Vid halv 6 började Simon gnälla lite – sin vana trogen. Snabbt fick han komma upp i vår säng och la sig nära nära mig. Jag låg och njöt av närheten och somnade om. Hörde att John gick upp vid 6-tiden och sen sov vi till halv 8 då Simon vaknade. I ungefär samma veva så hörde vi Joel vakna till liv inne barnrummet och gick dit.

Barnen myste och lekte lite och jag passade på att lägga undan lite tvätt. Sen gick vi ner och åt frukost. Barnen ville titta på Drömmarnas trädgård och satt uppslukade och åt sin mat. Jag hann äta frukost, kolla mejl, dricka kaffe och tömma diskmaskinen.

Efter tandborstning klädde vi på oss. Barnen började trilskas och jag suckade och sa till dem att de gärna fick gå som de var till dagis för jag orkade inte tjata. Då ändrade sin attityd och började samarbeta. Joel klarar det mesta själv nu, även om stövlarna kom på fel fot 🙂

Väl ute så hörde Joel motorljud och tittar ut på gatan – en cementblandare! Givetvis tog vi yttre vägen (efter att jag frågat om Joel idag skulle lyssna på mig om jag sa stopp) och till Joels lycka så körde den förbi oss en gång. Sen blev han ledsen när den åkte iväg för han ville titta mer på den. Väl på dagis hade han glömt bort den och började leka lite istället.

Simon fick syn på Monica och idag gick det hur bra som helst för henne att ta honom och han började genast vinka till mig och fick en puss och kram. Sen skulle jag krama Joel hej då och då blev han lite ledsen. Efter två snurrkramar och en mamma som vinglade mot grinden så var han vid gott mod igen och vinkade hej då.

Kollade klockan och var i perfekt tid till t-banan och gick i lagom takt och njöt av den kyligt soliga höstmorgonen. Tänk om alla dagar kunde börja så bra 🙂

Eftersom vi var hos logopeden på förmiddagen så fick jag lämna Joel lite senare än vanligt (vid 11). Just idag skulle de på utflykt i skogen och skulle ha med matsäck – typiskt tänkte jag när jag såg anslaget igår.

Ginger föreslog dock att jag och Joel kunde komma ut i skogen och lämna där. Så när vi var klara hos Åsa cyklade vi ut på skogsstigen och ringde sen Ginger som kom ner och mötte oss.

Det var otroligt näpet att sen se henne och Joel gå in i skogen hand i hand. Joel med sin lilla ryggsäck på.

Idag när jag lämnade på dagis så hade jag som vanligt en hög saker som skulle in. Simon fick gå ur vagnen och Angela tog honom i knät där hon satt på en bänk ute. Simon blev jätteledsen och grät när jag gick iväg in. Joel lämnas inne just nu eftersom de börjar med samling och sen delar upp sig i olika grupper.

När jag kom ut så gick jag bort till Simon för att säga hej då, men snacka om att jag blev ignorerad. Det var knappt han bemödade sig med att ge mig en blick. Försökte med att vinka och blåsa pussar men inte en min.

Eftersom Joel hade ont i örat igår och även hade feber så fick han inte vara på dagis idag. Jag brottades lite med mig själv om Simon skulle gå eller inte men kom fram till att det kunde vara mysigt med en dag hemma med Joel bara – både för han och för mig.

Så vi klädde på oss som vanligt och jag var tydlig med till Joel att han skulle följa med hem igen. Han ville dock gå till dagis… Väl framme så sög sig Simon fast som en igel vid mig och Joel sprang glatt iväg. Fick lirka lite med Simon och sen övertyga Joel om att det kanske kunde vara lite roligt hemma utan en pillande bror. Till slut följde han med.

Alla gånger vi lämnat så har Simon gråtit hjärtskärande (sen har resten av dagen gått bra). Idag ville han som vanligt inte gå ur vagnen, men jag lyfte upp honom och då grät han. Men sen gick vi in och la Joels hjälm och hämtade Simons keps som vi glömde igår. Då var Simon glad igen.

Gick till sandlådan och satte oss brevid Otis och Angela. Simon började leka och jag kramade och pussade honom och sa hej då. Han tittade lite fundersamt på mig och jag blåste en puss till honom och gick sen och kramade och pussade Joel hej då. Ingen gråt. Så jag gick hemåt.

Det har nog varit bra med en hel vecka nu utan några avbrott.

Efter att dagis ringde vid måndag lunch och Simon hade feber så har vi varit hemma varannan dag med Simon. Joel har gått till dagis som vanligt. Idag provar vi igen så att inskolningen inte är helt tappad. Simon har dessutom inte haft någon mer feber och är lite mindre snorig och inte hängig längre.

Han var inte glad när jag skulle gå även om två av hans fröknar försökte charma honom.

Skönt att jobba hemifrån idag så att jag kan hämta fort om det behövs (hönsmamma). Det känns iaf otroligt tryggt med personalen 🙂

Eftersom Simon inte hade feber igår var det dagis som gällde idag. Bökade på regnställ och gav oss iväg.

Joel cyklade in på sin springcykel, baxade den på plats så att jag kunde låsa och ta hjälmen. Sen var han borta med vinden. Skönt att det är så lätt med honom. Han hittade snabbt nya Henrik – som är den extraresurs storbarn ska ha hela hösten.

Jag la in lite extra kläder och skor och sen satte jag Simon i sandlådan och lekte fint. Av Joel, som helt plötsligt dök upp, fick jag massa kramar och pussar. När jag sa hej då till Simon så började han gråta. En av vikarierna satt brevid honom så det var bara för mig att vinka och säga hej då.

Vilken konstig känsla att gå iväg från dagis utan barn…

Det hade tydligen gått helt friktionsfritt för Simon på dagis igår. Han hade varit glad och nöjd, ätit bra och sovit som en stock.

Även idag gick lämningen hyfsat, men Simon började gråta när jag skulle gå. Kanske har han börjat förstå vad det är som händer. Tror iofs att det var tillfälligt, men vi får se om de hör av sig under dagen…

Idag var det första gången Simon lämnades på dagis efter en veckas inskolning.

Joel försvann iväg på en trehjuling direkt när vi kom dit, så där var det inte direkt något problem, men Simon verkade känna på sig att det var något på gång och blev allt pappigare under det att jag förberedde avfärd. Jag vinkade och sa hejdå och med en pedagog i handen verkade han dock finna sig i att ledas ner mot sandlådan i stället.

Under dagen ska jag hålla mig hemma som “stand-by” om han skulle bli alltför otröstlig.

Jag frågade Joel om han ville åka pulka eller snowracer till dagis. Han ville åka till IKEA.

Kompromissen blev stora vagnen till dagis. Tyvärr tyckte Joel att det var så mysigt att han inte alls ville lämna den. Gråt och tandagnisslan vid lämning trots att favoriten Monica kom och lockade med promenad.