Jag och Simon slog ju till på årskort på badhuset för snart ett år sen. Vi badade på bra i 2-3 månader och sen blev det inte av. I sommar har vi varit där en gång (med Joel) och jag har tagit mig dit och morgonsimmat några gånger.

En morgon i veckan har jag tänkt. Sen kommer det bli veckor det inte blir av. Så nu har det varit ett par veckor jag kört en kort simsväng på morgonen. Rätt trist att simma tycker jag, men ändå en bra vana.

Tänkte fortsätta när årskortet tar slut och istället köpa 10-kort eftersom jag vet att det kommer perioder när jag inte kommer vilja/orka etc.

Jag och Simon köpte ju årskort på badhuset i höstas. Nyttjade det fint i typ två månader och sen kom vi aldrig igång igen.

Nu har jag bestämt mig för att försöka konditionsträna lite och med en häl som inte vill få för mycket belastning är simning perfekt. Stack iväg en gång förra veckan, och idag på morgonen var det dags igen.

Kör tidigt på morgonen och det är knappt någon där. Jag har med ett vanligt hänglås med nyckel till omklädningsrummet, och sen ett med kodlås till ett mindre skåp ute i lokalen där jag låser in värdesakerna (känner flera som blivit av med sina bilar pga nycklar i omklädningsrumsskåp – låsta). Kodlås för att slippa ha en nyckel att hålla reda på. Nu när jag inte har med något barn så måste jag dock ha glasögon med ut i simhallen annars klarar jag inte av att se koden (kan i nödfall kisa mig till det men det krävs lite gissning oxå).

Förra veckan var det knappt någon där så jag brydde mig inte om att låsa in utan lät kassen stå under startpallen. Det låg dock och gnagde lite i bakhuvudet så idag bestämde jag mig för att låsa in dem. Så det gjorde jag.

Simmade en kvart ungefär, sen gick jag med glasögonen på glatt till skåpet, vred in rätt kod och öppnade skåpet.

Tomt!! What?

Hm… vänta. Öppnar skåpet ovanför vars lucka oxå var stängd.

Jahapp. Där låg grejerna.

Jaja, jag simmade utan någon oro för grejerna iaf.

Vi kom inte iväg till något mer ställe efter Eriksdalsbadet och sen öppnade Tyresöbadet efter en vecka. Vi såg det dock först på helgen (de öppnade på fredagen) så i måndags drog vi dit för att köpa årskort. Pga födelsedagsplanering behövde vi dra tidigare än vanligt och det visade sig inte funka så först i onsdags köpte vi kortet. Då badade vi sent på kvällen och det var väldigt lite folk – perfekt för oss.

Igår testade vi att åka efter lunchen på fredagen och det visade sig oxå fungera mycket bra. Nu får vi fortsätta utforska och hitta tider och dagar som funkar bra för oss.

Vi har ju sommarkort i badhuset så vi hänger där en del. För några år sen när vi var där simmade John 25 meter under vattnet (dvs en bassänglängd). Då klarade inte jag det men nu i juni någon gång när jag åkte själv för att simträna så testade jag och då klarade jag!

En av gångerna den här veckan har jag för mig att jag gick till bubbelpoolen på slutet och så kom Joel och hämtade mig och såg lurig ut. Då berättade han att han just klarat att simma hela längden!

Vi gick in och Simon skulle testa en gång till. Han hade klarat ungefär halva vägen tydligen. Så börjar han simma och vi gick vid sidan och kollade. Han passerade halva, och fortsatte simma. Vi tittade på varandra och sen på Simon igen som bara fortsatte och vips hade han simmat hela längden – under vattnet!

Så nu har vi gjort det hela familjen!

Underbart att se hur det blir tryggare och kunnigare i vattnet genom att hänga där. Bra beslut med sommarkort.

Vet att jag har sjukt dålig kondis just nu. Vet oxå att jag är rätt usel på att crawla. Eftersom jag inte kan motionscykla (pga axel/nacke) eller löpträna (hälarna) så återstod simning. Så vi köpte sommarkort. Tror jag har varit där fem av de åtta som krävs för att spara in kostnaden.

Idag drog jag och Simon dit.

Jag tog en simbana och simmade en sväng. Simon dök efter grejer. Sen kom vi på att vi kunde tävla.

Jag kastade iväg alla sakerna (typ 7 eller något sånt – minst). Sen sa Simon “klara, färdiga, gå” (fast vi simmade). Orkade 25 meter med hyfsad fart för att vara mig. Sen på tillbakavägen inser jag att jag måste andas vartannat andetag och rytmen försvann helt och hållet så jag fick gå över till bröstsim för att inte dränka mig själv.

Inte ens 50 meter. Som är den kortaste tävlingsdistansen. Se där. Känns fint för det kan ju bara bli bättre då tänker jag? Dessutom lätt att få till pulsträning för det krävs minsann inte mycket för att jag ska få upp pulsen.

Eftersom min häl (mest högra) är lite muppig så kan jag inte gå så långt eller komma igång med löpning igen. Att cykla är sådär eftersom armen pirrar rätt direkt (även med postcykeln tyvärr).

Så jag och barnen bestämde oss för att åka och simma/bada i söndags. Väckte dem i vanlig tid och vi var på badhuset före halv 9. Tämligen lite folk.

Jag hade lovat dem simborgarmärke och en mindre belöning om de simmade 200 meter. Joel har simmat 500 någon gång med skolan men Simon har aldrig simmat så långt.

Efter 50 meter funderade båda på att ge upp. Men så startade de om och vips hade båda simmat 200 meter. Jag crawlade mest eftersom min arm inte gillar bröstsim. Tur jag gått två kurser!

Sen lekte vi.

Funderade på att köpa sommarkort. Om vi tar oss dit 8 gånger så har vi tjänat in det.

Idag har vi varit där första gången – vi köpte sommarkort. Idag simmade de 500 meter! Inte illa. Lite mer folk och mindre yta att leka på men vi gjorde det.

Så himla mycket enklare nu än när de var små. Nu byter jag om själv hos damerna och de båda hos herrarna. Konstigt.

Idag stack jag och barnen till Tyresöbadet efter frukost. Vi var nästan själva i början och sen kom det ett par till men inte så många alls. Simon simmade 25 meter! Inte illa.

Elvira kom och lekte en stund efter lunch. Spelfritt och vi tog ner lite från vinden för att kanske sälja. Det slutade med att de lekte med duplo hela dagen och inte alls vill sälja det som de tänkt.

Efter middag på uteplatsen bak tog vi oss till Flaten för ett kvällsdopp. Joel vågade äntligen hoppa från tornet där. På hemvägen hämtade vi Elvira som skulle sova över och efter att de lekt ett tag så kvällsfikade vi på baksidan.

Idag blev det bad igen. Vi satte klockorna så vi kom iväg dit till 9. De öppnade 8 och när vi kom var det knappt någon där. När vi gick två timmar senare var det desto fler…

Vi hade spritt budskapet till lite vänner och bekanta så det var barn från typ 6 familjer (och minst en vuxen från varje) där. De flesta lekte i stora bassängen på flytverktyg och vi vuxna agerade späckhuggare, hajar, valross etc. Extremt uppskattat. Otroligt roligt att Joel nu kan haka på eftersom han kan sitta så pass bra.

Simon tränade och tränade och tränade. Dels på att hoppa i från kanten och simma ner till botten och plocka upp någon sak, dels på att simma och klarar nu 10-15 meter skulle jag tro. Enormt roligt att se hans envishet i att lära sig. Värt mycket!

Dessutom är allt bök i omklädningsrum och dusch borta. Underbart!!! Älskar att ha stora barn 🙂

Det gick inte att inte åka och bada. Det stod klart rätt tidigt på dagen och så fort John kommit hem (jobbade halvdag) och hunnit äta så var det bara att pallra sig till badhuset.

Det var en mäkta stolt Simon som visade hur han fångade saker från botten på mellanbassängen. Sen gick vi till den djupa där Simon igår inte ville vara mer än fem minuter. Idag älskade han det. Han hoppade i från kanten, han var nog mer under än över, simmade kortare sträckor och ja, mest älskade att vara i vattnet. Och har knäckt simkoden. Det kunde man inte tro 24 timmar tidigare…

Kändes otroligt roligt att se! Joel gillar oxå simglasögon som gör att han vill vara mer under vattnet.

Nu börjar en badfas i vårt liv hoppas jag!

Idag var dagens uppdrag att spendera några timmar på Tyresöbadet.

Vi tog oss inte dit så tidigt som jag kanske hade hoppats så det var rätt mycket folk men nu när barnen är större och hanterar sig själva rätt bra i vattnet gjorde det faktiskt inte något. Vi badade lite i mellanbassängen och gick sen över till stora. Simon gillade inte att han inte bottnade så hyfsat snart gick vi och åt lunch istället. Sen ville Simon åka hem (och spela) men vi gick till mellanpoolen igen.

Frågade om han ville testa simglasögon (de har testat massor med gånger men typ hatat att ha dem på så de har knappt testat dem i vatten). Idag kan man säga att det lossnade. När det funkade för Simon ville såklart Joel oxå ha ett par (tack hamstern i mig för att jag hade med ett gäng). Helt plötsligt var de som fiskar i vattnet och det var minsann inte läskigt att doppa huvudet.

Simon insåg oxå att det faktiskt inte är så lätt att komma ner till botten, när man vill komma ner.

Sen bestämde de att inte berätta för John utan visa när han följde med nästa gång. Det gick inte. Simon var så till sig att han snart satt med simglasögon vid middagsbordet. Vi får se om det blir bad imorgon när John slutat eller om vi kan locka med julfix och bada någon dag senare.