Köpte som e-bok när adlibris hade rea. Har läst om den på bokbloggar och gjort en mental notering om att jag vill läsa. Insåg först efteråt att det finns en del före, men det läser jag nog inte för det blir lixom fel ordning. Denna gick dock finemang att läsa utan att ha läst första.

Började läsa och sen ville jag inte släppa den. Inte ett sånt driv att jag läste hela tiden överallt, men ganska ofta.

Otroligt nyttig inblick i hur det kan vara att skilja sig. Att det kanske inte är så enkelt eller så njutbart direkt (om någon nu skulle tro det). Hur varannan-vecka-livet suger, åtminstone i början. Ja, en bra inblick helt enkelt.

Varken Anna eller Mats är personer jag finner tycke för, men det ger perspektiv.

Den finns även som inbunden och pocket.

Tredje och sista boken. Tyvärr får jag nog säga att detta var den jag gillade minst. Ville mest veta hur det slutade, och samtidigt så kan man ju räkna ut det. Resan dit kändes lite som en utfyllnad.

Jag gillar den ändå. Det känns avslutat nu på något sätt och det är ju aldrig fel med lite romance. Jag förstår dock varför romance oftast är en bok, och inte flera om samma personer.

Jag gillar samspelet och de inre tankar och funderingarna som kommer. Det är välbekant. Det där att våga lita på någon annan så mycket. Svårt, men samtidigt värt det. Gillar att han tar sig ur mörkret än mer och vågar lita på världen igen. Kan tänka mig att många med tuff uppväxt har svårt att släppa andra nära. Gäller att komma ihåg när någon kan tyckas lite kantig.

I slutet kom dock en rolig vändning när det efter epilogen kom början återgick till när de träffas första gångerna, fast ur Christians perspektiv – underhållande på något sätt och cirkeln sluts.

Kommer som inbunden i januari och du kan läsa mer om den på Norstedts.

Med tanke på titeln så var jag faktiskt orolig att det skulle bli mer av de där sakerna som jag  ogillar. Jag hade dock fel! Gick snabbt att läsa eftersom jag hade boken med mig hela tiden på telefonen och den har samma driv som första boken.

Den här boken känns mycket enklare att läsa, mer romantik och ljusa saker (trots titeln). Men även lite som en transportbok  och jag måste nu hålla med många andra som recenserat första boken att det blir lite mycket med den inre gudinnan och kanske lite väl mycket sex.

Fast jag gillar det ljusa i boken, att se framåt inte bakåt. Älskar det fina samspelet dem emellan. Den “lilla pojken” som äntligen får det han behöver. Äkta kärlek, men på helt rätt sätt. Man får veta mer om Christians uppväxt den här gången vilket förklarar en hel del.

Sen såklart är deras mejlkonversationer underhållande igen. Inte lika som förra gången men nästan. Jag undrar hur många såna där mejl/chatt/sms etc som skickas i världen under en dag. Massor antar jag. Spänning/underhållning i vardagen.

Slutet… Ja det gör att jag längtar till nästa del såklart. Mycket spännande!

Boken kommer som inbunden inom några veckor och jag undrar när Adlibris tänker släppa sista boken som e-bok…

Här läser du mer om boken hos Norstedts.

Min första e-bok! Här är en bok som till skillnad från Simonas fantastiska böcker får mig att rodna rejält, och ibland inte ens vilja läsa (fick tipset via Simonas blogg nämligen). Men från det att jag läst två sidor så kunde jag inte släppa den eftersom det trots allt är en historia i den, ett driv. Jag hade inte alls läst något om dess innehåll innan så en bit in i boken fick jag en smärre överraskning och läste vissa delar med en väldigt skeptisk min.

Till skillnad från många andra böcker så är det bara ett berättarperspektiv. Hade varit enormt skoj att se det från fler personers perspektiv men det är väl del av det hela.

Givetvis finns den som inbunden oxå.

Slutet gillade jag. Äntligen ett bra beslut, svårt men bra. Nu finns det två böcker till så jag kan ju ana vartåt det lutar, och det ska man ju kunna med romance. Det är vägen dit som är intressant och jag kan lova att jag ska läsa nr 2 och 3 så snart det går (november och januari tror jag de kommer ut på svenska).

En bra bok att läsa som e-bok dessutom för jag kan lova att jag kommer spana intresserat på de som jag ser läser denna bok. Undra lite lätt var de är i boken för det är inte många sidor som inte får en att rodna.

Här läser du mer om boken hos Nordstedts.

Det bor en språknörd inom mig så när jag såg denna ville jag givetvis läsa och jag är glad att jag läste den för polletten trillade ner 🙂

Titeln är således extremt träffande och Lars fantastisk på att använda metaforer för att beskriva just metaforer. Han leker med språket så jag nästan blir snurrig.

Känslan av att jag nog aldrig ska skriva offentligt kommer på slutet. Oj vad man kan analyserar, och vad offentliga personer faktiskt analyseras. Intressant men samtidigt lite skrämmande att det någon säger nagelfars på det sättet.

Kan rekommenderas om man gillar språk och om man skriver mycket.

Lars tipsar oxå om floskeltoppen som jag nog ska spana på lite då och då.

Åh vad jag sett fram emot denna bok. Carins fjärde var ju en liten besvikelse så jag var lite orolig. Helt i onödan. Den här är bra.

Som vanligt många trådar att hålla reda på och man misstänker ju att de ska sammanstråla på något sätt, så hjärnan arbetar hela tiden på att hitta kopplingar, försöka förstå. Lyckas sådär för det är en riktigt finurlig tvist på det hela.

Som vanligt med Carins böcker vill man hela tiden läsa. Tills det är slut. Man rycks direkt med och trots min lässvacka vad gäller flera andra böcker jag börjat på så vill jag läsa denna. Fick den en tisdag och på fredagen var den utläst.

Allt är inte vad det verkar vara. Bra lärdom!

Att hela boken sen hanterar ett väldigt viktigt ämne gör det hela ännu bättre. Våldtäkt. Boken lyckas ta upp väldigt många aspekter av detta ämne, ja hela grundstoryn gör ju oxå det.

Gillar att huvudpersonerna – poliserna – är så viktiga och tar stor plats. Vill läsa mer mer mer om dem. Inte vänta ett helt år! 🙁

…utveckla dina viktigaste relationer. Ännu en bok av Jesper Juul, denna gång tillsammans med Monica Øien. I början reagerade jag starkt på sättet boken är skriven. I intervjuform typ. Monica ställer frågor som Jesper sen målar ut svaren på. Nja, skeptisk. Jag måste dock erkänna att formatet växte och kändes riktigt bra till slut.

Har öronmärkt mer än 10 sidor och det är inte något jag gör ofta, men här stod det så många vettiga och kloka saker. En bok man måste låta ta lite tid att läsa tror jag, få  fundera lite på vad det är de säger egentligen och sen bilda sig en egen uppfattning kring det hela.

Jag håller inte med om exakt allt Jesper säger men jag gillar hans grundinställning och jag tycker jag får mycket att fundera vidare på. Fick en ny syn på det här med konsekvens. Det är inte en konsekvens att man inte får glass efter maten om man inte äter upp, det är ett straff. Det är däremot en konsekvens att man fryser om man inte tar på sig en jacka när man går ut på vintern.

Genom hela boken lyfter man fram olika citat och det kan jag se som lite störande för de avbryter flytet och jag undrar hela tiden om det är text jag redan läst eller text som kommer längre fram. Nu när jag bläddrar tillbaka i boken gillar jag dem dock. De gör att jag kommer ihåg vad det handlat om.

Det är viktigt att tillbringa tid tillsammans. Familjen och förhållandet mellan vuxna och barn är viktigare än jobbet och fritidsaktiviteterna. Det är samspelet och kommunikationen i familjen som lägger grunden till vilka vi blir som människor.

De säger så mycket klokt i boken att jag nog måste läsa om den i framtiden. För den här boken handlar inte alls mycket om riktigt små barn utan mer om större barn och det känns att det här med kommunikation blir viktigare ju äldre barnen blir. Hur pratar man med dem? Hur får man en bra relation med dem i framtiden?

Det här är en bok jag vill ha kvar och läsa igen.

Det är något med böcker som rör sig över ett väldigt kort tidsperspektiv. Jag kan inte släppa dem. Halva den här boken är sån.

Första halvan läste jag i vanlig takt och hade inga större problem att lägga undan den när jag blev för trött. Så kom jag till hälften ungefär och sen gick den inte att släppa. Först klockan ett på natten när jag läst ut den så kunde jag lägga den ifrån mig.

För dem som följer Harry Bosch är detta en nyckelbok skulle jag vilja säga. Blir spännande att se hur det här kommer att påverka framtida böcker.

Vilket otroligt driv! Det har ju varit ett par mellanböcker känns det som men den här!

Nu vill jag genast ha nästa bok 🙂 Nästa bok Prövningen verkar dock inte handla om Harry så jag får ge mig till tåls ett tag antar jag. Tur att det finns annat att läsa.

Som jag nämnt tidigare så trodde jag detta var fortsättningen av tv-serien i julas men insåg efter 100 sidor att det var del 2 i tv-serien.

Förvisso trist eftersom det förtog överraskningsmomenten rätt mycket. Jag som ogillar att läsa baksidan till och med… Läste någon som gav upp när hon insåg men jag gillade sättet de skrev på och TROTS att jag visste exakt hur det skulle gå så blev det mycket spännande.

De lyckas få till en känsla som gör att pulsen går och upp och jag känner obehagen i kroppen. Svårt att förklara men märkbart varje gång jag läste.

Jag hoppas verkligen att de skriver fler böcker för jag gillar!

Intressant var det att läsa en bok där jag inte läst första delen utan sett den. Det var otroligt svårt att placera in persongalleriet. Jag kom bara ihåg Sebastian (Rolf Lassgård) och Hinde (?) och båda var väldigt passande i sina roller. I fortsättningen så kommer jag läsa boken före jag jag läser en senare del för att få helhetskänslan.

Läste förra upplagan för två år sen och gillade den. Lite småförändringar är det men detta är i stort sett samma bok.

Gillar bilderna och de små rutorna de har. Det som jag gillar allra bäst är dock sidan i slutet på varje kapitel “Att tänka på” och sen även “Lästips” så man kan läsa ännu mer, även barnböcker.

Det som var stora skillnaden var kapitlet “Extra krävande barn – mer av allt”. Ett lärorikt kapitel med historier ur verkliga livet oxå där familjer med den här “typen” av barn får berätta. Sånt gillar jag. Det sätter allt i perspektiv.

Fokuserade på kapitlen om 2- och 4-åringarna eftersom det är just vad vi har här hemma. Det känns verkligen bekant och det är väldigt skönt att få en ok-stämpel på att man får bli arg och trött.

Gillar Malin och Kristinas böcker och jag hoppas de hittar ännu fler nischade(?) områden att skriva om i det här ämnet.