När vi kom hem från dagens lämning så fikade vi och småpratade lite. Kom in på att alla ibland gör fel. Mamma gör fel ibland, pappa gör fel ibland. Precis som Joel och Simon oxå gör fel ibland. Det är helt ok att göra fel.

– “Inger och Ginger gör inte fel. De är jättebra!”, kontrar Joel med.

Inger och Ginger är två av hans pedagoger på förskolan 🙂

Denna vecka har vi revision på jobbet och mitt under genomgången av ledningen så ringer min privata telefon (ljudlös) och det var dagis. Joel hade vaknat på vilan av att han hade ont i örat och sen inte varit sig själv. Jag fick lämna mötet och åka till dagis och hämta en timme tidigare än tänkt. Joel var väldigt spak och ville inte åka springcykel hem utan satt i vagnen med Simon i knät.

Väl hemma fikade vi lite och han har inte en gång klagat på ont i örat. Men det syns på honom att det är något på gång i kroppen så imorgon blir det VAB med Joel för min del.

Joel är en fixarkille. Han pysslar ofta med saker och ting hemma och nu börjar Simon bli så stor att han fattar att Joel inte vill att han ska förstöra för honom. Som den lillebror han är vill han då givetvis förstöra för Joel när han får chansen.

Han har dock inte insett att Joel blir arg och ofta puttar eller slår honom. Eller så kanske han tycker att det är värt det? Det resulterar iaf i att även Simon tjuter högljutt.

Detta händer ofta hemma. Väldigt ofta. Vi lägger oss ibland i men har börjat försöka hålla oss utanför så att de får lösa det själva.

På dagisfesten igår så hände det i väntan på sången. Joel blev som vanligt ARG och hoppade jämfota och skrek. En av hans fröknar tittade intresserat på honom och sa sen att det där var nytt för henne. Så blir han aldrig på dagis utan där är han för det allra mesta glad och positiv.

Skönt att höra och skönt för Joel!

Igår var det dax för den årliga gårdsfesten på dagis. Jag hämtade barnen i vanlig tid och efter en kort sväng till glassbilen så satte vi fart och bakade scones (vårt bidrag till buffén). Det var en chansning från min sida att baka själv med båda barnen men till min stora förvåning gick det över all förväntan och jag blev inte arg en enda gång 🙂

John kom hem mitt i bakningen och hjälpte till med avslutet. Strax efter halv 5 var vi tillbaka på dagiset och eftersom vädret varit väldigt veligt så var vi inne. Det var många barn och vuxna som skulle samsas om små ytor men det gick hur bra som helst. Roligt att se hur olika barn agerar när det sjungs. Simon satt ner i mitt knä och gungade med i musiken. Joel var helt uppslukad av att bygga och fixa med lite saker.

Efter sången åt alla av buffén och det var skoj att få småprata lite med andra föräldrar. Sen gick vi ut och lekte med såpbubblor och sköt vattenflasksraket. På det hela taget en riktigt trevlig tillställning.

Så stod det på lappen på dagis när jag lämnade idag. Småbarnsavdelningen har fått ett fall av vattkoppor och ett andra barn hade fått feber igår och de vet inte om det oxå är vattkoppor. Genast börjar jag fundera på hur det ska gå att få in VAB i jobbschemat, samtidigt som det inte känns helt fel att få vara hemma med barnen (tycker jag får se så lite av dem nu).

Vi får vänta och se helt enkelt. Hoppas bara det inte förstör den planerade resan till mormor i oktober.

Alla gånger vi lämnat så har Simon gråtit hjärtskärande (sen har resten av dagen gått bra). Idag ville han som vanligt inte gå ur vagnen, men jag lyfte upp honom och då grät han. Men sen gick vi in och la Joels hjälm och hämtade Simons keps som vi glömde igår. Då var Simon glad igen.

Gick till sandlådan och satte oss brevid Otis och Angela. Simon började leka och jag kramade och pussade honom och sa hej då. Han tittade lite fundersamt på mig och jag blåste en puss till honom och gick sen och kramade och pussade Joel hej då. Ingen gråt. Så jag gick hemåt.

Det har nog varit bra med en hel vecka nu utan några avbrott.

Idag blidde det ingen VAB och ingen jobbade hemifrån – vi var alltså båda på jobbet samtidigt. Enormt skumt. Särskilt på lunchen då vi båda gick ut tillsammans med några andra gamla rävar på företaget.

Senast vi båda jobbade och inga barn var med på kontoret (jag har ju extraknäckt några timmar under någon f-ledighet) var i augusti 2007. Galet länge sen!

Nu är tanken att vi tre dagar i veckan ska vara på jobbet samtidigt. Lyx med dagis 🙂

Jag inser hur posten får in porto. Det är försäkringskassan som ser till detta (inte bara Telenorservice). Allt ska skickas in via posten. Nu när vi hamnat i VAB-träsket så börjar ett nytt intygsträsk oxå. Nämligen det intyg som dagis ska fylla i som bekräftar att barnet varit frånvarande samma dagar som vi som föräldrar anmält VAB. Jag hade hoppats att man kunde skanna in och mejla, men icke.

Kanske får vi ett förbetalt kuvert? Jag vet inte men just nu väntar vi på vårt första intyg.

Att utredningen som gjordes kring VAB-fusket sen som första förslag hade att det skulle ske online hjälper ju inte. Det gick inte att genomföra eftersom det fanns så många olika system… Jag trodde det digitala samhället kom för länge sen?

En liten fundering – man undrar varför småbarnsföräldrar är stressade?

Efter att dagis ringde vid måndag lunch och Simon hade feber så har vi varit hemma varannan dag med Simon. Joel har gått till dagis som vanligt. Idag provar vi igen så att inskolningen inte är helt tappad. Simon har dessutom inte haft någon mer feber och är lite mindre snorig och inte hängig längre.

Han var inte glad när jag skulle gå även om två av hans fröknar försökte charma honom.

Skönt att jobba hemifrån idag så att jag kan hämta fort om det behövs (hönsmamma). Det känns iaf otroligt tryggt med personalen 🙂

Tog med en hög saker till grovsoporna på väg till dagis, trots duggregn. Sa till en av Joels pedagoger att han tycker det är jätteroligt att vara med de stora barnen. Hon sa att Joel är så otroligt glad och hjälpsam och mycket omtyckt. Kul att höra!

Sen gick jag in till Simon och förväntade mig att det skulle ha varit lite jobbigt. Men icke, där satt en skrattande Simon och pedagogerna sa att det gått jättebra. Några tårar när jag gick men sen hade han ätit som en häst, ropat lite på mig när han skulle somna men lite klapp på magen av Marie så hade han somnat, och lekt massor.

Skönt! Vi firade med glassbilen (efter världens snabbaste bajsblöjebyte).