I onsdags var Joel på scoutmöte. När han kom hem var han på dåligt humör och berättade att han tappat sin telefon. I skogen. Givetvis var den på ljudlös.

Vi kollade Google Maps och såg var den var. Jag och John klädde på oss och cyklade iväg. Det var äldre scouter kvar vid lägerelden så vi frågade dem och de berättade var de varit och vi cyklade vidare. Två ledare (yngre) höll på och plocka in marschaller som de haft längs stigen.

På med pannlampor och in i skogen, mot punkten kartan visade. Vi närmade oss och då såg vi några marschaller som lyste. Gick upp till dem och John gick iväg en bit och släckte en, jag messade en av ledarna och sen tittade jag upp. Tyckte att John borde ha kommit tillbaka.

Ropade. Tystnad. Tittade mig omkring. Kolmörkt. Förutom min pannlampa och två marschaller en bit bort. Ropade högre. Inget svar. Tänkte att det är precis som i en skräckfilm.

“Ett par går in i skogen för att leta efter något. De kommer ifrån varandra…”

Just då ringde John. Han hade gått vidare upp till Rövargrottan. Han kom ner igen och vi gick återigen till kartans punkt. Min telefon sa 20 meter, 10 meter, 0 meter. Kollade runt. Såg ingen telefon. Gick lite längre bort. Ringde Joel som berättade att han snubblat på en gran. Han testade att få den att ringa via kartan – fick inte kontakt med telefonen. Så gick jag runt lite till, 0 meter. Kollade in bland lite träd och såg en liggande gran, och precis bakom den låg telefonen!

Vi tog den och knallade ut till cyklarna igen. Rätt nöjda med att ha hittat den. Cyklade hem i skönt tempo och insåg att vi faktiskt tyckte att det var lite skönt och inte jobbigt som det kunde varit.

I tisdags var jag och Sanna ute och gick. Ska ju röra på mig var tredje dag. Idag skulle jag hämta Simon som lekte hos Havanna och hämta ut lite paket på vägen (John fyller år nästa vecka). Då ringde Sara och undrade om det vi kanske skulle ta en promenad. Såklart!

I ett av paketen fanns det dessutom en ny pannlampa jag beställde i tisdags efter promenaden (XXL hade 25%). En Olight HB15. Jösses vad bra den var. Supernöjd verkligen.

Sara kom när jag läst för barnen och vi tog en runda på knappt 5 km. Testade lampan lite här och var såklart.

Sen fikade vi på kall mjölk och varma choclate chip cookies och pratade lite mer.

Vi har länge pratat om att ta med en grill och pannlampor och gå upp på berget i skogen bakom vårt område. Idag var det dax. Barnen ville som vanligt inte ha så mycket kläder på sig (hädanefter tror/hoppas jag det kommer lyssna på mig bättre).

Vi hade stämt träff med en annan familj utan för förskolan och vi var lite sena men trots panikpackningen så hade jag med det som behövdes.

Vi knallade upp genom skogen och hittade platsen vi tänkt ut. Tände på engångsgrillen med hjälp av lite extra tändvätska. Glöden tog sig sådär – den tog sig egentligen först när vi var redo att gå hem.

När vi kom upp var det ljust men det mörknade snabbt och det blev kyligare. Vi åt lite korv (inte direkt jättegrillad) och grillade marshmallows – i väntan på att korvarna skulle bli varma.

När vi packat ihop allt satte vi på pannlamporna och letade oss hem i mörkret. Jag gillade nog det hela mer än barnen, men helt klart ett äventyr jag skulle göra om. Dock med lite varmare vantar för min egen del och mycket varmare kläder på barnen. Det lät dock som att de inte vill göra om det…

Idag har jag varit på jobbet. Fulltecknad med möten och 2 minuter efter att jag kommit innanför dörren hemma tog mitt tålamod slut.

Vi lyckades ta oss igenom middagen och sen gick vi ut för lite fredagsgrus. Barnen i overall på sina springcyklar med pannlampor. Det cyklas, springs, sopas och skottas. Härligt!

När vi så kommer in igen känns allt bättre.

– “Vet ni jag hittade lite tålamod där ute” säger jag och frågar om någon annan såg det.
– “Nä men jag hittade lite blodsocker” säger Joel glatt.

Roligt att han kopplat mitt dåliga humör till blodsocker 🙂

När vi gick med återvinningen med pannlampor fick jag en idé. Vi verkställde på fredagskvällen efter middagen. Kläder på, utelampor på och sen bar det av upp på berget bakom husen och vidare in i skogen.

Hur kul som helst med pannlamporna. Joels (eller snarare min egentligen) lyser enormt bra så det kommer kunna bli långpromenader i höst/vinter för min del.

Barnen, och även vi, tyckte det var både mysigt och spännande. Kul att se naturen på ett så helt annorlunda sätt. Kommer bli fler gånger.

På hemvägen gick vi förbi en av favoritplatserna i området, nämligen lekparken med en grävskopa. Så lite nattarbete blev det oxå.

Precis före jag blev förkyld var jag och en granne ute på kvällspromenad. Vi insåg att det inte skulle gå att genomföra den rundan längre pga mörker. På Kjell & Company så reade det dock ut en pannlampa och jag slog till.

Ikväll fick Joel en chans att prova den när vi lite senare än tänkt planterade på framsidan. Sen ville han givetvis inte ta av den när vi kom in så kvällisen intogs med pannlampa på.