I veckan blev det nog bara en utefrukost tror jag. Hade hoppats på vacker soluppgång men det var lite väl molnigt för det. Ändå är det fantastiskt härligt att komma ut en längre stund på morgonen. Funderar mycket på hur det ska bli i höst och vinter med mörkret. Förra vintern kunde jag inte gå så långa rundor pga hälarna men nu kan jag ju det så hur gör jag då? Jobbar tidigt och tar en paus sen?

Alltid är det djur ute som underhåller. Rådjur i princip varje gång. Får mig att tänka på Bambi i dessa tider när höstfärgerna börjar komma.

I onsdags var det först gäss (?) som flög förbi och som jag fångade på bild och sen en häger som höll sig precis ovanför vattenytan och flög bort till en av bryggorna jag äter frukost på ibland. Häftigt!

På morgonrundan idag såg jag helt plötsligt lila kottar på en gran. Kan inte minnas att jag någonsin sett det (har jag säkert men har glömt).

Såg så otroligt häftigt ut i den annars så nygröna skogen.

När jag kom hem kollade jag igenom mina rss:er i Feedly. Vips dök det upp en post från Trädgårdshuset. Lustigt sånt där.

Nu på hösten blir himlen ofta väldigt fantastisk. Älskar att stanna upp och glo. Här är ett gäng himlar från senaste veckan.

Tre delar som under min uppväxt var väldigt viktiga. Hantverk, djur och natur.

På något sätt har de nog alltid funnits där men lite olika starkt under olika perioder. Kanske har jag ignorerat dem bitvis för att det inte riktigt passat in?

Kanske är det i detta jag behöver hitta min balans. En balans för att jag ska må som bäst?

Hantverk fanns där med en mormor som alltid broderade, en mamma som sydde (mest när jag var liten) men broderade, stickade och virkade massor. Själv testade jag det mesta. Gick även en folkhögskolelinje med detta fokus, och sen har det funnits där lite till och från. Gick en sommarkurs på folkhögskola i smide. Silversmideskurs i stan. Sydde massor under några år när barnen var små (och undrar fortfarande hur tusan jag fick ihop det – var ju när jag dessutom tränade som mest…). Den här delen har jag tappat och ska försöka ta upp igen. Jag och Joel var på en täljkurs och gjorde krympburk och nu ska vi gå en med fyra tillfällen. Han fick dessutom drejtillfälle i födelsedagspresent. Kanske är det så jag ska få till det? Tillsammans <3

Djur hade vi (katt, hund, fåglar, höns, kanin typ) under hela uppväxten, inte allt samtidigt men lite nu och då. Sen försvann närheten pga plugg, och så glömde jag lite bort. Vi var på hundmässa strax före vi blev gravida med Joel men med småbarn orkade vi inte riktigt. Nu har vi Raffe och det är underbart att ha ett djur igen! Vet att vi inte orkar med fler djur i den vardagen vi har men jag hoppas i framtiden kunna få uppleva närheten till fler djur. Just nu får Raffe räcka, plus alla vilda djur vi stöter på under hundpromenader.

Naturen levde jag i när jag växte upp. Orienterade dessutom så den var ständigt där. Sen försvann den med skolor och jobb, flytt till städer. Lite promenader ibland men inte särskilt mycket, några utflykter ibland. Så dök scouterna upp i Joels liv och sen även mitt, och sen en hund och nu har jag återigen en hel del natur i mitt liv! Känns så härligt med årstiderna som skiftar, så otroligt mycket fint man kan vila ögonen på. Fåglar som kvittrar.

Tänker egentligen att alla skulle må bra av en skopa av dessa tre ingredienser i sina liv.

Skogen. Jag växte upp i skogen, typ. Vi hängde mycket i skogen. Jag orienterade ett antal år. Det var helt enkelt mycket skog i mitt liv.

Så flyttade jag från Ed och skogen. Först nu med hund tycker jag att jag återigen hittat tillbaka till skogen. Åren på folkhögskola var inte mycket skog (kanske liiite mer i Skinnskatteberg än Värnamo), i USA var det definitivt inte det (minns egentligen mest en naturupplevelse i Oklahoma, på gränsen till Kansas där vi såg bältdjur och badade i flod) och åren i Uppsala bjöd inte heller på särskilt mycket skog. I Orminge var det en hel del promenader i skogen som jag minns det.

Så flyttade vi hit, och det var så himla bra med Flaten och Nackareservatet i närheten. Men faktum är att det tog ett par år innan vi ens badade i Flaten.

Visst, vi har varit ute en del med barnen men jag har aldrig lärt känna skogen, eller känt mig hemma där. Så någon gång i augusti började vi gå lite längre promenader mer Raffe och sen har det blivit mer och mer. Jag har utforskat de skogar vi har i närheten. Nu känner jag mig hemma. Promenaderna känns ganska korta – för att det känns som hemma – min skog.

Och jag älskar det!

Strax efter 6 gick jag upp och käkade frukost i lugn och ro. Mörkt ute så jag drog ut lite på mordonrundan med Raffe.

Så efter lite lek hemma började det ljusna och vi gav oss ut. Helt otroligt vackert ute med all snö som kommit senaste dagarna. Solen höll precis på att ta sig över horisonten och molnen var gul/rosa.

Vi stannade på flera ställen och lekte med snön. Enormt roligt att se vilken glädje Raffe visar i leken.

Vi såg flera rådjur, hörde hackspett och fågelkvitter. Hade varma sköna kläder och kunde bara helt och hållet njuta av naturen.