Simon krasslig så vi är hemma idag. Plockade ner sandaler från vinden trots att det snöade.

Sen har de sprungit runt i sina olika sandaler. Favoriterna är de som blinkar.

Nyss konstaterade Joel att de även är handskor.

Idag skulle Susanne iväg och träna. Barnen låg i sängarna, jag satt vid datorn i rummet intill och Susanne klädde på sig ytterkläder för att komma iväg. Plötsligt hör jag Susanne lite halvstressat:

– “Var är min ena sko?”

Jag hör Joel ligga och fnittra i sin säng. Susanne hör det förmodligen också och frågar igen:

– “Är det någon som gömt min sko?”

Joel börjar fnissa allt högre. Till slut tillkännager han:

– “Den är i brevlådan. Hahaha…”

Jag hör hur Susanne rusar ut och kollar och kommer tillbaka. Joel kan inte sluta fnittra.

– “Det var mitt ‘Dagens bus’. Hihihi…”

Tur att barnen inte hann somna innan Susanne gav sig iväg. Då hade hon nog inte hittat den förrän hon kollade posten imorgon.

Joel har börjat upptäcka att det finns lite olika uttryck som man kan använda. Det gulliga i det hela är att det rätt ofta blir fel ord någonstans.

“Mot mars!”

Har han börjat använda och inte vet han att det egentligen heter “Framåt marsch”. Fast cool felsägning för det är ju fränt att sikta mot stjärnorna och planeterna 🙂

Idag har jag varit på jobbet. Fulltecknad med möten och 2 minuter efter att jag kommit innanför dörren hemma tog mitt tålamod slut.

Vi lyckades ta oss igenom middagen och sen gick vi ut för lite fredagsgrus. Barnen i overall på sina springcyklar med pannlampor. Det cyklas, springs, sopas och skottas. Härligt!

När vi så kommer in igen känns allt bättre.

– “Vet ni jag hittade lite tålamod där ute” säger jag och frågar om någon annan såg det.
– “Nä men jag hittade lite blodsocker” säger Joel glatt.

Roligt att han kopplat mitt dåliga humör till blodsocker 🙂

Idag förklarade jag för Joel skillnaden mellan köttätare, gräsätare och allätare.

Jag: “Vissa är köttätare och äter kött, men andrar djur är vegetarianer och äter bara växter.”

Joel: “Gäddor äter upp andra fiskar!!!”

Jag: “Ja, de är köttätare, så de äter kött.”

Joel: “Nehej, de äter faktiskt fisk.”

😯

Joel kom som vanligt invandrandes till vår säng i natt. Lite senare sätter han sig upp i sängen.

– “Mamma, inget sånt äventyr imorgon igen. Det var lite läskigt.” säger en trött Joel.
– “Har du drömt en mardröm” undrar jag.
– “Mmm…” mumlar Joel i samma andetag som han lägger sig ner och somnar om.

Igår kväll stack John och tränade. Jag passade på att ringa mamma medan barnen lekte. Klockan blev kvällis och jag hanterade det samtidigt som jag pratade vidare med mamma. Fixade samtidigt lite med tvätten, eller om jag röjde lite leksaker.

Helt plötsligt hör jag Joel tjuta till och går ut i köket. Då har han tagit sin fulla coca-cola mugg från McD som var kvar efter middagen och tryckt ner fingret i sugrörshålet, varpå den välte ut över honom och golvet. Jag hämtar lite handdukar och börjar torka. Då hör jag från Simon “Mamma, jag har kissat” varpå jag kommer på att han vägrade ta på ny blöja tidigare.

Bara att hämta en handduk till och torka lite mer.

För ett tag sen satte samfälligheten in nya garageportar i alla garage. Då de nya dörrarna var en smula bredare än de gamla behövde lite väggar och hyllor tas bort inne i garagen. I vårt garage har vi och grannen satt upp en ställning i taket på vilken vi förvarar våra takboxar. Den hade fått sig en omgång med kapsågen, så vi behövde reparera det en smula…

Joel var givetvis med och hjälpte till med att räcka oss verktyg och gav tips och råd. Han pratade i princip helatiden, ställde frågor och kom med lösningsförslag. Vid ett tillfälle, när jag milt men bestämt bett honom prata lite mindre i munnen på oss, sa Joel:

– “Vet ni vad de sa på dagis när jag stod och tittade på arbetsmännen där?”

De har satt upp nya hyllor i entrén på dagis, och det var hantverkare som gjorde det. Tydligen har Joel hängt där ganska mycket.

– “Nej…”, försäkrade vi.

– “Att jag måste vara tyst ibland så jag inte pratar ihjäl någon… Hehehe…”, säger Joel och fnissar.

Vi anade att han nog pratat rätt mycket med hantverkarna på dagis. 🙂

Härom kvällen höll Joel på att tejpa som vanligt och jag hör att han fnissar. Sen hör jag honom ropa “Mamma jag sitter i klistret” och så skrattar han högt.

Jag går ut i hallen och tittar. Där har han tejpat fast sig på golvet. Han vill att jag tejpar fast även hälarna.

Idag när jag softade i soffan och John datade lite så blev Joel helt plötsligt väldigt uppspelt. Han kom fram och började viska till mig.

– “Mamma nu vet jag vad vi ska ge pappa när tomten kommer igen” viskar Joel i mitt öra.
– “Jaså, vaddå?” viskar jag tillbaka.
– “En sovsoffa!!” säger Joel lite högre.

Jag fick dock inte berätta för John. Så jag bloggar om det istället 🙂