Sue | 2016-01-04, 13:34
Ah, vad såna här böcker gör skönt för läsandet. Så enkel och så najs att läsa om lite kärlek. Veta vad man får. Köpte den för typ ett år sen på någon e-boksrea och nu låg den och väntade på mig.
Gillade att det var hyfsat jämställt och att man fick se det ur bådas perspektiv. Sen kan man ju lätt bli aningens frustrerad för att huvudpersonerna alltid ska krångla till det för sig – men det ingår ju lixom i konceptet.
Kommer definitivt läsa fler böcker av Annie, men tror det är så att man behöver pausa dem lite.
Sue | 2016-01-03, 17:44
Första boken av Frida som jag läser. Har sett hennes namn dyka upp lite här och var på bokbloggar och varit sugen. Nu när jag ska läsa en bok per vecka är det bara att beta av. Tänkte jag behövde lite bokkärlek under jullovet men blev tyvärr lite besviken. Det slutade ju inte som jag ville!
Det finns dock en fortsättning och den lär dimpa ner i min e-bokslåda väldigt snart.
Det utspelar sig på 1800-talet och det hela gör mig sjukt frustrerad. Att det fick vara så. Att kärlek inte var viktigt utan heder åt familjen. Väldigt glad att vi har kommit så långt i Sverige på 150 år.
Fin miljö (blir åter sugen på att bo på landet) och bra personbeskrivningar, och även ett driv för jag läser boken på två dagar.
Sue | 2015-12-26, 22:01
– om en relation i nöd och lust med Alzheimer. Bläddrade runt lite på Readly som jag gör ibland och råkade se denna. Öppnade och började läsa lite smått. Fastnade. Ska erkänna att jag skummade vissa delar men det allra mesta läste jag (särskilt när jag insett att jag faktiskt skulle läsa boken, inte bara bläddra i den).
Otroligt viktig bok. Ulla beskriver enormt bra om hur det kan vara i en relation där ena personen får Alzheimer. Vilken fullkomligt vidrig sjukdom. Vilken sorg för närstående, och givetvis den som är drabbad (fast på ett annat sätt).
Hon beskriver även hur jag tror många kvinnor känner där de tar ansvar för mer än de egentligen orkar. Inte vilja belasta andra, inte vilja be om hjälp, inte bryta ihop och så vidare.
Det var inte meningen att jag skulle läsa den men jag är superglad att jag gjorde det. En bok som behövs. En bok som berör. En bok som talar om att det är bäst att leva nu för du vet aldrig vad som komma skall.
Finns även som inbunden.
Sue | 2015-12-14, 21:38
Andra boken om sympatiska Kouplan. I den här boken kommer man verkligen nära Kouplan.
Älskar verkligen Saras sätt att skriva och hur man på riktigt känner för och med Kouplan. Vilka insikter!
Det är en studie i hur människor fungerar, interagerar och tänker.
Jag hade lite svårt att komma in i den, mest för att jag har haft en lässvacka. Kanske oxå för att det är en tung bok på ett sätt. Grymt passande i höst med tanke på alla flyktingar. Den går lixom inte att lämna utan den finns med en. Jag ser Kouplan lite då och då i stan. Det där med att man aldrig vet vad andra har för utmaningar, det stämmer verkligen här. På flera plan.
Själva storyn är rätt underhållande och man flyter med samtidigt som man kommer närmare personerna i boken. Jag ser verkligen fram emot att följa Kouplan vidare genom livet! Alla dessa små insikter som texten kryddas med. Underbart!
Den finns såklart även som inbunden.
Sue | 2015-12-11, 22:53
Vi läste första i somras och jag har sneglat lite på Ztory om den andra dykt upp. Så såg jag att tredje skulle komma ut och kollade Ztory – den fanns!
Sjukt spännande! Själv har jag såklart hunnit glömma personerna och hur de hörde ihop, men barnen hade såklart örnkoll. Jag kände igen namnen iaf.
Ikväll kunde vi inte låta bli att läsa ut den. Vi var på sidan 100 och läste 83 sidor. Gick inte att sluta. En ganska enkel historia men miljöbeskrivningar och äventyrsdelarna gör att barnen (och jag) ligger förtrollade. Gillar att det finns så mycket vänskap och kärlek mitt i allt äventyrligt.
Här anar man att det finns en större historia som pekar på flera böcker vilket vi verkligen gillar! Simon ville att vi skulle köpa tredje boken imorgon.
Sue | 2015-12-03, 22:14
Jag och Simon såg den på bibblan när Joel hade teater och vi lånade. Tänkte bara börja läsa på kvällen men den blev så spännande att jag inte ville sluta läsa även om klockan blev 8 och barnen borde sova.
Lagom svår text, jag listade ut lösningen men inte barnen så perfekt nivå!
Tror att det definitivt kan bli fler böcker om Nelly Rapp, och då kanske faktiskt att jag slutar läsa och barnen får läsa klart själva 🙂
Sue | 2015-11-12, 22:19
Ännu en julbok och den här tycker jag om. Barnen gillade oxå. Sen kan man väl tycka att genustänket inte har slagit igenom helt och hållet i den här boken men den gavs ut 1978 första gången.
Lill-Nisse får iaf hjälpa till och dela ut inbjudningskorten det här året och vi får följa honom runt i området. Gillar hur djuren är mänskliga varelser.
Teckningarna är fulla av väldigt glada ansikten så man har svårt att inte le när man kollar. Kommer läsas fler gånger!
Sue | 2015-11-10, 20:40
Har börjat läsa julböcker för barnen nu. För att komma i stämning i tid. Så vi har läst den förut men barnen kom inte riktigt ihåg. Minns att när vi läste den för några år sen tyckte jag att den var ganska lång, med mycket text. Nu, med Harry Potter bakom om oss var den kort. Väldigt kort jämfört med filmen som vi oxå har.
Dock gillar jag budskapet, att tro på jultomten. Frågade barnen om de tror på jultomten, men nja inte så värst mycket.
Sue | 2015-10-18, 21:53

Vilken spännande bok!
Flera gånger får barnen rätta mig när jag kallar huvudpersonen Siri för han (minuspoäng till mig dock). Det är verkligen noll fokus på kön i den här boken. Hurra!!
Gillar verkligen kartorna och att de refererar till kartor i boken. Vi har flera gånger bläddrat till dem och kollat. Sett vilken väg de åkt, eller var just en särskild ö låg. Imponerande att bygga upp en egen liten värld sådär bara. Den påminner om vår men är nog inte vår gissar vi.
Ibland har barnen tyckt att den är lite långt att läsa den, men slutbetyget blev en klar tumme upp, och för mig var det riktiga beviset att vi läste ut den i fredags och då läste vi 1 h 45 minuter. Det gick lixom inte att sluta, tyckte varken jag eller barnen.
Handlar mycket om mod, att våga göra rätt. Att tänka på andra, en större helhet än sig själv. Att bry sig om trots att man inte vågar. Det är lite som många berättelser i en, eller flera olika delar av ett stort äventyr kanske är mer rätt att skriva.
Sue | 2015-10-15, 22:15
Har gillat både Marie Fredriksson, och Roxette, så när jag hörde om den här boken ville jag självklart läsa den. Minns när jag hörde att hon fått en hjärntumör. Tänkte att den där cancern ser inte skillnad på människor. Om någon hade frågat mig hade jag gissat på att det var för 5-6 år sen. Det är 13 år sen. Det har varit tuffa år, det var nära att det inte blev några år alls.
Boken är smärtsam att läsa. Det är med tårar i ögonen och klump i halsen jag läser stora delar av boken. Det är nära och intimt.
Jag blir genuint ledsen när jag läser om hur viss media har behandlat henne. Som att man inte förstår att det finns en människa bakom kändisen. I den här boken får man verkligen träffa den människan. Allt från uppväxt, genom livets alla faser, genom karriären, via sjukdomen till nutid. Sjukdomen är ständigt närvarande i boken, men det blandas på ett sätt som gör att boken har ett driv. I all smärta lyser en styrka igenom, en livsglädje, en kärlek till att sjunga för publik.
Jag var självklart lite medveten om Roxettes fantastiska genomslag i världen men inte till fullo inser jag nu. Wow lixom!
Boken ger perspektiv. Livet ger men, för vissa värre än andra och livet är långt ifrån rättvist men jag imponeras av den kämpaglöd som finns i Marie.
Läs den!
Finns även som inbunden.