Strax före lunch ringde det i telefonen och när jag såg att det var dagis trodde jag genast att det var Simon som bökar. Det visade sig mycket riktigt vara Simon de ringde om, men för att han hade lite feber. De hade varit på promenad och väl tillbaka var han helt orkeslös, och termometern hade visat strax över 37 grader. Bara för mig att åka dit och hämta hem honom.

Väl där satt jag med när de åt soppa och pannkakor. Simon lät sig väl smaka men höll låg profil. När vi kommit hem somnade han på två sekunder.

John fortsatte hosta så jag skippade jobbet och valde inskolningen istället. Ganska tidigt på förmiddagen dök Simon i asfalten på väg ur sandlådan och skrapade ett finger rätt rejält. Han grät och grät och vi fixade plåster.

Det blev dock aldrig Simons dag. Så länge vi var ute fick jag inte gå långt ifrån honom. Han ville åka cykel men hittade inte någon som ville ha honom på flaket så jag fick cykla runt honom lite. Precis när det lossnade lite för honom så var det dax att gå in. Givetvis blev han ledsen.

Bytte plåster, men han ville ändå pilla bort det. Samlingen gick ganska så bra (dvs han satt still mer än halva tiden). Sen var det matdax. Han åt lasagnen med rasande tempo och sen ville han gå ner. Man blir ju lite osäker på vad som är ok men han fick knalla runt lite… Nästa vecka får de ju köra på sitt sätt pedagogerna.

Sen skulle det sovas. Simon bara skrek. Efter en stund gick jag ut och lyckades hitta en annan typ av plåster som jag tänkte skulle vara bättre. Icke. Han bara grät och grät. Så till slut gick vi ur vilrummet och satte oss i myshörnan och läste. Efter en stund kom Angela och frågade om hon skulle försöka lite så jag kunde gå och äta.

Jag tog tacksamt emot hjälp och efter en stund sov Simon. Skönt att veta.

Efter vilan hoppades jag att det skulle ha vänt. Icke! Allt gick emot honom och när vi kvart i tre åt mellis och han fick kaviar i sitt sår gav jag upp och gick hem. Joel hade gärna stannat kvar en stund men han fick böja sig och följa med hem.

På måndag är det personalen och Simon, varken jag eller John ska vara med. John finns dock på lagom avstånd för att kunna gå dit om det skulle behövas.

Joel var hos tandläkaren vid 9 så först vid halv 10 var vi redo att knalla iväg til dagis. Vi mötte halva storbarnsgruppen som var på väg till Helikopterparken. Joel skulle dock vara inne så han fick ändå hänga med till dagis. Tanken var att de nya småbarnen skulle få utegården för sig själva.

Vilket lugn! Ingen som cyklade eller sprang omkring. Simon fanns sig snabbt och både lekte både här och där.

Idag var det fiskpinnar till lunch. En av Simons favoriter. Sex fiskpinnar lyckades han klämma i sig, plus lite potatis och sås. Den sista knyckte han direkt från serveringsfatet (sista kvar) eftersom jag hade fokus på att mata en annan unge.

Även idag gick det bra att somna även om det fanns mycket som lockade till lek och han försökte springa ut ur vilrummet några gånger. Efter en timme vaknade han, men jag la mig brevid och han lyckades somna om och sov en timme till. Sen var det lek som gällde till mellis som är precis före hemgång.

Det här sättet att skola in tilltalar mig. Tanken är att barnet ska vänja sig vid att vara på förskolan, inte träna på att säga hej då. Stort plus för mig som förälder är att jag hinner prata med pedagogerna och lär känna dem bättre, får möjlighet att se hur allt funkar där Simon faktiskt ska vara 6 timmar per dag. Sen är det ju fler som skolar in samtidigt så jag hinner även lära känna några andra föräldrar. Trevligt!!

Vid minst ett tillfälle fick Joel syn på mig i korridoren och kom bort till mig. Jag fick en stor mysig kram och sen ropade hans kompisar på honom och han sprang tillbaka.

Idag var det dax för heldag på dagis (heldag=9-15). Det var riktigt mysigt att få vara med en hel dag. Som förälder ansvarar man själv för blöjbyten, matning (om det behövs) och nattning. För Simon var det första dagen han både åt lunch och sov på dagis.

Lunchen bestod av soppa och tjockpannkaka. Han gillade båda skarpt och inte fick jag hjälpa till något större heller. Godast var dock osten och han åt säkert 4-5 skivor.

Sen skulle det sovas och det var inga tvivel om att han var trött. Simon är dock van vid att vi lägger honom i hans resesäng och sen ibland ligger vi en stund på sängen brevid men lika ofta lämnar vi rummet. Här var det andra bullar. Ett rum med 14 madrasser… Först ville han sno Simats napp. Hon tyckte det var skoj och de lekte lite. Sen kom det in fler barn och Elvira fick ligga brevid Simon. Då började han pilla på henne istället. Hon gillade det inte och tog bestämt bort hans hand – gång på gång. Till slut la jag mig brevid honom och masserade benen lite. Då lyckades han slappna av och sen var sömnen inte långt borta.

Jag åt medhavd lunch, ringde jobbsamtal (ett kort bara), snackade lite med personalen och andra föräldrar och sen pysslade vi. Man ska nämligen göra en docka (eller mest smycka den) som ser ut som barnet som de sen ska ha att leka med. Skojigt! Hann dock inte klart för efter 1,5 hade Simon sovit klart.

Mer lek och sen mellis före vi gick hem. Inte heller idag ville Joel följa med hem direkt (nu var det dock legot som lockade), men han hade inte kunnat somna på dagen så han var lättövertalad.

Vi hann knappt starta inskolningen förrän det var dax att avvika från planen. Jag skulle jobba idag och John skola in. Han har hostat ett par dagar men varit rätt ok. Igår kväll fick han feber. Det var bara att planera om. Jag tog inskolningen och jobbade lite före och efter.

Nu får vi hoppas att planen för resten av veckan håller (Sue inskolar ons, John tors-fre och Sue åker på ledningsgrupp).

Idag var Joels första dag på storbarnsavdelningen. Han har en stor del av sommaren pratat om att han är stor och då har storbarnsavdelningen varit viktig. Igår var han inte alls sugen på att gå till dagis men när vi alla fyra gick iväg idag var han ganska nöjd och när vi om fram och han fick syn på Monica så hoppade han glatt ur vagnen och kramade om henne.

Sen försvann hann ner till sandlådan och letade efter grävskopor. Före vi gick hem med Simon till lunch så var jag ute en sväng med dem och då hade han blivit hungrig och ville gå in och äta med stora barnen.

Tydligen hade det gått jättebra med allt. Vi hade sagt att han fick sova om han ville och han hade själv sagt att han var trött och ville sova. Blidde en timme.

Vi hade litet inskolningssamtal för Simon med Angela halv 3 och sen skulle vi gå hem, men när jag frågade Joel som återigen satt i sandlådan om vi skulle gå hem svarade han snabbt:

Sen, mamma!

Efter 20 minuter och ett antal “sen” så fick han ändå följa med hem.

Mest för att minnas själv i framtiden blir det här en liten kort redogörelse för personalen på förskolan.

När Joel började jobbade Sara, Susanne och Anki på småbarn. Inger, Ginger och Marie hette de som var på storbarn. Vid årsskiftet fick Sara en heltid på ett annat dagis och då kom Monica in som vikarie. Någon gång under våren fick de en extra resurs på storbarn – Andreas.

I maj gick Anki i pension och då började nyexade Tanya.

När vi gick på semester så sa vi hej då till Monica som inte fick förlängt vick eftersom de hittat Angela som skulle börja i augusti.

Under sommaren hände det saker. Tanya hittade jobb närmare sitt hem, Susanne likaså och Andreas fick jobb som snickare.

Ingen lätt uppgift att fixa till detta. De hade möte och kom fram till att Monica fick förlängt till december, Marie bytte till småbarn och tillsammans med Angela hanterar de småbarnen. Nu återstår att hitta två till storbarn.

Imorse hade det kommit en vikarie – med sig hade hon sitt barn. Hon fick gå hem igen.

Det känns som att de fått ett helt suveränt team för småbarnen. Energin är bättre än förra året och det känns mycket tryggt att lämna Simon hos dem. De två som är kvar på storbarnen är helt suveränt goa och jag hoppas de hittar några som passar dem och barnen.

Idag var det Simons tur att börja dagis. Joel har flyttat upp till storbarnsavdelningen och det var hans första dag idag också.

Dagen började 8:30 och de tillämpar något som kallas “föräldraaktiv inskolning” vilket innebär att en förälder är med och deltar i hela första veckan. Tanken är att jag ska ta hela veckan, förutom onsdag, eftersom jag är ledig.

Simon sysselsatte sig från första stund och tultade runt och pillade på allt och det känns som han kommer trivas. Det var bara halv dag och när vi kom hem sov Simon tre timmar och var ändå lättlagd på kvällen, så det tog på krafterna.

För ungefär ett år sen var det dax för nya tider då Joel började dagis. Nu är det dax för en ny fas i livet – dagisträsket kallat av vissa. Ska bli en intressant lärdom antar jag. Misstänker nämligen att det är nu man verkligen lär sig att det inte hjälper att planera för det blir ändå inte som man tänkt sig 🙂

Vi börjar med två veckor av inskolning och 50%-igt jobb, sen 1 september kör vi båda igång på 75% och det blir första gången på tre år som vi jobbar samtidigt!

Vi har lyssnat av lite olika personer kring hur man ska göra för att inte fastna i stressträsket.

• Försök jobba hemifrån en dag per vecka. Den som jobbar hemifrån både hämtar och lämnar barnen och den andre får en dag utan dagisstress med möjlighet till fullt jobbfokus (det är då man bokar in möten man måste vara med på).
• Ha en förutbestämd VAB-ansvarig så man slipper bestämma på morgonen. Det går givetvis att ändra men bara om båda är med på det.
• Låt barnen vara hemma en dag i veckan. Då kan man göra något roligt med dem, och de får en paus från dagis.
• Ha ett bestämt schema med hämtning och lämning (fasta dagar). Gör att man lättare minns vilka dagar man ansvarar för och inte, de på jobbet har en chans att lära sig och man slipper sitta och spendera massa tid på att planera varje vecka.

Sen har vi utöver detta valt att ha barnen på dagis 9-15, iaf till en början. För Joel räckte det ganska bra med den tiden förra året då han är så aktiv och blir väldigt trött av dagis, och Simon är ju yngre än han var så vi vill testa. Dessutom så vill vi ju ha lite tid med barnen hemma!

Fler tips är givetvis välkomna och vi lär återkomma när vi insett nackdelarna med tipsen ovan 🙂

Joel skulle egentligen gått på dagis midsommarveckan men pga förkylning och hosta så fick han stanna hemma. På onsdagen vid hämtningstid packade vi ihop oss och gick upp till dagis för att hälsa glad sommar till alla och ta hem sakerna (kudde, extrakläder och sånt). Pedagogerna hade gjort ett fint häfte med några av Joels alster och bilder på honom. Väldigt gulligt!

Precis när vi skulle gå så cyklade Joel runt på sin springcykel i hög fart och vips så kraschlandade han på ena sidan och började illtjuta. Fick några skrapsår så vi fick användning för vår förstahjälpenväska. Han återhämtade sig snabbt och blev istället stolt över sina plåster. Väl hemma tvättade vi bort grus ur såren och Joel var mycket duktig och satt still under tiden.

Nu har sommarlovet börjat!