att det inte går lika länge till nästa.

I lördags hade vi en liten träff med en hög gamla kursare hemma hos Karin. Det är cancermonstret som fick oss att ta tag i det hela och just nu ser det ljust ut för den drabbade.

Vi käkade pizza, drack lite vin och babblade på om hur livet är nu, hur det varit sen vi sågs varje dag och så givetvis pratade vi om gamla minnen.

Det var bostäder, giftermål, barn, jobb, sjukdomar, livsfunderingar, olyckor, alkoholism, barnbarn och otrohet som avhandlades. Livet har sina vägar kan man säga.

Det kändes inte alls att det var över 11 år sen som vi umgicks mer eller mindre varje dag.

När jag flyttade till Stockholm för snart 10 år sen hade vi gamla kursare som tradition att ses varannan tisdag vid Stureplan. Det blev senare tre gånger per “termin” och sen ebbade det ut helt och hållet.

Igår var vi dock några stycken som sågs på söder och det är konstigt att vissa man knappt sett eller haft kontakt med på 5-6 år kan kännas så bekanta. Urkul att snacka gamla minnen, höra nulägesrapport och babbla om allt mellan himmel och jord. Folk hade gift sig, skilt sig, fått barn, flyttat, bytt jobb och sånt som man gör när man pluggat klart.

Jag hade tänkt ta mig hem ganska tidigt (typ 8 ) för vi har fått sova lite dåligt senaste tiden, men helt plötsligt var klockan kvart i 10 och då var jag glad att regnet fått mig att ta bilen!

Alldeles i början när jag flyttade till Stockholm (år 2000) så träffades vi kursare varannan tisdag vid svampen, det blev sen en gång i månaden och gled sen till att bli 3-4 gånger per år, sen avstannade det. I våras tog Pelle tag i det och det var några som dök upp och nu tog Camilla och jag tag i det och igår träffades vi 9-10 stycken.

Vi träffades på Kvarnen och käkade, drack och babblade. Eftersom många träffades senast för fyra år sen så var det en hel del att uppdatera oss på. Antal barn, giftermål (ännu inga separationer), jobb osv. Nu var vi överens om att två gånger per år borde vi kunna få ihop att träffas.

Konstigt att det kan gå så lång tid och ändå kännas helt naturligt. Tänk oxå att vissa saker är sig lika…

(STP=Språkteknologiprogrammet)