Har sett massa bloggposter om boken, läst en del på Fredriks blogg och hade bilden av att det var en rolig bok. Blev lite överraskad kan man säga.

Glimten i ögat finns där och det är en otroligt fin historia men oj vad det värker i hjärtat. Bitvis rejält smärtsamt att läsa och det är flera gånger som tårarna trillar. Men även ett par skratt är oundvikliga. Livet går inte att styra och det blir lite som det blir, precis som människan som lever det, men att det inte är ristat i sten.

Mycket välskriven och läsvärd bok. En handling jag kommer bära med mig länge helt enkelt.

Lärdomen är att man kanske inte ska vara så snabb att döma andra utan de förtjänar en andra chans och ibland tar den.

Boken finns även som inbunden.

Jag gillar verkligen föräldraböcker och den här har sin plats i den hyllan.

Den är uppdelad i tre delar; Föräldraskap, Good enough i barnets olika faser och Nyckeln till goda relationer mellan föräldrar och barn.

Bra uppdelning som gör det lätt att hitta områden man vill fokusera på. Själv har jag läst från pärm till pärm för att få en helhet. Skildaföräldrar är något man inte vill till, bebisdelen är intressant att tänka tillbaka på och tonåren spännande att se fram emot även om nuet såklart är det som pockar på mest.

En del grejer håller jag inte med om alls men nu minns jag knappt vilka. Konstigt vore det väl annars.

Gillar att det är exempel från olika personer, både barn och vuxna, plus att Elisabeth bjuder  frikostigt på sina egna erfarenheter.

På många ställen finns tips från Elisabeth och det är väl bra men ibland känner jag att det blir för mycket. Efter 2/3 av boken så börjar jag nästan känna mig som en dålig förälder, inte alls det good enough som det skulle vara. Säcken knyts dock ihop bra och slutkänslan är inte alls sån.

Jag tror den här kan vara mycket nyttig för många som springer på i ekorrhjulet och har fastnat i alldeles för många påhittade krav och måsten.

Jag bär med mig känslan av att jag är en bra förälder, jag är good enough sen länge även om jag hittar en hel del saker som jag tar med mig från den här boken och vissa delar kommer jag att återkomma till senare.

Läs mer om boken hos förlaget.

Ännu en tantbok. Jag gillar dem. Gillar att suga åt mig små tips. Vissa saker garvar jag igenkännande åt, andra känner jag att jag har en bit kvar till.

Bilderna är så bra. Älskar den sympatiska lilla tanten som gör diverse saker på bilderna.

Boken är i kronologisk ordning och går således igenom året och olika fokus som tanten har under året. Kul idé att dela upp det så.

Sen är jag svag för små rutor här och där. Många bra tips som dyker upp. Ger en skön läsupplevelse.

Gillar att man tar tanten till en liten nyare tappning även om det mesta gamla är kvar.

Måste ju erkänna att jag var en ganska lagom tant i testet i slutet. Inte någon nybörjartant men inte någon fulländad heller utan kanske precis just så som jag känner mig.

En bra presentbok till blivande (?) tanter skulle jag vilja säga.

Han skriver kort och kraftfullt, osentimentalt på något sätt men det styr rakt in och man påverkas direkt. Hur kan det få vara så här? Hur kan vuxna människor bete sig så mot barn? Och då menar jag inte bara de som har missbruksproblem utan inom socialen.

Det känns hemskt att få ta del av Morgans uppväxt och det skär verkligen i mig att barn kan få ha det sådär. Samtidigt måste jag beundra hans styrka att ha tagit sig ur detta som en så pass stark person. Skönt att det går!

Gillar att det är korta kapitel, man får ett driv i boken då och vill gärna läsa vidare. När boken är slut undrar jag vad som hänt med hans syskon. Ser att han bor bara 200 meter från vårt kontor så kanske kan jag träffa på honom och fråga 🙂

Nu finns den dessutom i pocket!

Andra boken om Hagfors men inte riktigt lika bra som första boken, dock fortfarande mycket svår att släppa ifrån sig och jag gillar den.

Håller med Fru E om att en resumé i början hade varit bra för man hinner verkligen glömma. En sån skulle jag vilja ha i alla böcker med grundhistoria som spänner över mer än en bok. Egentligen tror jag inte det är extremt många personer med i boken men av någon anledning blir det lite rörigt, kanske är det för snabba hopp, kanske förs alla in för tidigt i boken eller för samtidigt?

Ser fram emot nästa bok för jag gillar de här personerna. Inga extrema personer som i många andra deckare utan väldigt realistiska med vardagliga problem som relationer med partner, tonårsbarn, yngre barn, funderingar på om man väljer rätt i livet, rädsla för missfall etc.

Precis som Helena på Fiktiviteter så känner jag igen mycket från att själv komma från en liten ort, även om jag inte som hon är från just Hagfors. Misstänker att det tillför lite extra läsglädje.

Hade tänkt vänta tills den kom på pocket, men så låg den på coop och ropade på mig häromdagen och nu har jag i princip sträckläst den.

Känns som att drivet i den var bättre än tidigare och nu börjar man lära känna personerna i hennes böcker rätt bra och det ska erkännas att det är skönt att slippa stereotypen äldre polis med ruffigt liv och istället ha småbarnspappan.

Men slutet… inte kan en bok få sluta så?? Antar att det bara är att vänta ett år tills fortsättningen kommer i nästa bok.

Äntligen kom den! Efter att ha läst om den på Camilla Läckbergs blogg sen jag läste Olycksfågeln så har förväntningarna byggts upp – såklart. Beställde den på Adlibris redan dagen före den släpptes (att vänta på pocketupplagan finns inte…).

I onsdags kom den och sen dess har jag läst så fort jag kunnat och som vanligt gick det inte att släppa den, och mina förväntningar motsvarades. Svårt att sätta fingret på vad som gör hennes böcker så bra, kanske är det alla sidohistorier, man lär känna personerna i böckerna väldigt bra (om du inte läst någon ännu ska du läsa dem iordning!). Sen ska jag inte sticka under stol med att det alltid är den spännande mordgåtan som man själv vill knäcka före alla svaren serveras i boken. Lyckades ungefär lika bra som vanligt denna gång… SKÖNT med böcker där man inte kan räkna ut allt direkt – eller läsa det på baksidan.

Rekommenderas varmt!