Visste ju att jag skulle bli upprörd eftersom jag blev det av Norgeparadoxen.

Otroligt skönt att läsa den i en bokcirkel och kunna chatta om saker i vår chatt. Inte ensam om att bli frustrerad.

Ofattbart hur vi håller på. Skriver vi, för jag är ju del i samhället. Blir ledsen över att vi inte tycks ha förmågan att sakta ner, att reflektera över vad som är viktigt på riktigt och på lång sikt.

Hur vi, precis som i Norge, byter ut ord för att det ska verka bättre (kalhygg -> trakthyggesbruk). Hur pengarna, industrin får styra. Hur gamla kunskaper sitter i väggarna och faktaresistensen osar, men oxå hur svårt det är att skilja ut vad som är riktig fakta och vriden fakta, i vilket perspektiv vi väljer att tolka olika resultat. Hur vi räknar på olika sätt, hur tystnadskulturer frodas och många fler exempel.

Men värmen jag känner över att det finns människor som vågar stå emot, som orkar driva vidare i syfte att bevara det vi verkligen inte vill förlora för alltid. Wow!

Obligatorisk läsning skulle jag vilja påstå.

Skulle även önska att media som svt granskade lite modigare. Här är en artikel som till en början verkar superbra – Storsatsning på hyggesfri avverkning av skånsk skog. Wow tänker man såklart. Skönt att något händer! Tyskland förbjöd för övrigt kalhyggen för 30 år sen… Så läser man artikelns ingress.

“Stiftelsen Skånska landskap lovar att minst hälften av deras skogsavverkning ska ske med hyggesfria metoder år 2050.”

Hälften? om 24 år? Ridå.