Vikt: 3 790 gram – nu väger han säkert över 30 kg (dvs vi har ingen riktig koll längre)
Längd: 53 cm – nu är han troligen 140 cm (på Grönan i höstas hade han 0,5 cm kvar till den magiska gränsen 140 cm)
Hår: Massor – nu har han en härlig hårman som borstas med stor möda morgon och kväll
Det händer ju onekligen en hel del på 10 år. Samtidigt så kort och så lång tid. Tid är som sagt konstigt.
Insikterna och lärdomarna är många, och ökar varje vecka känns det som. Svårt att tänka tillbaka 10 år och att vi då inte kände Simon och den personen han är. En otrolig förmån att ha fått hänga med honom i 10 år.
Idag var det tätisens tur att tappa sin illaluktande navelsträng, något som kändes väldigt tidigt men om man jämför med Joel så tog det någon dag längre faktiskt. Konstigt hur man glömmer…
Tänk vad man glömmer. Amning tror man ska vara så enkelt och naturligt, men oj vad man bedrar sig. Joel hade problem redan på bb med att få grepp så vi fick en amningsnapp vilket funkade superbra. För lillebror funkade det jättebra utan napp de första dagarna, tills igår. Förmodligen för att det blir svårare att få tag när mjölken rinner till och brösten förvandlas till bowlingklot (liknelsen gäller både storlek och hårdhet).
Vi kämpade på igår och inatt, jag och tätisen, men det blev rätt långdraget varje gång. Så imorse bestämde jag mig för att testa med amningsnapp igen.
Vilken skillnad, både jag och tätisen blev mycket nöjdare!
Under vårt korta “gästspel” på SÖS så var Joel hemma med farmor. Väl hemma med tätisen så blev Joel mycket intresserad av den nya familjemedlemmen och vi placerade oss alla i dubbelsängen där Joel fick båda klappa och peta. Ibland gärna lite väl hårt kanske men de säger ju att bebisar är tåligare än man tror…
Senare på kvällen när vi skulle sova så blev Joel oerhört ledsen när det visade sig det var mamma som fick sova brevid lillebror och inte Joel.
Dagen efter fixade vi upp liggvagnen och den gick Joel och sköt fram och tillbaka i hallen och kom fram till att när man ställde den vid trappan så kunde han titta ner lite lättare på lillebror.
Idag var det premiärtur i liggvagn för lillebror och vi tänkte då passa på att inviga den tillhörande ståbrädan.
Joel visade dock genom högljudda protester att han ville något annat och när han fick fria händer visade det sig att han skulle skjuta den som en vagn, eller möjligtvis skottkärra.
Vi fick åka hem redan igår eftermiddag, dels för att allt gått bra men troligen lite oxå för att det verkligen var tokfullt på BB. Vi hade turen att få ett eget rum på Gyn-avdelning 72 under natten för att sen dela rum med två andra patienter resten av dagen. På den avdelning som vi skulle varit på (73) så hade de tom haft sängar i korridorerna för att det var så fullt!
Vi hann ha samtal med barnmorska och träffa barnläkare. Där lyckades tätisen bevisa att han minsann både kan kissa och bajsa – kräktes gjorde han precis före. Amningen har gått bra att få igång den här gången så nu vi vet att alla in- och utgångar fungerar.
Läkaren var nöjd med det hon såg och fick OK från sin överläkare att vi kunde åka hem.
Ja så var då leveransdagen (igår) passerad igen och vikten från förra gången likaså…
Denna gång känns det dock lite mer väntat att gå över tiden och jag har inte riktigt hunnit reflektera över det så mycket. Kanske beror på att jag njuter av att vara hemma hela familjen! Joel är dessutom superrolig nu och dagarna bara rusar iväg.