Idag var första dagen efter jul som jag hämtade på dagis. I vanliga fall har Simon kommit rusande till mig men idag såg han mig knappt för han höll på och bygga torn med trummor. Däremot ville han att jag skulle hjälpa till.

Lyckades till slut övertyga honom om att vi skulle gå över till Joel och han var i full färd med att bygga en brasa så han hade inte ens tid att hälsa.

Efter mycket övertygande och lockande med att det hade snöat så lyckades jag få med dem till hallen. Sen vägrade båda klä på sig så det tog nog en kvart innan vi hade på alla kläder och kunde lämna dagis.

Dock väldigt skönt att de gillar dagis och trivs där för snart är det dax för något längre dagar ibland.

För någon vecka sen tänkte jag att lite musik kanske skulle lätta upp stämningen vid påklädningen inför dagis. Hittade en skiva med musik från någon sommarsemester och stoppade i.

Ut kom någon hårdrock (John kunde senare säga att det var Iron Maiden) och min första tanke var att det kanske inte skulle uppskattas.

Döm om min förvåning när båda killarna började dansa. Joel överraskade med riktiga dansmoves och svängde proffsigt armarna. Enda förklaringen är att de måste dansa en hel del på dagis…

Grundtanken sket sig dock för intresset för att klä på sig försvann helt och hållet!

Vi har tröttnat lite på att ha saker framme hemma och har blivit lite hårdare på att vi varje kväll plockar undan. Först nere, där soffkuddarna sällan ligger på plats efter eftermiddagsbus och tv-titt. Sen på ovanvåningen så att man faktiskt kan gå i barnrummet utan att snubbla.

Det går olika bra olika dagar att få med barnen i detta, men jag tycker vi ser en förbättring.

Igår när jag hämtade Joel berättade en av personalen att Joel hade varit arg på en kompis i legorummet. De skulle nämligen plocka undan och kompisen vägrade hjälpa till. Då hade Joel, mycket arg, sagt att han minsann måste hjälpa till att städa bort legot.

Joel berättade att kompisen sen faktiskt hjälpt till att plocka undan.

I måndags eftermiddag var det dax för luciafirande på dagis. Vi inledde på Simons avdelning. Dörren öppnades och barnen började trippa in. Helt plötsligt står Simon där och kikar in, ser lite misstänksam ut, får syn på John och trippar försiktigt fram och kryper upp i famnen. Sen satt han hos oss hela tiden.

Efter en kort fika så gick vi över till Joels avdelning alla tre och lyssnade på sången på storbarnsavdelningen. Det var mörkt och mysigt och förvånansvärt bra framträdande med tanke på antal barn, könsfördelning (inga fördomar här inte) och ålder.

Sen fika igen och lite prat med andra föräldrar och personal (både gammal och nuvarande).

Joel var förresten tomte och Simon pepparkaksgubbe – de fick “dresserna” i morgonens adventskalenderpaket.

Simon hostade lite i natt och det blir alltid sådär att man som förälder undrar om det är ok att gå på dagis. Men på morgonen var det lite bättre och med tre vab-dagar förra veckan kände jag att vi testar.

Väl på dagis så fick Simon sätta sig i utflyktsvagnen och verkade nöjd. Joel står bredvid mig och lägger helt plötsligt av en hostattack värre än Simons natthosta.

– “Öh, hmm… oj då. Var kom det där ifrån, Joel?” undrar jag med personalen bredvid mig.

– “Äpplejosen”, svarar Joel och jag minns då att han vägrade blanda ut josen med vatten och jag sa att om han hostar så får han lite vatten i.

När sånt där händer känns det som att man är pappan i Solsidan som lämnar barnet på dagis trots att man vet att det är sjukt…

Igår var det dax för föräldramöte – första gången med båda barnen vilket innebar att delar av mötet är uppdelat per avdelning och att vi alltså behövde gå båda två. Nu när vi fått tag på en barnvakt innebar det inget problem (bara en kostnad). Redan direkt efter dagis när jag berättade att jag och John skulle tillbaka till dagis på kvällen och de skulle få leka hemma med Elin började tjatet om att de ville att Elin skulle komma NU.

När hon ringde på halv 6 rusade båda barnen dit och Joel öppnade dörren och knappt hade hon kommit in så slängde han sig om halsen på henne och gav henne en stor kram. Sen visade vi lite och sa hej då – barnen brydde sig knappt.

Kändes väldigt bra.

Sen väntade nästan 3 timmars föräldramöte med diverse information, lite diskussionsgrupper och mer snack. Det är kul att höra mer om hur de jobbar och väldigt roligt att träffa andra föräldrar lite mer än bara vid lämning och hämtning.

Det första Simon säger på morgonen när jag är själv är “pappa”. Jag säger att han åkt till jobbet och efter några omgångar ger han sig.

Idag när jag hämtade på dagis så kommer han först rusande och ropar “mamma” flera gånger. Plockar upp honom och sen vrålar han “pappa”. Detta fortsätter han med tills vi fått på kläderna. Rolig kille 🙂

Idag var det dax för ett lite samtal med Ginger på dagis. De brukar ha ett sånt ett tag efter att man bytt avdelning.

Jag fick berätta hur vi tycker det har gått och hon pratade om hur Joel funkar på dagis. Jag sa att vi är helnöjda och det märks på Joel att han gillar dagis.

Hon berömde Joel massor. Dels att han är så positiv, tex alltid glad när han kommer på morgonen och hälsar på dem och dels att han lyssnar bra när de säger till honom. Han är bra på att aktivera sig både inne och ute. Kan sitta länge och koncentrera sig på olika saker.

På vilan ligger han stilla och lyssnar på sagan de spelar och först när sagan är slut så somnar han.

Givetvis hakar han på diverse bus men är en harmonisk kille. De har lite svårt att förstå vad han säger ibland men tycker inte att det verkar påverka honom.

Det hände ju en hel del på personalfronten på dagis under våren/sommaren och ganska så snabbt hittade de Henrik som extraresurs på storbarn, en toppenkille. Sen hittade de en person till, men denna någon var med om en ridolycka och skulle ha lång rehab. Alltså ruta noll.

I samma veva hade de en tjej Annika som vickade på småbarn som funkade jättebra, hon fick längre vick på storbarn.

Nu i några veckor verkar det ha gått troll i sjukdomar, både bland barn och personal. Idag när jag hämtade barnen fick vi en lapp där de bad föräldrar som kunde stanna hemma med barnen imorgon, att göra det. Det är nämligen bara en på varje avdelning som är frisk och det är sjukdomar i hela stadsdelen så de var inte säkra på att få vikarier.

Dividerade snabbt med mig själv, och sen ringde jag John. Jag kör jobbmorgonpass hemifrån imorgon och sen får John lämna barnen till mig istället för till dagis så flexar jag ut resten av dagen, eftersom jag ändå inte har några möten. Lite lyx faktiskt 🙂

Idag när jag lämnade på dagis så hade jag som vanligt en hög saker som skulle in. Simon fick gå ur vagnen och Angela tog honom i knät där hon satt på en bänk ute. Simon blev jätteledsen och grät när jag gick iväg in. Joel lämnas inne just nu eftersom de börjar med samling och sen delar upp sig i olika grupper.

När jag kom ut så gick jag bort till Simon för att säga hej då, men snacka om att jag blev ignorerad. Det var knappt han bemödade sig med att ge mig en blick. Försökte med att vinka och blåsa pussar men inte en min.