Idag när jag hämtade Joel och Simon på dagis och klädde på Joel jackan var han lite motsträvig. I vanliga fall brukar ett och annat “Dumma pappa” undslippa honom, men idag blev det lite mer raffinerat:

Joel: “Dumma jacka.”

Jag: “Jaså? Va skönt att det inte är jag som är dum idag!”

Joel: “Du är en jacka, pappa! Hahahahaha…”

😯

Idag var det dax för vårens utvecklingssamtal för Joel. Denna gång var det med Jessica som började i februari och som ansvarar för den mindre grupp som Joel tillhör. Jag passade på att berätta lite mer om logopeden och hans utveckling där.

Han är en mycket glad och påhittig kille och behöver aldrig sysselsättas. Är relativt lugn även om det sker en del bus ibland. Gillar bygglekar och har precis som hemma svårt att sitta och rita någon längre period. Hellre klipper och klistrar han då – som hemma där det finns en hel del projekt upptejpade här och där (av Joel).

Joel trivs på dagis, och de trivs med honom kan man enkelt sammanfatta det hela.

Vi har ju sen en tid tillbaka en arbetsman här hemma. Nu har vi fått en till. Simon gör som Joel gör och självklart vill han oxå vara en arbetsman.

Till och med på dagis nu när det är vårstädning i trädgården så berättar de om Simon som hugger i och räfsar löv och fixar lite allmänt.

Mornar med barn och dagislämning är sällan riktigt bra. Alltid är det något. Idag var en dock en sån dag där allt gick bra, så jag njuter av den känslan ett tag tror jag.

Båda barnen hamnade i vår säng under natten (numera väldigt ovanligt) och vid halv 7 hade Simon sovit klart. Joel låg kvar en stund till men somnade inte om. Simon åt frukost, Joel ville titta på tv. Sen sprang Simon nakenfis och underhöll mig. Jag förberedde packning och kläder.

Sen åt Joel lite frukost (typ äpple). Inget gräl om vad de skulle titta på via svtplay (!). Påklädningen gick över förväntan. Simon lite ledsen som inte längre fick vara nakenfis. Joel rusade så till dörren för att vara först och Simon gick till pianot och klinkade lite.

Joel gick ut och hackade is och sen fångade jag in Simon som faktiskt inte grät när overallen skulle på.

I vagnen gick bra, sen höll det på att gå illa när de inte kunde enas om vilket håll, men det löste sig snabbt.

Väl på dagis rusade båda in och det kändes bra att se att Joel, som nu varit hemma en dryg vecka, rusade runt glad. Båda gav mig kramar och pussar och vinkade hej då.

I onsdags fick Simon vara hemma då han haft feber i tisdags em. Joel gick till dagis som vanligt, men på torsdagen skulle han till logopeden vid halv 2 och fick således vara hemma eftersom Simon ändå var hemma. Han hade då börjat hosta. Fredagen hostig och hemma. I helgen fortsatt hostig så vi bestämde i söndags att båda fick vara hemma både måndag och tisdag för att bli friska.

Således dagis idag. John lämnade och det hade gått fint. En timme senare ringer dagis och säger att Joel hostat mycket, och blivit väldigt varm. Bara för John att gå dit och hämta. Simon fick stanna hela dagen och verkar vara frisk nu.

Imorgon är jag hemma med Joel och så får vi se hur det blir på fredag.

Vi trodde länge att vi skulle slippa undan vabruari men så igår när John hämtade Simon hade de just tagit tempen – feber. Trött kille på kvällen men han sov bra. Eftersom det är smällkallt så tyckte jag att Simon skulle slippa följa med till dagis så jag jobbade hemifrån och lämnade sen Joel på väg till jobbet vid halv 9.

Lite senare kom rapport från John, Simon hade kräkts. Blev dock bara några gånger före lunch och sen har han varit bättre. Blir vab för min del imorgon.

Just nu är barnen inne i en ganska trotsig period och många gånger per dag är det man får höra att den eller den är dum. Ofta är det “dumma mamma” när jag sagt nej till något. Ogillar det skarpt.

Även en pedagog berättade att Joel sagt dumma till henne, men sen hade han sagt förlåt genom att fylla en vagn med massa saker till henne.

Får se hur det blir i veckan som kommer. Kanske bättre?

Den här veckan har varit ett riktigt bottennapp i hämtningar på dagis. Inte någon dag har det gått enkelt. John beklagade sig redan på måndagen och jag tänkte inte så mycket på det förrän det var min tur på onsdagen. Pust!!

Simon har iofs nästan alltid avskytt att klä på sig overall. När den väl är på är dock allt bra igen. Nu har Joel strulat mer än vanligt och ibland inte velat gå hem alls. Som i onsdags då han redan var ute när jag kom men några andra barn tog röret han lekte med. Försökte med diverse knep men det slutade med att jag fick fånga in honom, sätta honom i vagnen (fötter och ben över stången och inte under dock) och sen gå hem med en gallskrikande unge. Först när vi kommit in lugnade han sig.

Lämningarna går dock finfint numera.

Min tur att lämna idag. Simon som ofta krälar runt ut fick fleeceunderställ och galonisar. Joel som (jag iaf trodde) mest skottar och inte blir så blöt fick overallen. Kom i bra tid till dagis och det första Henrik säger är att Joel nog behöver galonisar.

Jag går in och lämnar ett duplotåg som Joel fick låna hem igår. När jag kommer ut ser jag hur Joel står och hoppar i en vattenpöl. Beslutet blir snabbt taget och jag rusar hem för att hämta galonisar även till Joel. Pust.

Nu hoppas jag iaf att han inte blir blöt även om jag blev ganska svettig av hela operation 🙂

Mest irriterande var att vi igår sa att vi borde ta med galonisar och hänga på dagis nu… men jag glömde bort.

Lämningarna har gått bättre (även för mig) senast tiden. Idag när vi närmade oss dagis så såg vi en lastbil med container på flaket parkerad i närheten. Den ville de såklart pausa och titta på. Vi kommer upp till dagis och går in på gården. Joel ska vara ute och Simon inne säger en pedagog. I samma stund hör vi motorljud och en hjullastare dyker upp på vägen utanför gården. Båda barnen blir överlyckliga och ropar “hjullastare” och springer mot grinden. Tänker att vi kan väl kolla lite.

Efter en stund går vi tillbaka och när jag kommer in så har de ändrat sig på småbarn – Simon ska vara ute. Jag har dock lockat med att han kan leka med tåg inne så det är på väg att bli lite dålig stämning. Lockar med hjullastaren ute och Simon blir glad igen och knallar genast ut. Jag pratar lite med personalen och lämnar lite saker. När jag kommer ut letar jag lite efter grabbarna för att säga hej då.

Sen ser jag dem. De står sida vid sida och spanar efter hjullastaren. Till min förvåning gick det hur bra som helst att säga hej då och sen gå iväg mot hjullastaren och hemmet.