Förra helgen var Johns syster på besök och på söndagen tog alla på sig full vintermundering och drog till en närliggande pulkabacke. Anna hade med sig kameran och fotograferade det hela – många kanonbilder blev det.
En stor skillnad från förra årets pulkaåkning var att Simon nu är stor nog att åka – och jösses vad han tyckte om det. Han skrattade så han tjöt när han åkte ner i pulkan med någon av oss bakom sig.
Efter två nätter i myshörnet (inte hela nätter iofs eftersom de kommit över i vår säng) var det så äntligen premiär för Simon i sin säng igår kväll. Joel hade inte sovit något på dan och slocknade helt utmattad vid halv 8. Jag tänkte envist att det borde gå att få Simon att somna i sin egen säng – det var nämligen han som visade att han ville sova i den när vi frågade.
Det tog dock sin lilla tid. Testade både att ligga brevid, i samma rum och att gå ut ur rummet. När jag gick ur rummet så tyckte jag efter en stund att jag hörde ljud som inte kom ifrån köket där nere. Mycket riktigt, det var Simon som dragit ut lådan under Joels säng och börjat leka med köksleksakerna.
Vid kvart i 9 orkade han inte längre kämpa emot sömnen utan somnade sött. Sen sov han faktiskt hela natten i nya sängen och först kvart över 7 vaknade han och ville in till oss.
Ikväll så var det Simon som somnade först och ett tag senare även Joel. Tänk en ny period har påbörjats!
Igår tog hela familjen en sväng till Farsta och på Intersport slog vi till med längdskidor till båda ungarna och en hjälm till Simon (Joel har en sen förra året). En sakerna fick vi gratis eftersom de hade erbjudande till medlemmar köp 3 betala för 2. Inte så dumt!
Idag var det givetvis dax att testa dem. Joel gjorde succé med dem på. Märktes inte att det var en ny aktivitet för honom. Simon var nöjd efter en kort stund men glad att få prova tror jag.
Vi tog en sväng i området som säkert tog 20 minuter och Joel hade ett glatt humör hela tiden men var rätt nöjd när vi kom hem. Klippet visar när han precis fått på sig skidorna och svänger ut på promenadstråket.
Simon har nått den del i utvecklingen där barn börjar kunna backa. Inte så ofta när han ska sitta så som Joel gjorde utan lite här och där. Gärna någonstans där han backar in i folk som går förbi – som i Farsta igår tex. Tur att han är liten och söt så att de flesta bara ler glatt mot honom.
Simon och jag är hemma idag. Simon hostig och feber. Efter sin middagslur satt han i min famn vid datorn och tittade på. Följande utspelade sig.
– “Ska vi gå ner och fika före vi hämtar Joel?”, frågar jag.
– “Nu!” svarar Simon bestämt.
– “Fika?” frågar jag.
– “Nä”, svarar han bestämt
– “Hämta Joel nu?” frågar jag då
– “Jaa”, kommer det från Simon
– “Längtar du efter Joel Simon” fortsätter jag
– “Mmm”, nickar Simon. “Pappa” kommer det sen ledsamt
– “Längtar du efter pappa oxå”, frågar jag
– “Mmm” svarar han sorgset och nickar
Tror det är bäst att vi hämtar Joel och säger till John att sluta jobba 🙂
Under något av mina USA-besök på 90-talet så köpte jag en Ior. Det gick inte att låta bli, den bara låg där och ropade på mig. Härom dagen hittade Simon den och sen dess har han den med sig nästan hela tiden.
När vi i helgen varit ute och åkt pulka och just kommit tillbaka så jag öppnat dörren hör jag Simon vråla “Ior, Ior” och ser hur Ior ligger en bit in på golvet. När han kom in och fick av sig alla kläder rusade han till Ior och sen bar han omkring på honom i den här korgen.