Någon hittade min bloggpost om klosstyget och frågade om jag hade kvar och i såna fall kunna sy en mössa. Självklart!

Sydde den i mitten av december och skickade sen iväg den med post. Den kom fram och verkar vara till belåtenhet (skulle ges i julklapp).

Mottagare: 4-åring
Mönster: Mitt egna
Material:  Klosstyget från Mjuka tyger

En i personalen på skolan fick ett par för två år sen då jag tydligen hade syenergi. Hon beställde ett extra par att ge bort och i november i år kom hon igen och frågade om jag ville sy två par (om jag hade kvar av tyget). Jag sa att jag skulle se om jag hann. Det gjorde jag helgen efter Lucia.

Man kan ju tro att det skulle gå lätt och smidigt eftersom jag faktiskt dokumenterat hur jag gjorde. Men icke!

Började en kväll och ställde in vanliga maskinen på specialsömmen. Såg ut som skit faktiskt. Kollade, funderade. Insåg att jag inte bytt foten. Gjorde det, såg aningens bättre ut. Så några dagar senare när jag skulle sy klart dem tog jag upp mina befintliga och jämförde. STOR skillnad. Då insåg jag, jag hade sytt sömmen från fel sida. Suck. Bara att klippa bort befintliga sömmar och sy om. Men fint blev det till slut!

Mottagare: Inger
Mönster: Mitt eget, med inspiration av Snoddas (jag gjorde dock inte en vändsydd variant)
Material:  Merinoullen Snowflakes från Strömming.

Syr inte, typ, men har spanat på ett tyg som nu kom på rea så jag slog till. Det andra ville Joel ha (han såg när jag satt och kollade runt lite).

• Solbacken från Znok. Jersey i härliga färger. jag skulle vilja ha sommarlinne eller tröja i detta.
• Snöflingor i jersey från Lilofant som vi kanske syr någon tröja i och hoppas på snö.

Barnen anmäldes att delta i bokbyte och luciahelgen jobbade vi på att fylla en 2 kg-påse från posten. Det gick fint men det var svårt att veta vad som skulle gå hem. Vi hade fått lite korta beskrivningar av vad barnen gillade. Simon bytte med en i samma ålder som hette Jamie, och Joel med en i samma ålder som hette Vilja.

Så kom då paketen och någon kväll i veckan öppnades de. Barnen blev väldigt nöjda och de ville hemskt gärna vara med fler gånger. Joel läste snabbt ut Fasor och fladdermöss. ingen av dem fick någon bok som de redan hade!

En ny vecka och således en ny veckans bokbloggfråga:

Finns det några bokbloggar som du följer slaviskt och inte missar ett enda inlägg ifrån? Finns det några bokbloggare som du vill lyfta fram lite extra och få fler att upptäcka denna vecka? 

Följer slaviskt och slaviskt. Jag använder feedly och har ett gäng bokbloggar där så då får jag ju alla inlägg. Sen läser jag kanske inte alla poster supernoga. Jag har lite svårt för långa inlägg tyvärr, plus inlägg om böcker som jag vill läsa… Här kommer iaf några av de bokbloggar jag följer (tar inte med författarbloggar).

• enligt O – en av de första jag hittade och som jag gillar mycket.
• Kulturkollo – som är ganska ny och där man har flera personer som skriver. Gillar att de har teman.
• Lyrans Noblesser – har jag oxå följt länge. Inte alltid samma smak som jag men får en del bra idéer därifrån.
• Fiktiviteter – bra blandning på poster.
• Barnboksbloggen – roligt att det är böcker för alla åldrar och många fackböcker.
• Boktokig – gillar blandningen av poster och här tror jag att lässmaken är rätt samma för jag vill typ läsa alla. Inser dock att lästempot skiljer sig rejält åt…
• PocketBlogg – älskar att det dyker upp gamla godingar här. De flesta bokbloggar har ju mest nya böcker.
• Bokhora – även här är de flera som skriver och det kan vara både bra och förvirrande.
• Breakfast Book Club – blandat med författarintervjuer vilket är trevligt.

Inser att jag har följt de flesta ganska länge, och att jag sällan orkar lägga till nya bokbloggar. Kanske lite synd…

I måndags stack jag och barnen in till stan en sväng. Vi åt lunch på Max och handlade sen jacka (Simon) och skidbyxor (Joel) på Alewalds outlet. Vi fortsatte sen till mitt kontor där vi hälsade på några få kollegor, hämtade min ryggsäck + dator (ville inte ta med ut på julbord i fredags) och barnen vittjade vår godisskål.

Sen var det rätt färdiga med stan men vi köpte en fin granfigur på Hötorget och gick till Adlibris butik och de fick välja var sitt lego.

Jag hade gärna gått på bio men Joel vägrar gå på bio så det blev inget av det. Vi myste hemma istället tills det var dags för Simon att gå på sista fotbollsträningen för terminen (Joel stannade hemma och spelade).

Dagen inleddes dock hos tandläkaren där ingen av oss hade några anmärkningar!

I år har vi haft en väldigt lugn och fin jul. Det var ett tag sen. För tre år sen var mamma här, men mådde sådär. För två år sen orkade inte mamma komma hit och det kändes såklart lite jobbigt (första julen vi inte firade ihop) och förra året hade hon precis dött.

Så i år hade vi inga krav på oss. Vi började med utomhusträning -barnen stannade hemma och testade vår ps3 (med Little big planet 3 som vi fått tips om) – vilket var enormt skönt! Dels att komma ut, och dels för att äntligen få träna (förkylningen borta). Vi avslutade med dans runt gymgranen.

Sen åt vi mest, väntade på tomten, spelade lite olika saker, fikade, väntade på tomten, tog en kort promenad etc. Ibland hade det varit lite tomtenissar på vift och lämnat paket. Uppskattat av barnen. Simon tyckte nämligen att det var väldigt jobbigt att vänta på tomten. I år en ny tomte, en i området som de inte träffat så de anar såklart att tomten inte finns men de kände inte igen honom. Hehe, kanske går det att ha tomte ett år till? När tomten gått gick det undan med paketen vill jag lova. Det var ett par stycken “Åhhhh” som kom fram så det känns som att vi träffat rätt med en del julklappar.

Det gick inte att inte åka och bada. Det stod klart rätt tidigt på dagen och så fort John kommit hem (jobbade halvdag) och hunnit äta så var det bara att pallra sig till badhuset.

Det var en mäkta stolt Simon som visade hur han fångade saker från botten på mellanbassängen. Sen gick vi till den djupa där Simon igår inte ville vara mer än fem minuter. Idag älskade han det. Han hoppade i från kanten, han var nog mer under än över, simmade kortare sträckor och ja, mest älskade att vara i vattnet. Och har knäckt simkoden. Det kunde man inte tro 24 timmar tidigare…

Kändes otroligt roligt att se! Joel gillar oxå simglasögon som gör att han vill vara mer under vattnet.

Nu börjar en badfas i vårt liv hoppas jag!

Idag var dagens uppdrag att spendera några timmar på Tyresöbadet.

Vi tog oss inte dit så tidigt som jag kanske hade hoppats så det var rätt mycket folk men nu när barnen är större och hanterar sig själva rätt bra i vattnet gjorde det faktiskt inte något. Vi badade lite i mellanbassängen och gick sen över till stora. Simon gillade inte att han inte bottnade så hyfsat snart gick vi och åt lunch istället. Sen ville Simon åka hem (och spela) men vi gick till mellanpoolen igen.

Frågade om han ville testa simglasögon (de har testat massor med gånger men typ hatat att ha dem på så de har knappt testat dem i vatten). Idag kan man säga att det lossnade. När det funkade för Simon ville såklart Joel oxå ha ett par (tack hamstern i mig för att jag hade med ett gäng). Helt plötsligt var de som fiskar i vattnet och det var minsann inte läskigt att doppa huvudet.

Simon insåg oxå att det faktiskt inte är så lätt att komma ner till botten, när man vill komma ner.

Sen bestämde de att inte berätta för John utan visa när han följde med nästa gång. Det gick inte. Simon var så till sig att han snart satt med simglasögon vid middagsbordet. Vi får se om det blir bad imorgon när John slutat eller om vi kan locka med julfix och bada någon dag senare.

Vi har alltid haft jobbiga lämningar med Simon. Under hösten i skolan har det funkat väldigt bra dock. Tills för någon vecka sen då det blev väldigt jobbigt att säga hej då igen. Mitt bottenrekord var 40 minuter.

Så vi pratade om det, funderade tillsammans (även med Simon) och det gick lite lättare.

Som förälder är man då väldigt väldigt väldigt lyhörd på morgonen för att det inte ska gå in i fel hjulspår.

En dag sista veckan så utspelade sig följande.

Lämning ute och jag säger till Simon med glad röst att han väl kan följa med bort till kanten av staketet så kramas vi där. Jag ska nämligen till tunnelbanan och det hållet är närmast.

– Men vaaaarfööööör säger Simon med lite ledsen röst. Jag vill säga hej då här borta.
– Men det blir närmare där borta säger jag.
– Määäään, klagar Simon.
– Okej, säger jag glatt och vi knallar ditåt (jag är lite nervös att vi redan gått i fel spår).

Simon följer efter mig lite längre än vanligt och jag blir lite orolig att det ska bli svårt att säga hej då. Där vi är lite avskilt oxå så lite svårare att få någon personal att upptäcka oss och kunna hjälpa till. Vi kramas snabbt och säger hej då.

– Mamma, spring!

Och jag springer, springer och vänder mig om och vinkar och ropar hej då. Simon ropar hej då och vinkar och ser glad ut.

Jag kommer runt hörnet på byggnaden och börjar gå, lättad (och lite flåsig).