Joel kliar ibland mig på ryggen. Då börjar han med att knäppa upp bh:n. Idag undrade han (igen) varför jag ha en sån och jag sa att det är för att jag inte gillar när brösten hänger och slänger 🙂

Han kliade på ryggen ett tag och sen tog han tag i en av höftkuddarna.

– Mamma, här skulle du ju oxå kunna ha en hållare!

Jojo, jag höll med.

Ikväll vid nattning.

– Mamma, hur många dagar är det kvar till vi åker till Turket, undrar Joel.
– 64 dagar, svarar jag (som just lagt in slutbetalningen).
– Coolt, precis så många block man kan ha på minecraft, kommenterar Joel.

Idag vid middagsbordet dök följande fråga upp.

– Kan skurkar få barn?

Det ledde till en del intressanta diskussioner. Till exempel vilka som kan få barn, och vad en skurk egentligen är.

Idag strax före middag blev jag och Joel lite ovänner. Han stampar upp för trappan och slår i dörren (händer rätt ofta). Efter en stund hör jag hur han ropar på mig. Jag går upp i trappan.

– Nej mamma du får inte komma upp, ropar en arg Joel.
– Nähä okej, vad ville du då? undrar jag.
– Hur stavar man till ful? säger han surt.
– Hörre duru, det får du ljuda dig till för jag kan tänka mig vad du ska göra, svarar jag lite retfullt.

Det suckas lite och efter en stund kommer ett åskmoln ner och lämnar en lapp. Jag tyder det som står på lappen till “fulsue” (han skriver ofta Sue för mig då Susanne är lite för svårt och långt).

En stund senare undrar han över hur ljudet “äh” skrivs och jag ger exempel.

Plötsligt dyker en gladare Joel upp med en ny lapp. Jag försöker tyda och får lite hjälp av Joel – “snelsue”. När jag inser vad det står kramar jag honom och frågar om han är på bättre humör. Han ler och kramar mig tillbaka.

Numera hör man ofta barnen säga vilken person/karaktär de är när man läser för dem, eller när de tittar på film eller läser en tidning. Roligt hur de vill identifiera sig med olika typer.

Igår när jag och Joel åkte bil så pratade vi lite om ditt och datt och så sa jag ordet komplex. Ett ord jag inte säkert minns när jag lärde mig men det var inte i grundskolan är jag tämligen säker på.

Jag frågade om han visste vad det betydde och han sa att ja, det betyder att något är lite krångligt typ.

Det känns skönt att ge barnen ett stort ordförråd inför framtiden och vi har medvetet valt att inte anpassa språket särskilt mycket, plus att vi läst tonvis med sagor, berättelser och faktaböcker.

I torsdags när jag gick till skolan med Joel träffade vi på en pappa jag känner ytligt. Vi utbytte hälsningsfraser och han sa att han fått ofrivillig vabb för minsta ungen hade kräkts på natten. De hade lite mer bråttom än vi så vi kom snabbt långt efter dem.

– Joel, känner du den pojken? frågar jag.
– Han går i ettan, svarar Joel.
– Brukar ni leka? frågar jag.
– Nä, det brukar vi inte svarar Joel.
– Bra, lek inte med honom idag heller då.

Sen la jag ut en fråga på fejan om hur andra brukar göra när någon i familjen kräks sådär på natten. Rätt varierande svar och olika synpunkter på hur och när man smittar… Inte undra på att kräksjukan flyger runt som den gör tänker jag.

Joel har börjat fundera på hur barn blir till och det är otroligt roligt att berätta och se reaktionen. Sen springer han vidare och leker.

– Mamma, när man har gift sig. Är det då man stoppa snoppen i snippan och de där maskarna kryper över? frågade Joel idag.
– Jepp, det är då spermierna simmar över, bekräftade jag.

Ikväll när vi hade läst så frågade jag om de visste varför jag älskade dem. Och när jag berättat lite varför så frågade jag om de trodde jag skulle älska dem mer om de var särskilt duktiga på något, men de var rörande överens om att jag skulle älska dem samma. Jag sa att jag skulle bli glad och tycka det var roligt för dem om de var bra på något för det är roligt att vara bra på något, men älska dem det gör jag oavsett. 

Älskar deras funderingar på hur världen fungerar.

Idag hade vi sky istället för vanlig sås till middagen.

Joel gjorde genast en ordlek och sa att han fick enersky av den. Simon hängde genast på. Båda gillade den vilket alltid är trevligt (och inte så vanligt).

Vi hade förresten middagsgäster, röda vinbär och svarta vinbär enligt barnen.

Min träningskompis Anders flyttade precis före jul och rensade lite förråd. Hittade dinosaurier som hans söner hade när de var små. Han frågade om vi ville ha och jag tänkte att vi kan ju ta dem men troligen så skänker vi vidare.

Så fel jag hade. Oj vad de leker med dem.

Ikväll efter middagen så hade vi full lek hela familjen i Simons rum.

Simon berättade att flera av dem minsann var Dinosaurus Rex. Gick inte att övertyga honom om att de egentligen heter Tyrannosaurus Rex, utan han rättade oss hela tiden.