Börjar inse varför syskon oftast är tåligare, både för ljud och hantering än första barnet. Redan i magen tränas det på ljud eftersom det sällan är tyst när storasyskonet är vaket.

Storasyskonet klättrar ju dessutom hemskt gärna runt på sina föräldrar och således även på mammas mage och det är oundvikligt att inte böka med magen.

Jösses vad fort tiden går, samtidigt som det känns som om jag varit gravid väldigt länge. Den här gången är det inte alls lika mycket fokus på graviditet och mage. Ganska normalt skulle jag tro eftersom allt inte längre är nytt och okänt plus att man oftast har fokus på Joel som underhåller oss så ofta och mycket han kan.

Inte heller kosten tänker jag så mycket på, kanske mest för att man numera får äta vanliga sushi!

Nu är tätisen minst lika aktiv som Joel var i magen och det ska bli oerhört spännande att få träffa den lilla personen därinne. Känns nog mer spännande den här gången än förra, kanske just att man kan fokusera mer på personen än allt annat runtomkring som då var okänt men nu är lite mer “vant”.

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Med så stora fötter är det inte konstigt att sparkarna känns 😀

Fast jag måste säga att förutom förkylningen så mår jag väldigt bra trots min storlek!