Visste ju att jag skulle bli upprörd eftersom jag blev det av Norgeparadoxen.

Otroligt skönt att läsa den i en bokcirkel och kunna chatta om saker i vår chatt. Inte ensam om att bli frustrerad.

Ofattbart hur vi håller på. Skriver vi, för jag är ju del i samhället. Blir ledsen över att vi inte tycks ha förmågan att sakta ner, att reflektera över vad som är viktigt på riktigt och på lång sikt.

Hur vi, precis som i Norge, byter ut ord för att det ska verka bättre (kalhygg -> trakthyggesbruk). Hur pengarna, industrin får styra. Hur gamla kunskaper sitter i väggarna och faktaresistensen osar, men oxå hur svårt det är att skilja ut vad som är riktig fakta och vriden fakta, i vilket perspektiv vi väljer att tolka olika resultat. Hur vi räknar på olika sätt, hur tystnadskulturer frodas och många fler exempel.

Men värmen jag känner över att det finns människor som vågar stå emot, som orkar driva vidare i syfte att bevara det vi verkligen inte vill förlora för alltid. Wow!

Obligatorisk läsning skulle jag vilja påstå.

Skulle även önska att media som svt granskade lite modigare. Här är en artikel som till en början verkar superbra – Storsatsning på hyggesfri avverkning av skånsk skog. Wow tänker man såklart. Skönt att något händer! Tyskland förbjöd för övrigt kalhyggen för 30 år sen… Så läser man artikelns ingress.

“Stiftelsen Skånska landskap lovar att minst hälften av deras skogsavverkning ska ske med hyggesfria metoder år 2050.”

Hälften? om 24 år? Ridå.

Första, men inte sista, boken av Lisa.

Väldigt imponerad av den här boken. Hur den driver framåt, håller kvar mig trots den tunga fakta som levereras i kapitel efter kapitel. Blandat med vanliga människor, Lisas tankar, insikter och handlingar och många människor i maktposition.

Vad håller vi på med? Fakta, fakta, fakta. Följ pengarna. Gah! Håller på och blir helt tokig när jag läser den här boken. Den levererar idioti efter idioti.

Område efter område presenteras och jag blir helt mörkrädd över hur detta kan pågå i vårt grannland. Hur mantrat att de tar upp oljan på ett så rent och bra sätt återkommer. Hur de vägrar se sin del av klimatkatastrofen. Att det sen hänger ihop och ibland konkurrerar med andra delar så som laxodling, urskogen som huggs ner (som i Sverige), samerna med sin rennäring trycks bort (trots olagligt), djuphavsplanerna, vätgas, konstgödsel och så klimatkompensationen i andra länder där skog planteras och så passar man på att “stötta” lite i olje- och gasletande.

Pengar och makt. Suck. Vi är så sjukt fast i våra tankemönster och hur vi lever.

Skogslandet ska läsas i sommar – så jag inte blir så stolt över Sverige 😉