Idag när jag och Joel skulle köpa lunch så föreslog jag att vi kunde köpa nuggets och en hamburgare och dela på dem. Joel gick med på det. Sen fick han syn på bullarna och chokladbollarna. Jag sa att han fick välja en av dem.

Efter en stund så kom han med förslaget att vi ju kunde köpa en av varje och dela. Jag förklarade då att det brukar vara kardemumma i bullar och att jag inte tål det. Jag sa dock att han kunde få en bulle och jag kunde köpa en chokladboll som han kunde få smaka av. Det gick han med på.

Så när vi har beställt och ska betala så hör jag Joel.

– “Är det kardemumma i bullarna?” säger Joel högt till kassörskan som tyvärr inte hör.

Joel upprepar frågan men hon hänger inte med. Jag förklarar och hon säger att hon inte vet.

Jag tackar Joel efteråt och ler fortfarande inombords av hans omtanke.

Igår vid middagen sa jag “självfallet” vid ett tillfälle och Joel frågade direkt vad det betydde. Jag förklarade varpå han genast undrade varför jag inte använde det vanliga ordet. Berättade att jag tycker det är lite roligt att variera mitt ordförråd lite och fick givetvis förklara ordet “ordförråd” oxå.

– “Ah, jag har en ordburk här inne” berättar Joel efter en kort stund och pekar på sitt huvud.
– “När jag är tyst är den stängd och när jag pratar är den öppen för där i finns alla mina ord, mitt ordförråd”, fortsätter han ganska direkt.

Vi kunde bara nicka och hålla med.

Eftersom vi i år åkte två månader tidigare till Säfsen så valde vi en stuga med bastu eftersom det kan vara ruskigt kallt. Det höll sig dock runt -8 grader vilket var perfekt.

En eftermiddag satte vi igång bastun och jag och barnen gick in och jag ville förklara att de inte fick röra bastuaggregatet.

– “Den där får ni absolut inte röra” förklarar jag.
– “Varför då” frågar Joel direkt.
– “Jo det är ungefär som en vanlig eldstad och alltså jättejättevarm” svarar jag.
– “Vem bor där?” frågar Joel då.
– “Va, vadå bor” undrar jag.
– “Ja vem bor i staden” förklarar Joel.

Slanten trillar ner och jag får förklara vad en eldstad är.

Ikväll läste vi “Kråke och trafiken” för första gången. Väldigt bra bok som tar upp lite olika aspekter kring trafiken.

I början berättar de att man cyklar på höger sida barnen lyckas båda sträcka fram sin högra hand när jag frågade om det kunde vilken som var höger hand. Något överraskande. Sen utspelar sig följande.

– “Man cyklar på höger sida, men vet ni vilken sida man går på?” frågar jag.
– “På trottoaren” kommer det snabbt från Joel.
– “Helt rätt, men om det inte finns någon trottoar vad gör man då? undrar jag.
– “Man bygger en” svara Joel direkt.
– “En svart” fyller Simon i.

Senare i boken kom det fram att det är vänster sida som gäller när man går.

Idag vid middagsbordet så gled ämnet över på glass. Barnen tog varsin och sen började de prata om att magen sa att den ville ha en till glass.

Vi skämtade lite om hur det lät och så.

– “Vad säger dina öron då?” frågar John Joel.
– “Att det är för mycket prat” svarar Joel snabbt.

Blev lite tyst efter det och barnen gick och tog varsin glass till.

Idag när jag stod och lagade lunch till barnen började de överträffa varann i hur hungriga de var. Simon var hungrig som en varg, Joel som ett valstim, Simon som en val-haj och till slut sa Joel:

– Jag är hungrig som en haj, som är så hungrig så att den kan äta upp sig själv.

Jag frågade lite klurigt:

– Om en haj skulle äta upp sig själv, vad skulle det då bli kvar?

Joel svarade blixtsnabbt:

– En eftermiddag!

😯

Våra läggningar är inte alltid helt enkla ska sägas. Förutom igår, juldagen, då barnen i två dagar haft fullt upp och inte sovit varken på dagen eller kvällen. Då somnade de före 19:00. Galet mycket tid hade ju vi vuxna sen.

Idag när jag läst och sjungit lite tog mitt tålamod slut så det blev cd-skiva istället. Barnen plockade fram gitarrer och var allt annat än lugna och stilla. Morrade lite inombords. Var och sa till dem några gånger när det gick till överdrift.

Satte mig och sydde i hobbyrummet. Mamma fick nämligen lite kläder i julklapp, ofärdiga kläder eftersom hon fick välja tyger själv. Varma byxor hade högst prio.

“Jag såg mamma kyssa tomten” drar igång och till min förvåning så hör jag hur Joel ligger och sjunger med. När sången är slut hör man Simon som utropar “Bra Joel!”.

Från att aldrig ha sjungit så sjunger de hela tiden nu och jag bara smälter.

Igår morse lämnade jag vid gamla tiden, dvs barnen åt frukost hemma. Sen tog det typ 2 sekunder så tappade jag tålamodet vid påklädningen – som har gått så mycket enklare en timme tidigare på morgonen. Blev ARG.

På kvällen när vi åt middag kom vi in på att jultomten snart kommer.

– “Joel, tror du jag får några julklappar” frågar jag.
– “Ja, klart du får mamma” svarar han glatt.
– “Har jag varit snäll då? Jag som var så arg imorse ju” säger jag lite undrande.
Joel sänker rösten och närmar sig med huvudet.
–  “Mamma, vi behöver inte berätta det för tomten” säger han och tittar finurligt på mig.

Härligt att han kan ta det på ett sånt sätt 🙂

Idag vid middagen fixade John O’boy åt Joel.

– “Pappa, du är bäst på allt!” utbrister Joel tacksamt.
– “Men vad är jag bäst på då Joel?” frågar jag Joel.
– “Mamma, du är bäst på att sy.” svara han bestämt.
Tyst en stund
– “Mamma, du är oxå bäst på att städa, och på att vara arg,” fortsätter Joel sen.

Hmmm… Undrar vad de har för bild av mig?

Joel “satt” (eller snarare klättrade omkring) brevid mig i stolen framför datorn. Jag fick upp ett clip från YouTube (se nedan) om spelet Tiny Tower. I början är det en telefon från Apple i bilden. Efter max 2 sekunder säger Joel:

– “En Iphone!”

Tilläggas bör att varken jag eller Susanne har någon Iphone. Antar att någon på dagis har en, men bara att han kunde se skillnaden… 😯