Tänk vad häftigt det är att barn är så olika. Vi märker mer och mer hur lika/olika Joel och Simon är.
Joel har tex aldrig varit särskilt intresserad av djur. Simon däremot blir alldeles upphetsad när han får syn på en katt eller hund, även andra djur som tex fåglar brukar han peka på.
Simon stoppar allt i munnen, fortfarande, medans Joel kanske höll på en väldigt kort period. Tror aldrig Joel smakade på sanden i sandlådan medans Simon ständigt har grus och jord runt munnen (och i) så fort vi är ute.
Joel började gå när han var 9 mån o Simon nu när han är över 1 år. Däremot så säger Simon redan flera ord vilket dröjde länge för Joel.
Joel var inte det minsta intresserad av böcker förrän han var 1,5 medans Simon ett bra tag suttit stilla och bläddrat i böcker, även om han inte lyssnar när vi läser utan vill göra själv.
Sitta still kan Simon (tex när han läser böcker). Joel däremot satt nästan aldrig ner (bara på huk) från det att han började stå tills dess att han var 1,5 år.
Joel var aldrig så intresserad av bollar. Kanske rullade lite eller kastade. Nu gillar han dock att kasta. Simon skrattar så han kiknar när vi leker med bollar.
Båda gillar att pilla med saker, både att inventera och att fylla kärl med saker.
Igår stod städning på schemat vilket grabbarna hörde mig nämna. Joel var inte sen att hämta dammsugare. Utan själva maskinen dock, vilket han kompenserade med egna ljudeffekter. Simon röjde duplo.
Redan vid tidig ålder visade jag Joel toaletten. Han fick titta när det spolades och känna på vattnet. Efter det var han knappt intresserad av den och jag tänkte nöjd att det är så man ska göra 🙂 Inte en enda sak har han stoppat i den (förutom toapapper).
Gjorde givetvis samma sak med Simon. Men icke att intresset försvann. Två månader senare hastar han till toaletten så fort han får syn på den. Tittar och fingrar och har sig. Suck. Bara att städa den oftare helt enkelt. Minst två tandborstar har fått lämna hemmet via röret…
Både Simon och Joel gillar när vi leker att man är ett monster och kryper efter dem och morrar eller ryter. Idag när John var och tränade och jag lekte med grabbarna i hobbyrummet började Joel krypa runt fåtöljen och Simon följde efter. Helt plötsligt vände Joel och började ryta. Simon vände och satte av med hög fart mot mig och skrattade så han tjöt. Sen höll de på så ett bra tag (jag satt och fånlog såklart).
Det är härligt att se små glimtar av syskonkärlek och lek mellan dem eftersom det alltsom oftast är gråt när den ena tar den andres grejer.
Efter att mest ha varit hemma i vinter så var det dax att hitta på något. Det var längesen jag var på IKEA så jag packade in barnen i bilen och åkte dit. Förberedde dock igår genom att plocka fram dubbelvagnen ur förrådet.
Räknade såklart med att det kunde blir urjobbigt, men det blev tvärtom. Hur kul som helst! Båda var på strålande humör nästan hela tiden. Vi lekte och tittade på saker. Passade på att äta tidig lunch och det gick över förväntan.
Sen handlade vi. Joel var till stor hjälp och Simon nöjd i vagnen. Båda somnade som stockar i bilen på väg hem.
Att “spela” piano verkar vara något alla barn gillar. Härom dagen så öppnade jag locket och satte på pianot när Simon stod vi det. Oj vad han klinkade och tyckte det var roligt.
Det tog inte lång stund förrän även Joel anslöt och klinkade glatt.
En gång i veckan har vi städdag. Varannan vecka röjer vi och dammsuger där nere bara, och varannan både uppe och nere. Nu syns det tydligt att det är dax för storstädningen ikväll. Joel har en förmåga att blanda leksaker huller om buller och förvara/bära runt dem i olika kärl.
Att Simon börjat röra sig runt och inventera diverse såna kärl gör inte att det blir mer undanplockat. Joel är faktiskt ibland mycket duktig på att plocka undan, särskilt om det är saker som Simon vill leka med. Då hamnar de snabbt på sin plats i hyllorna 🙂
Jag steker blodpudding och Joel förbereder sin tallrik med grädde och lingonsylt. Tittar bort i några sekunder och sen hör jag hur Joel säger något om lingonsylt till Simon. Tittar och visst har Joel serverat Simon en stor sked lingonsylt. Simon var inte sen att hugga in.
Onsdag och Joel är hemma från dagis. Nu när Simon är rörlig så uppstår det en hel del dispyter kring leksaker. Det är mycket känslor inblandade, från både Joel och Simon och det är inte bara en gång det gråts högljutt under en dag hemma.
Vi försöker låta dem hållas så långt det går men gränsen går vid knuffning eller slag. Klockan är bara halv 11 men minst två gånger har jag fått avbryta pga knuff varav ena gången Simon flög bakåt som en vante. Tjuten efteråt är öronbedövande men jag antar att det är så det blir. De måste hitta sina platser och som vuxen får man bara finnas där när det gör ont – kroppsligt eller själsligt.
Efter att vi lämnat Joel på dagis tog jag och Simon en promenad till ICA för att hämta paket. Lyckades synka en buss precis så vi åkte buss hem och jag insåg att det var första gången Simon åkte buss.
Dock var han så där lagom intresserad. Det han tyckte var mest intressant på utflykten var några fåglar i skogen som kvittrade och flaxade runt.
Joel har alltid varit tvärtom, allt som brummar har fått uppmärksamhet medans hundar och katter och andra djur bara intresserat honom måttligt. Intressant att se om skillnaderna består när de blir äldre 🙂