Stoff och Stil har just uppdaterat sin webbutik med säsongens nya tyger. Jag hittade ett som jag tänkte att barnen kanske skulle gilla. Tar fram bilden på datorn.

– “Åh, vad är det där för maskin?” frågar Joel upphetsat.

Jag funderar en kort stund innan jag inser att pojken på bilden står vid en traktor.

Efter lunchen idag frågade Sue om jag ville ha en bit Toblerone till kaffet.

-“Nej”, säger jag som inte är jättesugen.
-“Nej tack!”, hör jag Joel tillrättavisa mig med sträng röst.

Häromdagen när Joel satt på toa underhöll jag med lite sång. Jag sjöng “Trollkarlen” och eftersom jag inte direkt är någon minnesmästare blev texten inte alltid helt rätt, men jag tyckte själv jag klarade mig igenom sången ganska bra. När jag sjungit färdigt sa Joel allvarligt:

– “Du kan inte den sången Pappa”. 🙂

Idag när Joel och Simon väntade på att potatisen skulle koka färdigt till middagen fick de titta på Dinosaurietåget. Jag lät Joel titta på bilden för de olika avsnitten och välja vilket de skulle se. Han pekade på avsnittet om dinosaurierna som spiringer så fort.

– “Jaså, vill du se avsnittet med de som springer så fort?”, sa jag.
– “Ja, Ornitomimus!”, sa Joel…

😯

Vi försöker visa barnen att det är bättre att göra saker tillsammans. Det går olika bra olika gånger kan väl sammanfatta det med.

Idag när vi tittade på Stora maskiner så ville Joel ha asfaltsläggaren och köra. Sen berättade han att jag fick gaffeltrucken, Simon hjullastaren och John dumpern.

– “Så kan vi samarbeta!” förklarar Joel stolt när fördelningen av fordon var klar.

Det är ganska ofta senaste tiden han pratar om att samarbeta så det känns som att något har fastnat 🙂

Vi försöker visa barnen att man delar med sig av saker när man är flera och ibland märks det faktiskt att de tar till sig. Oftast när vi äter glass så bjuds det smakbitar både till höger och vänster.

Idag efter middagen så hittade jag burken med köpt ischoklad och tyckte att det var lika bra att göra slut på den så jag ropade på barnen och vi satte oss på golvet med burken i mitten. De började lassa in, Simon delade med sig en till John. Sen var alla slut.

– “Men jag fick ju ingen”, säger jag med lite ledsen röst.
– “Jo, en” säger Joel med munnen full.
– “Nä, jag fick inte någon alls” säger jag.

Joel tittar på mig lite fundersamt och rör sen handen mot munnen för att ta ut en liten bit till mig. Jag skyndade mig att säga att jag inte ville ha någon, men att det var enormt gulligt av honom att vilja dela med sig.

Idag efter (eller under) middagen så höll Simon på med något som han inte fick och jag sa till honom med arga rösten. Då hör jag.

– “Inte bli så arg på Simon. Han är min vän” förklarar Joel.

Så även om han ganska ofta blir arg på Simon och tycker han är jobbig så tycker han om honom.

Joel och Simon blir mer och mer ett radarpar. Idag satt jag uppe vid datorn när John diskade och gav barnen kvällis. Så fort Joel var klar ville han gå upp och det ville givetvis Simon oxå. Simon får dock inte gå helt själv i trappan ännu.

John hade inte diskat klart och bad Simon vänta en kort stund.

– “Jag följer med han! Jag följer med han!” ropar Joel glatt.
– “Med” säger Simon flera gånger minst lika glatt.

Varpå de båda redan är halvvägs uppför trappan. Joel före Simon.  Gick hur bra som helst. Tilläggas bör att uttalet på “med” är mer skånskt än stockholmskt, dvs “mäj”.

Idag hittade Joel ett paket i hobbyrummet. Jag berättade att det är till Simon, en pojke vi skulle hälsat på idag (har dock ställt in pga förkylning hos John).

– “Ah, två Simon” säger Joel och håller upp två fingrar i luften.

Jag nickar och är samtidigt lite imponerad av att han verkar kunna räkna, iaf till två 🙂

Härom morgonen så vaknade Joel på fel sida och var trumpen så jag kallade honom surpelle vilket inte direkt gjorde honom gladare. Inte heller blev han gladare av att vår härmapa Simon direkt snappade upp ordet och gladeligen kallade Joel det, gång på gång.

På kvällen var det Simon som grät och stökade varpå jag istället kallade honom för surpelle. Joel var inte sen att haka på, givetvis. Jag frågade då den gråtande Simon vem som varit en surpelle på morgonen. Han slutade gråta och sa snabbt “Joel”.