Trodde det skulle gå bättre att vänta den här gången, jämfört med förra och så var det en dag eller två. Sen blev vi dåliga på att vänta igen…

Så idag bestämde vi oss för att flytta städdagen till tisdag så att man kanske kunde locka igång det hela med storstädning. Joel tog med sig farmor till parken och vi röjde.

Nu är det rent och vi sitter och hoppas att nattsömnen blir störd.

Ja så var då leveransdagen (igår) passerad igen och vikten från förra gången likaså…

Denna gång känns det dock lite mer väntat att gå över tiden och jag har inte riktigt hunnit reflektera över det så mycket. Kanske beror på att jag njuter av att vara hemma hela familjen! Joel är dessutom superrolig nu och dagarna bara rusar iväg.

Efter gårdagens erfarenhet så har jag dragit ner hårt på mitt gångtempo och det plus avlastningen jag fick av kryckorna verkar ha gjort susen för idag har jag kunnat ta mig fram utan större smärta och kryckor!

Bara för att utmana ödet så tog jag mig till Farsta för att uträtta några ärenden. Där blev det bla en sväng in på Lagerhaus och då kunde jag bara inte låta bli att köpa några plastglas med inbyggda sugrör.

Väl hemma lagom till middag så fick Joel givetvis prova med mjölk och måste jag säga att det blev succé?

Det började igår kväll när jag legat i soffan och glott på Robinson och reste mig upp. Det högg till i bäckenet typ och var inte alls skönt att gå. Tänkte att det går nog över efter en natts vila.

Icke, idag högg det till rejält och det var nästan omöjligt att gå utan att hålla i sig någonstans och jag antar att det är någon typ av foglossning. Kryckor kändes som lösningen så jag ringde vårdguiden för att få reda på hur jag enklast skulle få tag i ett par och av dem fick jag numret till närakuten vid Gullmarsplan. De hänvisade dock i sin tur till akuten på SöS (lockande en storhelg som påsk…).

Nåja, vi åkte dit och det gick faktiskt på runt 20 minuter för jag fick ett par kryckor för 100 kr av sköterskan i receptionen. De tyckte nog att det var skönt att inte få fler patienter – såg nämligen på en skärm att väntetidssnittet för att träffa en läkare var mellan 2 och 3 timmar…

Nu kan jag återigen ta mig framåt!

På Haglöfsrean i höstas så slog jag till med en blå fleece att ha under graviditeten, dvs den var egentligen för stor. Mycket bra inköp för den har jag använt i princip dagligen och först nu börjar det spänna när man drar upp dragkedjan så tajmingen kunde knappast vara bättre.

Tillsammans med en av Johns windstoppers har det funkat de allra flesta dagarna i vinter (sen min vinterjacka blev för liten och omöjlig att stänga).

John har redan provat inför övertagandet och nu är det nära. Kommer kännas konstigt att inte längre använda den.

Ska bli intressant att se hur Joel reagerar för jag får minsann inte ha den inomhus för då kommer han och pekar upprört på mig tills jag tar av den.

De finns de som säger att man inte lägger på sig så mycket vatten om man är höggravid på vintern. Jag har slutat tro på dem nu.

Klockan som in normala fall hänger löst gör inte längre det, skorna känns rätt trånga och det blir rätt mycket märken efter strumpor oxå.

Vikten börjar närma sig vad den var förra gången, även om jag faktiskt gått upp mindre den här gången (vilket iofs beror på att jag aldrig lyckades komma ner till matchvikt mellan graviditeterna).

Tur att det endast är 17 dagar kvar till beräknad leverans!

Det märks att det börjar bli trångt i magen för nu ser (och känner) man verkligen när tätisen byter position (bara hoppas den håller huvet neråt…). Hela magen rör på sig och ibland ser den helt deformerad ut.

Lika fashinerande denna gång att det ligger en liten människa där inne och rör på dig. Fast denna gången känns det verkligare att det är en liten bebis eftersom man via erfarenhet vet att det faktiskt kom ut en liten person.

Idag var det dax för besök hos MVC och det mest intressanta var huvudets position. Barnmorskan kände efter och var lite osäker så hon hämtade en kollega för att vara riktigt säker och kollegan höll med om att huvudet låt neråt. Dock inte fixerat, fast å andra sidan så fixerade Joel aldrig huvudet och han kom ut ändå.

Skönt!

Senaste veckan har flera personer kommenterat att magen har sjunkit och i helgen har jag oxå tänkt på det. Inser även att jag inte har lika mycket andnöd längre utan bara är flåsig, så det stämmer nog. Veckorna rusar iväg (v 36 nu) och det är visst nu någon gång det ska bli så.

Har sju inplanerade arbetsdagar kvar och det är skönt att ha jobbet att fokusera på än så länge.  Vilar nästan mer på jobbet än hemma även om man inte kan sova mitt på dagen.

Idag var det sista tillfället för gravidyogan och vi avslutade med någon slags meditation/andningsövning – liggande. Den var 20-25 minuter och jag sov säkert en kvart. Tjejen som låg brevid hade oxå somnat såg jag och hon vaknade inte av att ledaren började prata lite högre så jag krafsade lite i golvet och då ryckte hon till lite och slog upp ögonen.

På väg därifrån pratade jag med ytterligare en tjej – som även hon somnat. Får mig att undra hur många som lyckades hålla sig vakna…

Blev en kanonbra powernap för så pigg som jag kände mig när jag gick därifrån minns jag inte när jag senast kände mig.