Susanne är i London idag och när barnen frågar var hon är har det varit lite svårt att förklara, så jag laddade ner Goolge Earth till paddan och satte mig med Joel och Simon i myshörnet för att förklara.

Jag började med att zooma in på vårt hus, visade var dagis låg och lite andra saker i vår närhet som de känner igen. Jag zoomade sedan ut så man såg Stockholm, och sen Sverige. Sen scrollade jag över Danmark och Nordsjön till UK och zoomade mycket pedagogiskt in på London.

– “Här är mamma”, sa jag och pekade. Barnen verkade förstå och såg nöjda ut.

Jag lade ifrån mig paddan och en minut senare frågade jag Joel:

– “Kommer du ihåg var mamma är nu då?”

– “Sri Lanka!”, svarade Joel blixtsnabbt.

😯

Ikväll satt jag och Joel och surfade runt på lite leksaker. Jag laddar inför en sista beställning för att sen vara klar med leksaker till jul(vi köper åt dem även från mormor och farmor nämligen).

Har funderat på kulbanor och visade Joel. Joel blev eld och lågor för de har en sån på dagis.

– “Åh mamma, ja kulbanor. Den och den och den.” säger Joel och pekar på skärmen. Jag skrollar ner lite.
– “Åh wow en sån har vi inte på dagis! En sån vill jag verkligen ha.” utbrister Joel och pekar på en ganska avancerad kulbana.
– “Men vet du, de är från sju år så vi får nog vänta med den och ta en av de andra till önskelistan” svarar jag tråkigt varpå Joel sänker rösten.
– “Men mamma, vi kan ju låtsas att jag är sju år så kan jag få den ändå” förklarar den påhittige Joel.

Vi får väl se vilken det blir från tomten.

I söndags kom Anders och Annika och hälsade på med sina föräldrar. Både Joel och Simon hade längtat massor. När vi pratade om det före helgen så sa Joel att han ville åka tillbaka till deras stuga.

– “Men mamma, då måste du komma ihåg tandborstar!” sa Joel till mig. Tänk vilket minne han börjar få…

Simon berättade att Anders är hans bästa vän.

Det lektes och stojades, tittades på smurfar och åts lite huller om buller. Som vanligt fann Joel och Annika varandra direkt.

Det var två trötta men nöjda barn som la sig på kvällen.

Båda barnen kan numera öppna frysen, men är lite sämre på att komma ihåg och se till att den stängs ordentligt.

Förra veckan pratade vi lite om att frysen ju är kall, och om man lämnar dörren öppen blir det varmt i den och tex glassen smälter. Det tyckte ju barnen inte var så bra.

Sen frågade jag om de visste hur frysen blir sådär kall. Joel tittade fundersamt på mig och sa “Jag ska fundera”.

En kort stund senare började han förklara hur det på baksidan av frysen går kalla rör som kommer in under huset och som gör att frysen blir kall.

Joel har börjat få vara uppe lite längre på helgkvällarna. Simon slocknar rätt tidigt eftersom han inte sover på dagen (som han gör på förskolan).

Ikväll satt Joel i mitt knä vid datorn och ritade på ett papper.

Först var det en dinosaurie som han ritade i svart. Sen tog han den röda pennan och berättade samtidigt som han ritade. Först kom det blodtryck i ett rör, sen kom det mer blodtryck i ett annat rör. Det finns tydligen ett blodtrycksverk i kroppen och om man inte håller reda på blodtrycket går man sönder.

Man undrar lite var de får alltifrån…

Häromdagen var Simon hos doktorn för att kolla upp hostan. Det visade sig vara en vanlig förkylning och han fick ett recept på lite hostmedicin. Han fick en liten val av plast när han kom så att han skulle ha något att leka med under besöket. Han roffade genast åt sig en till för att ha till Joel.

När Joel kom hem från dagis senare på dagen hämtade Simon valen och gav till honom. Joel blev givetvis glad men sa sedan förmanande:

“Simon, nästa gång du är hos doktorn får du be om ett hav, så att valen har något att simma i.”

😯

Igår satt Joel och jag och pratade om hjärnan.

“Min hjärna är såhär stor!”, säger Joel och visar med händerna ungefär en meter i diameter.

“Men Joel, så stor kan den väl ändå inte vara. Var sitter hjärnan egentligen?”, säger jag.

“Den sitter härinne”, säger Joel och pekar på sitt huvud.

“Helt riktigt. Och då kan den väl inte vara större än huvet väl?”. Joel funderar en stund på detta och utbrister sedan.

“Här, innanför min kind sitter det en låda.”

Joel pekar på sin kind ungefär i höjd med hörntänderna. Jag undrar lite vart detta ska leda.

“Den har inget hål, utan en lucka som kan öppnas.”

Jag blir mer och mer nyfiken.

“Det är där allt mitt prat och skrik kommer ifrån!”

😀

Eftersom barnen inte sover på dagen på helgerna så är Simon aningens tröttare än Joel. Så även igår så Joel fick till sin stora lycka vara uppe längre.

När vi frågade vad han ville göra så ville han dricka te och kvällsfika med oss – något han vet att vi brukar göra på kvällarna. Först ville han bara ha te, men sen kom han på att han skulle ha en knäckemacka med saltgurka på. Han fyllde mackan och sen började han berätta hur man tillverkar gurkorna.

De skärs tydligen någonstans i fabriken för att sedan åka in i en knölmaskin så att de blir sådär knöliga.

Underbart med höstmys på kvällen. Joel tyckte det var spännande eftersom det var natt (klockan var 8 men det var ju mörkt ute).

En stund senare var det mycket lätt att lägga Joel efter ytterligare en saga (han lyssnade på den för Simon oxå såklart).

Idag pratade Joel om vad han ville göra när han blev stor.

– “När jag blir stor och är en arbetsman, ska jag bygga världens största hus.”

– “Vet du vilket som är världens största hus nu då?” säger jag finurligt. Joel tänker efter en stund.

– “Hmm… Rakethuset! Det är det huset där alla raketer kommer ifrån.”

Joel har väldigt härlig fantasi. Idag när vi alla satt i soffan och slötittade på tv så utspelar sig följande.

– “Jag ska flytta till ett annat land någon gång” berättar Joel.
– “Jaså?” säger vi unisont.
– “Vilket land då?” undrar John.
– “Afrika” säger Joel bestämt och fortsätter “så då kommer vi inte att ses mer”.
– “Nähä, men oj vad tråkigt” säger jag med ledsen röst.
– “Kan vi inte få komma och hälsa på då?” frågar John.
– “Jo, ni kan åka flygplan” säger Joel uppspelt för att i nästa sekund bli nedstämd och berätta att det inte finns några biljetter.
– “Men ni kan låna biljetter” säger Joel återigen upprymd.
– “Mormor har biljetter. Hon har flera hundra biljetter” fortsätter Joel att berätta.

Det hela fortsätter en stund till med att vi kommer och hälsar på och hur vi får gå på utflykt in någon grotta i Afrika.  Ibland är det knappt man får en syl i vädret för han fortsätter hitta på 🙂