Slumpad post: Presenter till de fantastiska
English Swedish
| Prenumerera! | Kontrollpanel | Log in 
 

Utefrukostar

| 2022-01-22, 18:00

För ett år sen hade jag inte börjat med frukost ute. Tror det var i mars som jag började i samband med stubbsittningen. Vilken succé!

På sju dagar nu så hade jag fyra utefrukostar. Fyra rätt olika, på fyra olika platser, vid två olika sjöar med samma fina sällskap (Raffe). Tänk att det kan vara så olika under bara en vecka. Vilken otrolig tacksamhet jag känner som har möjligheten att göra så här.

  • Förra lördagen sken solen och jag satt i lä vid Flaten och kände värmen stråla från solen (trots ett par minusgrader)
  • söndagen blåste det massor och var kallt och jag försökte hitta lite lä vid Ältasjön (fast ändå 2 plusgrader tror jag)
  • I onsdags var det mulet och mörkt tills jag närmade mig Ältasjön och allt blev rosa (ett par minusgrader)
  • I fredags var det snö och kallt och ett orange-gult sken istället när jag nådde Ältasjön (fortfarande ett par minusgrader)

Brukar vara ute runt 1,5 timme varje gång. Strosar lite. Leker i lövhögar, kastar bollen så Raffe får jaga den eller leta efter den (han går lyckligt och viftar på svansen medans han letar), tittar på naturen, filosoferar över livet, tänker på jobbet, tänker på andra saker som är aktuella just då etc.

När jag packar upp frukosten och sätter mig på fårskinnet är Raffe oerhört på för han vet att han brukar få smulor utkastade som han går och sniffar efter.



Lust att springa

| 2022-01-04, 7:16

Jag har fortsatt med att jogga/springa en morgon i veckan. Har varit sjukt segt. Förra veckan började jag känna olust redan vid lunch dagen före. Inte så bra. Försökte att inte tänka utan bara göra. Gick ju.

Idag var det dags igen. Redan igår kväll kände jag att jag otroligt nog var lite sugen på att ge mig ut.

Vaknade vid 5 (tog upp bok och läste) och vid halv 6 gick Raffe ner. Händer i princip aldrig så när jag läst klart kapitlet gick jag oxå ner. Tänkte att jag lika gärna kunde ge mig ut.

Kändes ovant bra! Orkade mer än jag brukar och kroppen hade en stark känsla. Vet att jag känner igen den men det var väldigt längesen jag kände så.

Känns oerhört hoppfullt och jag är så otroligt tacksam att kroppen lyckas återhämta sig!