Torsdag så jag jobbar hemifrån eftersom jag både lämnar och hämtar. Insåg då att jag ju faktiskt kan passa på och träna på lunchen. Var ett core-pass på schemat så jag tog mig dit ombytt och klar. Gissa om jag blev förvånad när det var Amany, vår crossfittränare, som hade passet. Genast blev jag lite rädd för hur jobbigt det skulle bli, samtidigt som det kändes mycket roligare än bara ett vanligt pass.

Det var jobbigt och svettig, och det var kul. Misstänker att jag kommer känna i magen imorgon när det är dax för cross igen…

Oj vad tiden rusat iväg. Jag hade tänkt förtidsrösta men det hinner jag knappt inser jag idag. Kanske imorgon. Nåja, tänkte att det var bäst att göra några test före valet.

Hittade valkompassen som har två tester. Först kan man kolla vilket block det lutar åt. Ingen tvekan för min del ser jag där.

Sen får man kolla vilket parti man ligger närmast. Där blev det lite överraskande på plats 2 och 3 måste jag säga. Sörskilt om man tittar på resultatet av ett test jag gjorde i juni.

Kanske räcker inte såna här test utan jag måste tänka lite själv? 🙂

Vis av erfarenhet så köpte vi tvättbara madrasser till barnens sängar i somras. Idag behövde en av dem tvättas så jag tog av lakanet och skulle dra bort överdraget (det som skulle tvättas).

Icke, den dragkedja man skulle dra i saknade saken man drar i och trots att jag försökte med tång (flera olika faktiskt) så satt den som berget. Suck. Bara att vänta tills jag, eller John orkar försöka igen (kanske med lite mer tålamod).

Inser att jag inte riktigt gillade första delen, men då måste jag säga att det skett ett lyft till andra delen. Jag börjar gilla huvudpersonen mer och mer – även om hon ibland agerar på sätt som för mig är främmande så känns hon mer verklighetstrogen nu.

Ska jag säga något negativt så är det titeln som inte helt och hållet stämmer med innehållet. Visst handlar det om ett systerskap men det är otroheten (från första boken) och det som följer i dess spår som får störst fokus i boken. Inte alls mig emot, så egentligen är det nog inte något negativt.

Gillar vardagsproblematiken, och att få lyssna på hur någon annan tänker i sitt livspussel. Se vad som är lika och vad som skiljer. Allt som får en att fundera över sin egen situation är bra tycker jag och här har man en uppsjö av bra saker att fundera över. Små barn – små problem, stora barn – stora problem inser man t ex  stämmer rätt bra.

Tyvärr hade jag läst på en bokblogg om en sak som avslöjades på sista sidan vilket jag nog helst inte velat veta. Nu längtar jag till nästa bok som jag hoppas dyker upp från Piratförlaget och tydligen ska det komma många böcker om Cecilia. Har dessutom börjat följa Katerinas blogg.

Så stod det på lappen på dagis när jag lämnade idag. Småbarnsavdelningen har fått ett fall av vattkoppor och ett andra barn hade fått feber igår och de vet inte om det oxå är vattkoppor. Genast börjar jag fundera på hur det ska gå att få in VAB i jobbschemat, samtidigt som det inte känns helt fel att få vara hemma med barnen (tycker jag får se så lite av dem nu).

Vi får vänta och se helt enkelt. Hoppas bara det inte förstör den planerade resan till mormor i oktober.

Lagom bra föräldrar är bäst! – är en bok som behövs. Många föräldrar idag har enorma krav på sig – krav som man skapar själv eller kanske kan man säga att samhället skapar dem.

Gillar första “delen” bäst där det är olika områden som behandlas, “Om känslor”, “Tjat, hot och mutor” osv. Det blandas in korta exempel från verkliga livet vilket gör att det känns trovärdigt. Dock är det ett kapitel som handlar om skulden man kan känna för att ens barn ärver ens dåliga egenskaper. Den tanken har aldrig slagit mig inser jag och det är inte så att jag saknar dåliga egenskaper… Alla andra kapitel känner jag igen mig i även om jag tycker att jag faktiskt är rätt så nertaggad.

Delen där familjer som behövde tagga ner fick komma till tals var något lång och tvärtom så var delen där nöjda familjer lite kort. Det var skönt att faktiskt få läsa om att det finns de som är nöjda. De som tycker att de hinner med sina barn eftersom de pausat andra saker – och är nöjda med det.

Fick lite ont i hjärtat på slutet när föräldrar med utflugna barn fick säga vad de ångrade, eller fortfarande ältar. Tänk om vi alla kunde prata lite mer öppet om såna här saker! Saknade sen något slags sammanfattande/avslutande kapitel. För egen del kändes det som en stämpel på att jag tänker rätt i min föräldraroll. Det är ok att bli arg och ledsen. Det är ok att göra fel. Vi är en familj och vi är trygga tillsammans. Alltså klart läsvärd bok!

Känns som att boken riktar sig mest till småbarnsföräldrar, och jag hoppas att det finns (eller kommer) en liknande för familjer med äldre barn då stressen snarare blir större ju äldre barnen blir även om det blir på ett annat sätt.

Inatt var det återigen dax för Simon att vakna och ha svårt att somna om. Som de flesta gånger det händer får han komma upp i vår säng för då kan vi sova/halvsova brevid honom. Det kan ta upp till en timme för honom att somna nämligen.

Väl över i vår säng så låg han tyst på rygg länge och jag såg när jag sneglade på honom att ögonlocken var rätt tunga. Så helt plötsligt tar han upp handen till munnen och gör ett pruttljud. Kort tystnad och så kommer det igen. Jag ser i dunklet hur John sneglar och sen kan ingen av oss hålla sig utan vi börjar fnissa högljutt. Även Simon fnissar, men gör pruttljudet några gånger till.

Jag såg den för något år sen och nu när båda barnen är på förskolan är det ju ännu mer aktuellt eftersom man märker hur ljudnivån faktiskt ökar hemma.

Igår fyllde Joel tre och idag bjöd vi vänner på tårtfika – numera en tradtion då våra barn fyller år. Nästa år lär Joel vilja blanda sig i mer så då får vi väl se hur det blir.

Tårtor, kakor och dryck stod på menyn. Paketen hann knappt läggas på bordet förrän Joel var där och öppnade. Mycket nöjd över att få paket även idag. Det lektes både inne och ute. Simon tackade för sig först av alla och gick för att somna som en klubbad säl (det tar på krafterna att gå på dagis och att vara på kalas).

Som vanligt var det många som kom och det är otroligt roligt att följa hur allas barn växer och utvecklas till olika små personer!

Under middagen på konferensen så höll jag och Åsa först medaljutdelning till några som glänst lite extra i sitt kvalitetsarbete. Senare var det Tomas (vd) som klev fram och berättade att det var dax att uppmärksamma alla som jobbat 10 år eller mer och således införa en ny tradition att fira 10-taggare.

Jag är en av dem eftersom jag firar 10 år på företaget 4 december. Han hade ett paket och massa kuvert. Johanna som var den som jobbat längst av de som fanns på plats fick äran att öppna paketet (övriga skulle få sina paket senare och fick kuvert så länge). Döm om vår förvåning när hon packar upp en iPad!! Tror inte någon av oss hade väntat sig något liknande och det var många som började räkna hur många år de jobbat.

Har knappt smält det än!