Sue | 2012-01-11, 12:59
Du kan, du vill, du törs!
Oj vad jag känner igen mig. Fast ändå inte på något sätt. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det att jag är lite splittrad till NMT. Jag förstår känslan Hillevi beskriver eftersom jag känner samma sak via crossfitpassen, men jag känner lite tveksamhet inför längden på passen, myggorna, snön och så vidare, lite väl extremt på något sätt. Som att man måste överdriva lite, vara lite värre än andra.
Samtidigt har jag bestämt mig för att testa en gång under 2012, för jag vill veta! Innerst inne tror jag att jag skulle älska det. Kanske är det oxå för att jag älskar crossen så mycket att jag inte vill hitta något annat som tävlar mot det. Kanske för att det skulle vara praktiskt väldigt svårt att kunna träna eftersom de inte har pass på någon passande plats.
Jag gillar boken och jag tror att den kan peppa många att våga. Funktionell träning är framtiden tror jag, våra kroppar behöver röra på sig. Om man sen kör NMT, crossfit eller någon annan form må så vara. Så länge man kan hitta den träningsform som får en att må bra, vilja träna, längta till passen, bli besviken när man av någon anledning inte kan gå på ett pass då är det bra.
Samtidigt hade jag önskat samma format som tex Tjocka Tanten rocker fett för åh vad mycket jag gillar det formatet! Den här är skriven i dagboksformat vilket funkar ok. I slutet är det lite mer faktabaserade sidor som beskriver hur man bör äta och vad NMT består av – bra!
Följer sen länge hennes blogg så detta var inga nyheter för mig eftersom hon i 1,5 år skrivit om sina upplevelser kring NMT. Nu har hon skapat en ny blogg, med fokus på extremt kul – NMT.
Sue | 2012-01-10, 21:18
En alldeles perfekt liten bok för vetgiriga barn (och vuxna med lite dålig koll – typ jag).
Suveränt med bilderna och de lagom långa förklaringarna. Gillar att det blandas in lite roliga fakta oxå.
En bok vi kommer ha med på semestrar där vi kommer vara nära vatten!
Vill ha alla böckerna i serien – såklart.
Sue | 2011-12-26, 18:02
Jag hör Fredriks röst när jag läser. Hur han betonar på sitt eget sätt och sätter knorr på språket. Kan tänka mig att den här boken är kanon som ljudbok.
En samling noveller som alla är på temat här och nu, typ.
Jag satt på tunnelbanan när jag läste om 4-åringen som förlorar sin morfar, men skriven ur morfars perspektiv på deras relation. Ögonen fylldes av tårar över hans insikter och förmåga av att njuta först på äldre dar.
Fredrik lyckas gång på gång sätta fingret på många av de saker vi sysselsätter oss med i väntan på att livet faktiskt ska börja, det riktiga livet och inte det vi lever just nu.
Det börjar så bra varje gång men så fastnar skrattet lite i halsen när man inser det tragiska i just den novellen. Många av nutidens stressmoment tas upp på olika sätt och det är en nyttig tankeställare man får sig.
Enligt O har skrivit jättebra om boken.
Sue | 2011-12-19, 23:07
Åh vilken härlig liten pixibok. Vi brukar alltid köpa en eller två när vi handlar. De är så suveräna att ha med sig lite hit och dit.
Just den här läste jag för barnen i går kväll för första gången. Åh vilken igenkänningsfaktor! Suckande mamma, bråkande barn men till slut ändå mys!
Vi har ju Knöl och Bök här hemma! Frågade barnen vem som var vem av dem och de kom fram till att Simon är Knöl och Joel är Bök.
Simon tycker att det är roligare än Joel som nästan blir lite sur.
Tydligen är det fler böcker på gång om Knöl & Bök – jag vill ha!
Sue | 2011-12-13, 7:47
Köpte den på bokmässan och läste den en gång. På gränsen att barnen orkade lyssna för det är mycket text.
Läste den igen i helgen nu när Lucia är här. Nu orkade de lyssna bättre.
Kalle som vill vara lucia och dras i lotteriet, fixar peruk och annat. Får sen inte vara lucia enligt skolans regler, men de busar till det och han blir ändå lucia. Då ryker peruken, för han vill ju vara sig själv!
Jag gillar verkligen böckerna från det här förlaget. DN hade sen artiklar igår om att killar knappt får vara lucia och det är intressant det där med “omvänd” jämställdhet.
Frågade Joel under läsningen om han kanske ville vara lucia på dagis.
– “Aldrig i livet” svarar han med stor inlevelse varpå jag vänder mig åt andra hållet och frågar Simon samma sak.
– “Aldrig i livet” svarar Simon oxå med samma inlevelse.
Jag undrar hur det kan bli sådär.
Sue | 2011-12-06, 10:50
En ny bok om Annika, nr 9 och det var drygt två år sen senast. Blandar ihop lite med Katerina Janouch böcker märker jag. Oklart varför för historierna är inte alls särskilt lika.
Liza skriver i slutordet att hon gör mycket research och det märks verkligen, man blir lite allmänbildad på köpet tror jag. Gillar och tror Liza har en framtid i böcker med tyngre sånt fokus.
Först tänkte jag att den inte når upp till någon hög nivå men så inser jag att jag la mig trött halv 11 igår och kunde sen inte släppa boken förrän jag läst ut den, så den har något. Läskiga saker som händer och kanske är en av flera stories lite förutsägbar.
Ser fram emot nästa bok om Annika för nu händer det en hel del saker i slutet av boken som öppnar upp för nya scenarion. Känns som en bok som knyter ihop förra med nuet, eller kanske snarare framtiden. En slags mellanbok för att komma framåt i handlingen. Har fortfarande tyvärr Helena Bergström framför mig visuellt och jag tycker faktiskt inte att hon passar som Annika.
Sue | 2011-11-21, 20:10
De andra boxarna gillade jag skarpt men den här är nog den bästa.
Böckerna som kommer med är: Adventskalendern, Jesu födelse, Ojsan, Tekla och tomten, Julens ABC, Ulf och Kajsa gör julgranspynt, Bo firar jul, Tomten och tomtens bror, Ville och vilda – tokig i julen, Emilias jul och Julsånger.
Den stora favoriten är Julsånger som Simon vill att jag sjunger mer eller mindre varje kväll. Endast en av böckerna hade vi tidigare och det var Ulf och Kajsa gör julgranspynt – från när jag var liten. Blandningen är väldigt bra. Rolig är även Tomten och tomtens bror och den har infört begreppet gröna tomten.
Gillar verkligen att man får en hel hög böcker med samma tema. Skulle vi ut och åka i jul skulle detta vara en given följeslagare. Ett litet paket att öppna när resan påbörjats.
Sue | 2011-11-11, 11:11
Oj, jag var fast från första sidan. Trots att jag gått och lagt mig alldeles för sent så har jag ändå läst minst en halvtimme varje kväll. Läste ut den i soffan mellan barnen när de tittade på Bolibompa.
Det känns som att paret “Kepler” nu har landat i en skön berättarstil. Första var så våldsam, andra var så osannolik på något sätt, den här har ett lagom tempo och lagom grafiskt våld (eller så kanske jag återigen väljer att inte fokusera på det för när jag tänker tillbaka på boken så är den rätt våldsam).
Det är korta kapitel och ganska högt tempo och man funderar hit och dit för att komma på lösningen, men jag lyckas faktiskt inte. Tror inte ens jag tänkte tanken. Gillar att Joonas liv vävs in mer och mer och att slutdelen ägnas helt åt det och jag tänker vara först i kö att läsa nästa bok. Även om jag förstår att jag samtidigt kommer att fasa för det som händer.
För fasar gör man här, hela tiden nästan. Spänningen som byggs upp är läskig och det händer inte alltid något så som läsare är man helt utelämnad på något sätt. Ovetande, utan kontroll.
Gillar att det blir flera klimax i boken, för att sen lugna ner sig en period innan nästa.
Sue | 2011-11-07, 15:29
Vet inte riktigt. Vissa kvällar sög den in mig och jag hade svårt att släppa, andra kvällar var jag mest förvirrad.
Tycker språket är häftigt på något sätt. Hon kan skriva Sandra, men det är något som gör att jag har lite svårt att hänga med. Kanske, eller troligen, för att jag senaste tiden kommit i säng alldeles för sent och således varit aningens för trött när jag läst.
Samtidigt kommer bitar då jag knappt vågar läsa vidare för hon skriver så djupt på något sätt. Man fasar lite över vad som komma skall. Lixom håller andan och funderar på om man ska sluta läsa för att slippa vet eller om man ska läsa och få veta. Grymt!
Jag vill definitivt läsa mer av Sandra.
Sue | 2011-10-28, 10:05
…utveckla dina viktigaste relationer. Ännu en bok av Jesper Juul, denna gång tillsammans med Monica Øien. I början reagerade jag starkt på sättet boken är skriven. I intervjuform typ. Monica ställer frågor som Jesper sen målar ut svaren på. Nja, skeptisk. Jag måste dock erkänna att formatet växte och kändes riktigt bra till slut.
Har öronmärkt mer än 10 sidor och det är inte något jag gör ofta, men här stod det så många vettiga och kloka saker. En bok man måste låta ta lite tid att läsa tror jag, få fundera lite på vad det är de säger egentligen och sen bilda sig en egen uppfattning kring det hela.
Jag håller inte med om exakt allt Jesper säger men jag gillar hans grundinställning och jag tycker jag får mycket att fundera vidare på. Fick en ny syn på det här med konsekvens. Det är inte en konsekvens att man inte får glass efter maten om man inte äter upp, det är ett straff. Det är däremot en konsekvens att man fryser om man inte tar på sig en jacka när man går ut på vintern.
Genom hela boken lyfter man fram olika citat och det kan jag se som lite störande för de avbryter flytet och jag undrar hela tiden om det är text jag redan läst eller text som kommer längre fram. Nu när jag bläddrar tillbaka i boken gillar jag dem dock. De gör att jag kommer ihåg vad det handlat om.
Det är viktigt att tillbringa tid tillsammans. Familjen och förhållandet mellan vuxna och barn är viktigare än jobbet och fritidsaktiviteterna. Det är samspelet och kommunikationen i familjen som lägger grunden till vilka vi blir som människor.
De säger så mycket klokt i boken att jag nog måste läsa om den i framtiden. För den här boken handlar inte alls mycket om riktigt små barn utan mer om större barn och det känns att det här med kommunikation blir viktigare ju äldre barnen blir. Hur pratar man med dem? Hur får man en bra relation med dem i framtiden?
Det här är en bok jag vill ha kvar och läsa igen.