Joel kommer nästan varje natt eller tidig morgon in till vår säng. I lördags likaså. Kvart över sju vaknar jag och sneglar på honom.

– “Kuckeliku!” säger Joel utan att öppna ögonen.

Jag undrar lite om han kanske drömmer men så säger han det en gång till och då ser jag leendet som kommer och så kikar han upp på mig och säger god morgon.

Ett ganska bra sätt att börja påskafton på må jag säga.

När vi äntligen kommit fram till farmors hus så stack vi ut i trädgården och skogen ganska direkt eftersom vi suttit still så mycket under dagen.

Joel hittade genast en lite bäck som han lekte med och Simon krattade. Åka skottkärra var väldigt roligt och uppskattat.

Det var inga större problem att somna på kvällen och Joel gillade att vi sov på madrasser intill varandra alla fyra. Så mycket att han tyckte att vi skulle göra likadant när vi kom hem.

Vissa kvällar vill barnen fylla sina sängar med gosedjur.

Härom kvällen la jag dem runt Simon och sen vill han ha dem nära och även på sig. Till slut så fick vi ropa på John så han fick komma och titta.

Simon fnissade och tyckte det var jätteroligt. Givetvis ville Joel göra samma sak.

I veckan som gick var vi hemma från tisdag lunch med hostig Joel (och frisk Simon). I helgen har vi tyckt att han varit frisk och hoppats på en vanlig vecka. Så fram på eftermiddagen började han klaga på ont i ena örat… Efter ett tag fick han en dos alvedon och sen ville han sova. Så klockan 5 drog vi ner rullgardinerna och han somnade direkt.

När Simon skulle sova vid halv 8 så vaknade Joel till och ett tag senare gick han ner och åt lite kvällis. Han fikade och myste. Sa att han hörde dåligt på örat men hade inte ont. Han har pratat väldigt högt senaste dagarna så något är det nog.

Så plötsligt ville han gå och sova. Jag erbjöd honom vår säng så kunde jag ligga bredvid och läsa min bok (Vila i frid av Sofie Sarenbrant). Efter en kort stund undrade Joel varför jag inte läste. Han ville jag skulle läsa högt såklart. Så det gjorde jag. Hoppade över lite ord och avsnitt här och var. Ett kapitel läste jag tyst och då var han jättesur för han ville minsann höra även om det var läskigt. Hmm… Efter 2-3 kapitel insåg jag att han inte skulle somna när jag läste så jag la bort boken och släckte. Efter fyra vändor av Trollmors vaggvisa sov han djupt.

Joel kom som vanligt invandrandes till vår säng i natt. Lite senare sätter han sig upp i sängen.

– “Mamma, inget sånt äventyr imorgon igen. Det var lite läskigt.” säger en trött Joel.
– “Har du drömt en mardröm” undrar jag.
– “Mmm…” mumlar Joel i samma andetag som han lägger sig ner och somnar om.

Simon har börjat med en ny kvällsvana.

Nämligen att sitta och leka med fordon i sängen en stund före han somnar.

Det gäller att komma ihåg att rensa bort dem före vi går och lägger oss för annars vaknar han på natten när han lägger sig på dem.

Trots att leken är rätt högljudd ibland så somnar Joel helt utan problem.

Här var det en kväll då han vägrade pyjamas och sov i sina vanliga kläder 🙂

Efter att ha kämpat natt mellan lördag och söndag med två kräkande barn i sängen och knappt någon sömn, för att sen fortsätta under söndagen och även må väldigt illa själv så sov vi bra natt mot måndag. Måndagen sov jag så fort det gick – väldigt olikt mig. Somnade i myshörnet, på golvet, i soffan.

Vid ett till i soffan så satt barnen på varsin sida och jag somnade till och hoppade till sådär som man gör ibland när man just har somnat. Simon vänder sig till mig:

– “Mamma, du behöver inte vara rädd för mig” säger Simon och klappar mig lite.

Igår kväll hade jag lite svårt att somna men somnade ändå i hyfsad tid och hade nån lite tanke på att gå upp och jobba tidigt idag. Jag la ner den på morgonen och sov tills Joel vaknade.

Idag har jag fått tillbaka energin och nu är jag väldigt pigg. Lite dumt eftersom jag imorgon faktiskt SKA gå upp och jobba tidigt.

Det blir sällan som man tror eller planerar med barn. Efter gårdagens familjens dag och tupplur i bilen hem var barnen uppe rätt sent och Simon somnade först strax efter halv 10. Vaknade gjorde de strax efter 7 idag och mitt på dagen var Simon hur trött som helst. Somna ville han dock inte.

Kvart i 7 la jag mig således och läste för Simon i hans säng (Karius och Baktus enligt hans önskemål). Räknade kallt med att han skulle somna snabbt och hade lovat Joel att han skulle få vara uppe och pyssla ett tag.

Simon vägrade dock somna när vi läst boken. Han ville leka. John kom in och meddelade att Joel somnat och att jag borde ta mig en titt.

Gick och kollade men hittade honom inte så jag fick fråga vilket rum. Hobbyrummet. Hm… Böjde på mig och där låg han, under arbetsbänken. Fixade iordning hans säng och drog ut honom. Han vaknade och blev helt förkrossad över att han inte hunnit pyssla något. Jag envisades dock med att vi skulle göra det imorgon istället. Inom 3 minuter så sov han djupt i sin säng.

Simon däremot somnade först efter 9.

Ikväll när Simon somnat och jag gick upp för att titta till honom så låg han väldigt nära kanten. Troligen för att resten av sängen var fylld av saker.

Jag rensade sängen och la upp honom på plats.

Våra läggningar är, som jag nämnt tidigare, sådär. Ikväll är en sån kväll när barnen inte riktigt vill komma till ro. Trots att jag nästan läst mig själv till sömns med en Findusbok och båda barnen är trötta så vill de inte sova. De bläddrar i böcker och tidningar. Hämtar lite fordon och leker med i sängarna.

Så kom Simon smygande, med knäna lite böjda sådär som man gör när man ska gå tyst. Han kunde knappt hålla sig för skratt. Trots att det var otroligt gulligt kunde jag hålla mig för skratt och sa att det var dax att krypa i säng. Fick följa med honom och stoppade om honom.

Så efter några minuter hör jag något igen. Ett täcke kommer smygande den här gången! Då kunde jag inte låta bli att skratta när jag hör Simon där under som fnissande ropar “Buh!”. Fångade spöket och la det i sängen.

Nu sover visst Simon enligt Joel som just tassade förbi för han ville sova i vår säng.

De sköter ju sig själva mestadels så det går ju att få lite saker gjorda.