Suck, ibland blir det inte som man tänker sig. Efter att fötterna domnade i de nya skorna så tappade jag lite lusten att cykla. Igår hade jag tänkt cykla men så kändes ryggen lite väl mycket så jag var inte sen att ställa in. Istället gav jag mig iväg idag, efter att ha ställt om fästet på skorna och med sikte på en mycket kort tur bara för att känna efter.

Bra saker med turen:

• Vädret var underbart
• Rundan var kort men utsikten super
• Kroppen kändes pigg

Dåliga saker med turen:

• Glömde vattenflaska
• Fettbältet runt midjan gjorde att tröjan hasade upp hela tiden
• Hade satt skofästet för löst så jag fick stanna och dra till
• Hade glömt nolla cykeldatorn så jag fick stanna igen
• Eftersom skorna nu satt hårdare så lyckades jag inte koppla loss vänsterfoten så jag ramlade rakt över cykelbanan (från stillstående)
• Slog upp ett sår på knät, skavde av lite på styret, skavde hål på sadeln, fick ett blåmärke på handen
• 1 minut efter att jag gett mig iväg igen blir jag omkörd, på cykelbanan,  av en moped i säkert 100 km/h som racar med en bil på bilvägen. Idioter!

Nåja, nu sitter jag här hemma med barnen och ska snart få läsa senaste numret av Bamse som kom idag!

När nu sommaren kom så fort beslöt vi oss för att introducera glassbilen. Den kom lagom efter dagis o båda barnen var väldigt upphetsade.

När vi betalt frågade glassgubben Joel om han skulle äta glass när han kom hem.

– “Nä, äta mat” svarar Joel.

Killen bakom oss i kön blev mycket imponerad av svaret.

Vilken sommar som kom! Vilken otrolig lyx att få vara hemma med två fantastiska knoddar en hel dag. Gårdagen började så bra det bara går när Joel vaknade vid 7-tiden och kröp upp i min säng för att ligga där och mysa och småprata lite. Efter en stund vaknade även Simon och kom upp i sängen. Då blev det lite livligare men det värmer mitt hjärta hur de börjar busa med varandra. Joel petar på Simon som ramlar i sängen och båda fnissar ohejdat.

Frukosten intogs och sen packade vi ihop oss och gick till kaninparken. Strålande sol följde oss på vägen dit men efter en stund så började de regna så vi tog lite skydd under ett tak och fikade istället. Sen kom dagens höjdpunkt som Joel pratade om tills han somnade – gräsklipparen. På sitt fjärde varv började gubben som körde den att vinka till Joel.

Vi åt lunch och grabbarna somnade. Jag hann ta en kaffe i solen med en god bok. Njutning!

Simon vaknade efter en timme och kunde inte somna om så vi lekte i hobbyrummet. Han var på sitt mest strålande humör och man märker hur han börjar kommunicera mer och mer. Med ord, ljud och kroppsspråk. Häftigt!

När även Joel vaknat vattnade vi blommor på både fram och baksidan och sen var det poolen som gällde. Vilka vattenkillar.

När jag fixade mat tittade de på Charlie och Lola. Dagen avslutades med premiärbad i båten på baksidan. Joel tyckte det var kallt men Simon brydde sig inte och blev mycket upprörd när det var dax att gå in.

Vi har fått en ny svt play-favorit, nämligen Charlie och Lola. Båda killarna sitter helt uppslukade när vi sätter på ett avsnitt. Själv tycker jag oxå om den, tycker den tar upp vettiga saker och har ett lagom tempo och fina bilder.

Lite besviken dock på hemsidan där man inte kan välja Sverige (inte Sweden heller) i shopen. Fast jag som iofs trodde att det var en svensk serie…

Idag kröp jag till korset och ringde Toyota (denna gång dock i Haninge eftersom jag är sur på dem i Nacka). Vi har bestämt oss för att vi måste lösa problemet med lysande motorlampa även om det kostar. Vill ju inte åka på semester i sommar och inte veta om det är andra problem med bilen.

Så 15 juni är det jag som åker och lämnar på väg till jobbet (lätt liten omväg på 2-3 mil). Tur att skatten kommer där före midsommar så vi vet var vi ska göra av återbäringen…

Idag när vi lämnat Joel på dagis o kom hem så frågade jag Simon om han ville ha lite yoghurt. Han gick direkt till kylen och visade tydligt att han ville att jag skulle öppna.

Så fort jag öppnat så tog han yoghurt och stängde kylen. Killen har koll!

Idag när vi stod i hallen och klädde på oss inför utflykt så kramar Joel om Simon och säger:

Simon, jag äskar dig.

Sen gjorde han det några gånger till. Mitt hjärta smälte såklart även om Simon var lite ovillig. Skönt att se sånt för det är en hel del knuff, gråt och sånt.

Idag vaknade Simon en timme före Joel på middagsvilan och jag hade tänkt hinna fixa en del saker som inte var klart. Så jag ställde upp massa roliga saker på matten i hobbyrummet och placerade honom där. Bla pinnen man staplar runda klossar på.

Hade bestämt för mig att jag tog av alla men när jag tittade efter en liten stund så satt alla på plats igen. Lämnade datorn, tog av dem igen och iaktog Simon som lugnt och metodiskt satte alla på plats igen. Jag minns inte att jag lekt med honom med den, men kanske har John eller Joel gjort det…

Simon älskar att klättra. Förut lyckades han klättra upp på bänken vid barnbordet helt själv och sen ställde han sig upp och tittade stolt på mig.

Helt klart är det svårare att lita på andra barnet för man har sämre koll på vad barnet faktiskt kan… Men jag kan konstatera att Simon senaste månaden har tagit ett rejält utvecklingssprång och blivit mindre bebis och mer barn.

Sen Simon var ganska liten har vi tjatat om att han ska backa ner från föremål man klättrat upp på. Kan vara tex soffan eller sängen. Han har valt att ignorera tipset. Tills nu. Nu tittar han på oss, vänder sig om och backar ner, varje gång. Att han sen ibland sitter väldigt nära kanten gör att man inte kan lita på honom helt och hållet, men ändå ett stort framsteg!

Alldeles nyss när vi väckte Joel (Simon verkade tycka att han sovit tillräckligt och knallade in i sovrummet) så visade han dessutom att han utan hjälp kan klättra upp i den extrasäng som Joel sover i. Innebär att man ännu mindre kan lita på honom och måste ha koll.