Jag och Åsa pratade ihop oss under vårens resor och bestämde att vi skulle komma ut till Ingarö någon dag första veckan i juni. Vi kollade med Cia oxå för vi ville så hemskt gärna göra läppsyl och lite sånt.

Idag var den dagen. Vi plockade upp Cia vid Gullmars runt 10 och styrde kosan mot skärgården. Simon kräktes två gånger på vägen men var ändå vid hyfsat mod när vi kom fram.

Vi tog en skogspromenad ner till badplatsen där Tona och Malte gick på simskola. Vi fikade på lite frukt och bullar. Joel knäckte gungkoden och plaskade lite medan Simon mest hade fokus på blåbär.

Cia och Åsa gick i förväg tillbaka, Tona kom senare och jag och grabbarna mitt i. De var ledarna och tävlade lite om att vara först så det gick som en dans tillbaka.

Vi åt lunch, barnen paddade lite och så gjorde vi såklart salvor, oljor och läppsyl.

Åt lite goda jordgubbar och hallon och sen styrde vi kosan hemåt vid halv 6. Barnen slocknade på hemvägen kan jag säga.

Idag när vi var ute på baksidan ville Joel att vi skulle ta fram bebisgungan. Han frågade lite varför vi hade en bebisgunga och jag berättade att vi köpte den när han var liten.

Jag hakade fast den och lyfte upp Joel och puttar lite fart.

– “Mamma, prata lite tystare” viskar Joel.
– “Javisst men varför då” viskar jag frågande tillbaka.
– “Ingen får se att jag sitter här för då tror de att jag är en bebis” viskar Joel förklarande.

Efter en stund vill han helt plötsligt ner och jag frågar varför. Han har då hört någon en bit bort. Jag säger att det inte är någon som kommer att tro att han är en bebis utan att han lugnt kan sitta kvar. Han verkar nöjd med svaret och gungar vidare en lång stund.

Lite senare fick Simon gunga och Joel puttade på.

Idag trotsade vi vädret. Jag och Joel knallade runt lite utan mål och hamnade på en ny lekplats. Där hade de bara stora gungor och det har vi inte testat tidigare. Joel satt hur bra som helst och kunde till och med ta lite fart själv – han gjorde åtminstone rätt rörelse med kroppen.

Jag fick inte stå brevid utan skulle gunga på gungan brevid. När han var klar hoppade han själv ner i mitten helt utan större problem – något överraskad blev jag måste jag erkänna.

Joel ville givetvis vara med på ett hörn

Nu när vi röjer på vinden så hittade vi gungan som Joel gillade och plockade ner den. Jag lyckades montera ihop den (med lite hjälp av gamla foton) så att Simon kunde få provgunga.

Simon gillade gungan ett tag och vi får väl se framöver hur mycket den kommer att nyttjas.

När vi tog upp Simon var Joel snabbt framme och la dockan där och satte igång den. Vi skapade snabbt regeln att man ska stänga av gungan före vi går ner – annars blir det många batterier…

Samtidigt som jag köpte sandlådan så slank det med en gunga till Joel. I helgen var det ju lite uteväder så då satte John upp den och Joel provgungade.

Joel gillade det, vilket vi misstänkt eftersom han gillade inomhusgungan så mycket i vintras. Det var tom så att vi kunde ge honom mellis när han satt i gungan.

Enda kruxet är att det får bli gunga på förmiddagarna för när markisen är utfälld då går det inte att gunga. Alla dessa i-landsproblem 🙂

Vilket underbart väder idag! Efter att ha fixat lite inne så gav vi oss ut på promenad Joel och jag. Vid öppna förskolan fanns en bebisgunga så Joel fick prova en utegunga för första gången. Mycket poppis! Ska inhandla en i plast att ha på tomten har vi tänkt.

Det börjar bli härligt i området nu med alla blommor som dyker upp och förgyller tillvaron – som föräldraledig hinner man ju gå runt och njuta av det dessutom!

Efter lunch och sömn så placerade vi oss ute på gräsmattan i skuggan. Joel visade att teknik är roligt, dels genom val av tidning och dels genom att vägra släppa mobiltelefonen. Det var iofs lite spännande att pilla på gräset ett tag.

Det märks att uteluften tar för nu sover Joel sin tredje vända.

Med allt som pågår i hemmet så är Joel lite lätt gnällig, eller om det beror på något utvecklingssprång kanske. Kinkig är han iaf när han blir trött. Själv har jag väl inte heller en ängels tålamod då det frestar på att gå med kaos och tre hantverkare i hemmet.

Lycka idag när jag satte honom i gungan för att prova ännu en sak för att bota gnälligheten. Genast sken han upp som en sol. Jag slog på motorn och sen satt han där och gungade leende och mitt tålamod kom tillbaka. Vips så blev ögonlocken så tunga att de inte gick att hålla öppna för honom. En stund senare gick det utmärkt att lägga över honom i hans säng.

Tänkte att det kanske var en engångsföreteelse så när gnällighet uppstod nu på eftermiddagen igen så provade jag gungan igen och nu ligger knodden och sover i sin säng.

En av de saker vi fick från Åsa och hennes familj har fått stå och vänta (ibland testats av påhälsande barn) tills idag.

En mycket nöjd Joel satt i gungan ganska länge. Det finns motor men den behövs egentligen inte alls för sätter man bara fart så gungar den på av sig själv ganska länge.