Simon har helt plötsligt börjat svara ja, eller nej på frågor. Detta underlättar mycket i kommunikationen med honom. Det går tex att fråga om han har ont i foten när han säger att han har ont.
Ofta kommer det då ett “mhm” men ibland ett bestämt ja, eller nej.
Ja ungefär så låter det när Simon säger Lejon. Tar ibland ett tag innan vi fattar.
Låter dessutom lite som päron så häromdagen när han stod vid kylskåpet och upprepade gånger sa “Bäjou” så trodde jag det var päron men han blev bara arg och då tittade jag lite närmare på vad han pekade på – en mugg med ett lejon på!
Simon har senaste tiden blivit väldigt intresserad av att gå på toa och velat använda toastegarna vi har. Han klättrar glatt upp på dem (står gärna på ringen…) men är fortfarande lite för liten för att nå ordentligt så härom dan plockade John ner pottan från vinden.
I söndags lyckades han klämma fram lite på den och igår gick det över all förväntan! Vi firade med pompa och ståt, dvs klistermärken som han fick sätta på pottan. Joel satt bredvid och visade och Simon satt på huk och satte dit ett han oxå. Jag går iväg med klistermärkena och John städar pottan, men vi missade att ha kolla på Simon för helt plötsligt ligger det en brun liten hög vid honom.
Härom dagen när Joel tröttna på datorspelet fick Simon testa. Visserligen så viftar han mest runt med musen men han lyckades med överraskande många saker.
Idag ville Joel spela och jag sa att då fick de allt turas om. Joel började och spelade en stund medans jag röjde sysaker. Efter ett tag tyckte jag det var Simons tur. Joel höll inte alls med men lät sig övertygas. Efter en extremt kort stund tyckte Joel att det var hans tur igen. Simon fick dock spela lite till och sen bytte de.
När det sen var dags att byta igen blev Joel tokledsen, men jag sa att så är det. Simon tog över musen, men efter en väldigt kort stund då Joel storgråtit hela tiden så sköt han över den till Joel och klappade lite på honom.
Idag har jag och Simon varit hemma hela dagen. Helt plötsligt när vi lekte nere ser jag hur Simon går på tå. Kommenterade det givetvis och han skrattade och fortsatte gå på tå.
Roligt att se hur de helt plötsligt bara kan något och då vill göra det hela tiden. Försökte på kvällen få honom att visa det för John, men herr bestämd vägrade givetvis.
Vi har rätt mycket olika monster i vår familj. Kittelmonster, pussmonster och lite såna roliga monster. Helt plötsligt har dock Simon verkat förstå att monster är farliga (även om de inte finns egentligen). Tidigare har det mest varit Joel som varit rädd.
Senaste dagarna har han sagt monster om och om igen. Ganska ofta låter han sen som ett farligt monster, men han ser även lite rädd ut. På klippet nedan är han dock mest trött.
Simon hade växtvärk några kvällar/nätter i veckan som gått. Jag vet att det gjorts studier kring växtvärk och man har inte kunnat bevisa sambandet med tillväxt. Vi har nu bevis. Mätte Simons fötter igår och de är minst en storlek större. Gummistövlarna som för två månader sen var för stora så jag fick köpa ett par mindre är nu på gränsen till för små. Det blev att gå upp på vinden och hämta ner ännu större.
Tur att vi inte köpt så många nya skor till honom utan kunnat ha Joels gamla, plus några vi fått av andra.
Inte undra på att han har haft ont om fötterna skjutit iväg så mycket!
Simon har hittills var tämligen förskonad från växtvärk. Det verkar ha vänt idag tyvärr. Han har flera gånger under dagen klagat på ont i fötterna och har tyckt det varit väldigt skönt om vi smörjt/masserat dem. På kvällen när han skulle sova hade han väldigt svårt att komma till ro och efter en dryg timmes sömn vaknade han och grät. Vi gav honom en alvedon och masserade ett bra tag och då kunde han slappna av och somna om, sen har han sovit.
Det tog sin lilla tid för Simon att hitta den utvalda, och sen tog det ytterligare tid före han började släpa runt på den. Men nu är han värre än Joel någonsin varit med sin Bamse. Snuttekudden ska med överallt och får han den inte med sig gråter han som om hela världen håller på att falla samman.
Enda regeln vi faktiskt håller på numera är att snuttekudden inte ska med till dagis och det verkar vara ok än så länge.
I början gick det att byta mellan de två bebisörngott vi har till kudden men numera är det bara det ena som funkar. Som tur är det tyget vi har mer av och kan således sy fler örngott om så skulle behövas. Än så länge funkar det fint att tvätta det när jag jobbar hemifrån på torsdagar och barnen är på dagis.
När vi var i Ed för någon månad sen stod vi och väntade på bussen. Lite på skoj ropade Susanne, jag och Joel på bussen lite ibland, ungefär som man ropar på en hund, så att den skulle komma någon gång. Det tog tydligen skruv hos Simon som också började ropa på bussen. Högre och högre. Till slut satt han i vagnen och vrålade med jämna mellanrum
– “BUSSEN!”
Ett snabbt men intensivt ljud, ungefär som en kraftfull hostning eller nysning.
Fortfarande när vi är ute med Simon och en buss åker förbi brukar han vråla till så att förbipasserande höjer på ögonbrynen.