I början när jag bokcirklade använde jag min vanliga anteckningsbok från olika typer av event/webinarer etc men insåg att jag ju ville anteckna inte bara från våra diskussioner utan under läsningen. Samtidigt ville jag även anteckna mer från vanlig läsning av facklitteratur för att förhoppningsvis minnas mer.

Funderade lite. Började testa lite när jag läste Motivation och gillade det.

Men hur dokumentera när man läser flera böcker parallellt? Kan man gissa i förväg hur många sidor en bok tar? Nja.

Efter att ha läst klart Motivation bestämde jag mig för att fortsätta med fler böcker, och att inte bestämma i förväg hur många sidor, utan blanda. När det blev fler och fler böcker så blev det lite rörigt.

Efter att ha experimenterat så tycker jag att jag har landat rätt bra och igår skrev jag på sista sidan i den här boken som jag påbörjade i februari 2024. Redan på midsommar påbörjade jag den nya boken (även denna inleds med en bok av Anna). Listar lite tankar kring hur jag använder den.

1. På pärmens insida har jag en numrerad lista över böcker jag skriver om i boken.
2. Varje bok får en färg. Färgen får inte ha någon annan aktiv bok. Varje sida markeras med numret och färgen.
3. Färgen får oxå ett nummer. Så att jag enkelt när jag bläddrar och ser en orange sida kan se vilken bok det är för.
4. Diskussioner vi har skriver jag här oxå, under rubriken Diskussion (grå färg).
5. Några böcker kommer nu att existera i både första och andra boken och så får det vara.

Älskar känslan av att bläddra i boken, läsa en sida och förflyttas tillbaka till boken. Fint att se att jag på knappt 2,5 år verkligen har läst otroligt många böcker.

Sen vill jag bli bättre på själva dokumenterandet men det är ett helt annat ämne!

Boken jag använder är Moleskin, soft cover, plain, 400 sidor, large och det är skitsvårt att hitta och alltid klurigt att veta exakt vilken det är och lätt att glömma en av parametrarna.

Sju år. Det har idag gått sju år sen jag fick samtalet om att mamma inte längre levde.

Pratade med barnen om det och Joel är ju nu dubbelt så gammal som han var då. Simon minns henne bara vagt.

Själv minns jag mindre och mindre av de sista åren, och minns mer när hon var yngre och hade orken kvar. Livsgnistan.

Önskar att jag nu hade kunnat prata med henne. Fråga saker. Saker som jag insett att jag inte vet om henne, hennes liv och erfarenheter.

Jag kände aldrig min pappa. Fick bara 6,5 år tillsammans och i den åldern tänker man inte så mycket på hur människor är.

Länge var det en stor sorg inom mig. Jag var avundsjuk på alla som hade sina pappor kvar. Kunde blir riktigt sur när någon klagade på sin pappa. Tänka att de iaf hade en.

Tills jag träffade en person vars pappa inte alls var en bra pappa och det fick mig att inse att det aldrig är så enkelt, så svart eller vitt.

Nu kan jag mest sakna att jag aldrig kände honom, att jag aldrig kan iaktta hur han var, aldrig lyssna på hans resonerande, aldrig få reda på vilka tankar som rörde sig i honom.

Aldrig se vilka mönster jag har med mig från honom.

Brevväxlade med hans syster (min faster Signe) på 90-talet. Det var oerhört intressant!

Ibland tänker jag på hans liv. Född 1915 i Småland på en gård där de fick jobba hårt. Han lämnade tydligen hemmet som 16-åring och jobbade med att lägga järnväg runt Borås och senare i Värmland. Där träffade han sin första fru (tror jag). Vid något tillfälle flyttade de till Ed där han jobbade som murare. De fick tre barn (mina halvsyskon) och skiljde sig på 60-talet. Hans ena dotter bodde på en gård norr om Ed och vid något tillfälle bad hon honom kolla en grannes skorsten som strulade lite. Grannen var min mamma och på den vägen är det.

Livet.

I torsdags skulle jag ringa och boka tid för riktigt kastrering av Raffe. Sökte på Tyresö i telefonen eftersom Bagis där vi brukar gå endast är akutdjursjukhus nu och inte gör några planerade saker. Därför tog vi ju även den årliga sprutan i Tyresö.

Sökte på Tyresö i telefonboken. Fick upp Tyresö Djurklinik men även Tyresöpraktiken. Minns att jag funderade på varför jag hade det i min telefonbok.

Så idag dök en slumpad post (finns ju en sån på bloggen alltid vilket gör att jag hittar gamla roliga poster) som hette Mjuka fötter. Klickade på den och se där, 2010 var jag minsann på Tyresökliniken och fick fötterna ompysslade. Födelsedagspresent från mamma. Har verkligen inga som helst minnen från det. Inga.

Ändå rätt konstigt tycker jag. Minns andra gånger jag pysslat om fötterna sådär (40-årspresent från gamla rävar, i Turkiet).

Fejan påminner om vilka som fyller år. Det första jag såg idag när jag startade telefonen var en sån påminnelse. Karin skulle fyllt 54 år idag.

På tygaffären för någon vecka sen rotade jag i stuvhögen och kände tunn jersey och tänkte att den måste jag köpa för det är ju sån mamma gillar till nattlinne och hon behöver… (här kom minnet ikapp). Hon behöver inga nattlinnen där hon är.

Vi läste ut Harry Potter och Fenixorden ikväll. Slutet var jobbigt att läsa för det handlade mycket om att förlora någon nära och kär.

Samtidigt njuter jag lite extra av de fina små liven som ligger bredvid mig i såna lägen.