I måndags på väg hem från leklandet så stannade vi på McD och köpte med middag hem. Inte mycket folk i drive-in:en men han som tog emot ordern försvann från micken ett tag och när vi sen beställt och körde fram för att betala stod det inte någon där. Vi blev genast osäkra på om han kanske sagt att vi skulle åka till nästa lucka och pratade om att han var försvunnen.

Så kom han plötsligt och vi kunde betala. Samtidigt hör vi:

-”Han var inte försvunnen, han var bara lite borta” från Joel

Vi skrattade och höll med om att han nog var lite borta 🙂

Vid middagsbordet satt Joel, Simon och jag och pratade om vilka farliga djur som finns.

Joel: “Krokodilen! En gång var det en krokodil som hjälpte mig att komma hem.”

Simon: “Krokodil! Springa fort!”

Jag: “Ja, när man träffar på en krokodil får man springa. Fast de är nog inte så snabba. Lejon är mycket snabbare.”

Joel: “Och Ornitomimus.”

Jag: “Ja, Ornitomimus var kanske snabbare än t o m Lejon. Fast de finns inte längre. De fanns för länge länge sen, innan det fanns människor. Då fanns det också Tyrannosaurusar, Trodoner och Velociraptor”.

Joel: “Ja, och Dinosaurietåg”.

🙂

Joel leker ofta inte-nudda-golv nuför tiden. Imorse så satt han i hallen uppe och byggde med briojärnvägen och bad om hjälp. Jag flyttade banan lite men se det gick inte för tågbanan fick inte nudda golv.

– “Då går den sönder” förklarade Joel för mig.
– “Okej” sa jag och drog tillbaka banan på mattan.
– “Då måste den åka till Toyota och fixas” berättar Joel vidare.

Jag kan knappt hålla mig för skratt och inser att vi pratat en del om Toyota och om att laga trasig bil…

För ett tag sen när grabbarna badade så pekar Joel helt plötsligt på Simon som står upp.

– “Simon kissar, mamma” säger han lite brytt.
– “Nädå, det ser bara ut så” svarar jag lugnt. “Han häller vatten på magen och då ser det ut som om man kissar. Prova själv får du se!”

Joel ser lite fundersam ut och ställer sig upp för att testa. Häller vatten på magen och ser överlycklig ut när det faktiskt ser ut som att han kissar. Skrattar högt. Provar ett par gånger och sen häller han helt plötsligt en skopa på ryggen istället.

– “Nu bajsar jag” skrattar Joel och fortsätter hälla ett par gånger innan det roliga försvinner och han fortsätter med något annat.

Joel pratar ofta om Fixar-Lasse. Tror det är en figur från Sysselstad – i alla fall om man får tro Joel.

Han gör både det ena och det andra.

Senast vi var på Hemköp så blev Joel eld och lågor när vi närmade oss och såg en dörr. Han pekade glatt och sa att där bor Fixar-Lasse. Senare på kvällen så tänkte jag höra lite mer om det.

– “Kommer du ihåg att vi såg var Fixar-Lasse bor när vi var på Hemköp?” frågar jag intresserat Joel.
– “Ja, men han bor inte där” svarar Joel allvarligt.
– “Inte? Var bor han då?” frågar jag förvånat.
– “Han bor i Afrika” svarar Joel bestämt.

Sen pratade han lite om sitt stora garage och om Fixar-Lasse och att det var långt dit.

Vi något tillfälle så sa jag att det var snorhalt och det säger nu båda barnen så fort det är lite halkigt.

Märks att det är hög tid att börja tänka på vad man säger för vi har numera två väldigt uppmärksamma killar som mer än gärna härmar oss.

Joel ser direkt om någon har arbetskläder på sig och då menar han kläder som riktiga arbetare har. Såna som lyser i starka färger.

– “Åh en arbetsman” säger Joel med djup beundran i rösten så fort han ser någon med såna kläder. Ofta brukar han sen fundera på vad just den arbetsmannen gör för något.

Tror att vi inför sommaren får ta och hitta lite såna kläder åt honom 🙂

Igår blev Joel lite hängig och på kvällen hade han feber. Vi misstänkte samma som Simon haft och var förberedda på kräkning. Joel fick sova i vår säng för att vi skulle ha lite bättre koll. Vid ett tillfälle får han en hostattack och jag är redo med handduk och John har greppat kräkkastrullen.

– “Pappa, jag ska inte kräkas jag hostar bara” säger då en halvvaken Joel.

Barnen säger som sagt dumma rätt ofta och jag har valt att göra det till en av mina fajter. Man får inte kalla andra för dumma. En annan fajt är att få Joel att ta ut nappen när han pratar.

Ikväll när jag låg i Joels säng läste hände följande.

Joel kommenterar något som händer i Bamsetidningen och jag plockar snabbt ut nappen (för hundrade gången typ).

– “Dumma ma” hör jag Joel säga och sneglar lite, “app” avslutar han meningen med. (han säger “mapp” om nappen nämligen)
– “Vad sa du?” frågar jag lite snällt
– “Dumma mapp”, säger Joel och ser lite finurligt på mig.
– “Var det verkligen det du tänkte säga?” frågar jag honom och kan inte låta bli att le.
– “Nää, dumma mamma” säger Joel lite generat.

Jag garvar lite och kramar om honom. Känns som att budskapet att inte säga “dumma mamma” har gått fram iaf.

Idag på väg hem från dagis verkade det som att Simon hade ont någonstans. Han grät på ett annat sätt än när han är gnällig, arg, trött eller missnöjd, och ville bli buren. Jag försökte bära honom på ena armen medan jag med drog Joel på snowracern med andra armen.

Orkade såklart inte. Så Simon fick åka en bit till men fortsatte sin hjärtskärande gråt.

– “Jag kan gå, jag kan dra snowracern, jag är stor nu” säger Joel helt plötsligt.

Vips så kunde jag bära Simon utan några problem och alla var nöjda!