Simon har nu varit missnöjd ganska länge, men trots det har han inte lyckats knäcka krypkoden. Däremot vill han nu stå så mycket han bara kan. Tyvärr har han inte lärt sig hur man gör själv utan behöver vår hjälp att resa sig upp och sen är det bäst att vara kvar för det vinglas ganska mycket. Joel lärde sig ganska tidigt att resa sig upp så vi upplevde aldrig den här missnöjdheten med honom.

Han är dock mycket mycket nöjd och glad på stående fot så det är ofta man sitter så här med honom nu:

I höstas fick jag ju för mig att testa att kontakta Piratförlaget om recensionsexemplar av böcker, något jag aldrig tänkt på om jag inte läst Angos bok- och filmblogg. Snabbt och lätt fick jag några böcker och när de uppdaterade sin beställningssida i december var jag snabb att beställa Liza Marklunds senaste och den tog slut alldeles för snabbt. Så jag surfade runt på fler förlag och hittade till Pocketförlaget, som gärna skickar ut böcker till bokbloggare och inte bara journalister. Där har jag precis fått Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen – fortsättningen på Pepparkakshuset, som jag gillade skarpt.

Sen ska jag väl surfa runt lite mer och kolla om det finns fler möjligheter till recensionsexemplar – läsa är roligt, blogga är roligt så varför inte slå två flugor i en och samma smäll!

Igår var det 7 januari och således tandläkarbesök för oss båda. Av en ren slump har vi tre år i rad gått till tandläkaren just 7 januari. När John var där igår noterade sköterskan det för hon blev förvirrad av datumen på röntgenbilderna och nu när jag kollar så var det samma datum även 2008.

Förra året var jag gravid och de ville inte ta röntgenbilder men varnade ändå om en tand som redan 2008 låg i farozonen. I år togs röntgenbild som visade en försämring och efter samråd med tankläkaren bestämdes att den ska lagas. Nu fanns det inga tider med kort varsel så jag har nästan en hel månad att ladda – om det nu är bra eller dåligt? Senast jag lagade en tand med bedövning svimmade jag av sprutan…

En aktivitet som blivit vanligare och vanligare här hemma är att leta efter Bamse. Bamse kan vara lite varstans eftersom Joel älskar att stoppa ner honom i diverse vrår. På bilden nedan finns två bamse (gamla kära snuttis och nya Bamse som än så länge får stanna i sängen).  Ser du båda Bamse?

Idag var det dags för 8-månaders besiktning av Simon på BVC. I -10 gradig kyla begav jag mig iväg med Simon nerbäddad åkpåse och fiberpäls i vagnen. Efter sedvanlig kvarts försening fick vi väga och mäta: 10,165 kg och 73,5 cm blev resultatet.

BVC-tanten passade också på att fråga vad de egentligen tyckte på jobbet om att jag var föräldraledig halvtid, men eftersom ingen direkt sagt något där, sa jag det. Ganska konstig fråga tycker jag dock såhär i efterhand… Hon frågade även om ammingen:

BVC-tant: Ammas han fortfarande?
Jag: Nej, han slutade dia när han var 6 månader.
BVC-tant: Så… han ammades inte längre vid 8 månaders ålder?
Jag: Näe, då hade han inte diat på två månader.
BVC-tant: Jaha.

På vägen hem, återigen i sträng kyla, somnade Simon framåtlutad i vagnen.

När vi renoverade hallen förra sommaren så tog vi bort avlastningshyllan med avsikten att sätta upp den igen. Vi insåg dock att vi kunde förbättra så vi avvaktade, och avvaktade…

När dagis drog igång blev avsaknaden än mer markant än tidigare så vi började fundera och ritade upp hur vi skulle vilja ha det. Sen vittjade vi vinden på lite mdf. John sågade och satte ihop, Sue spacklade och målade och till slut efter ganska lång tidsperiod (stökiga kvällar) så kunde John sätta upp den.

Vilket lyft!

Vi har försökt få Simon att välja snuttefilt. Vi har testat lite olika varianter här hemma men han har varit totalt ointresserad. Nu har han valt – sin kudde! Helt plötsligt går det att lägga honom när han ska sova och inte sätta honom som vi fått göra en längre tid nu.

Helst vill han knöla in ansiktet i kudden så det ser ut som om han inte får någon luft.

I onsdags kom Anna, Peter, Tyra och Olle på besök. John körde farmor till tåget och vi fixade lunch. Sen lektes det, Joel vägrade sova och det lektes lite mer. Vi hann fika oxå.

Joel och Tyra provade att spela piano ett tag och åkte en hel del rutschkana, tittade lite på Byggare Bob oxå.

Simon och Olle lekte lite på golvet bland alla saker.

Som jag nämnt tidigare får Simon numera blodpuddning när vi får det, fast kokt istället för stekt.

Under ledigheten nu så åt han en hel måltid alldeles själv och vi insåg att det faktiskt inte är så väldigt länge tills han kan äta själv de flesta måltider. Tänk vad tiden går fort!

När farmor var här så var vädret ofta väldigt kallt men alldeles underbart. Barnen passade på att sova samtidigt och då tog vi tillfället i akt och tog promenader, bara jag och John. En lyx vi inte är helt vana vid. Konstigt nog kändes det inte konstigt alls när vi var iväg utan barn. En av dagarna styrde vi kosan bort till Ältasjön. Alldeles underbart ute!

John fick direkt nytta av sin nya varma vinterjacka!