Efter jul var det rätt tuffa lämningar på dagis men sedan en vecka eller två går det nu hur bra som helst. Idag åkte Joel pulka och Simon vagn. Vi hann knappt komma innanför dagisgrinden förrän Joel hoppar ur pulkan och säger

Hej hej mamma San!

Eftersom det var 12 minus var alla dock inomhus så jag fick förklara för Joel att jag skulle följa med in och tänkte att nu blir det jobbigt. Icke, han var med på noterna och jag hann knappt få av honom overallen förrän han sprungit iväg in till sin favoritfröken Monica.

Skönt!

Nu var det väldigt längesen jag lämnade på dagis och ännu längre sen jag hade med Simon när jag lämnade. Simon fick åka vagn och Joel pulka och jag småsprang och gjorde motorljud som båda barnen uppskattade 🙂

Väl framme ville Joel inte gå ur pulkan. När han väl gått ur den ville han inte på något vis i världen leka där utan ville bara vara nära mig. Efter att ha försökt på lite olika sätt med olika fröknar i en kvart så blev det hårda vägen. Monica lyfte upp honom så han kunde vinka hej då och jag klappade om honom och sa hej då. Han stortjöt under hela tiden och fortsatte så länge jag kunde höra honom.

Fast det är väl bara att vänta när han varit hemma så mycket under jul och nyår. Tror dessutom att han börjar förstå att jag och Simon är hemma…

Den stressigaste stunden på dagen är när man ska ta sig till dagis. Spelar ingen roll hur tidigt man börjar för det blir alltid på minuten eller aningens försent. Idag kom det en leverans vid en känslig tidpunkt. Väl i hallen med Simon nästan helt redo i vagnen så bestämde sig Joel för att gå upp och hoppa i sängen istället.

Jag fick bära ner honom skrikande och sätta på stövlarna när han ålade runt i mitt knä. Sen vände det plötsligt och han valde jacka själv och vi kom överens om att han fick ha nappen en bit på väg till dagis.

När jag hämtade igår så glömde jag regnbyxorna så vi fick gå in och sätta på dem på dagis. Simon fick sitta kvar i vagnen utanför. Genom fönstret såg vi hur en dagiskompis, Malik, gick fram och pratade med Simon. Joel blev mycket upprörd och ville ut och säga att det minsann var hans bror!

Gick finfint att säga hej då och när jag vänder mig om vid grinden ser jag hur Joel klättrat upp och hänger gränsle över räcket vid trappan…

Idag fick Simon stanna hemma med mormor som är på besök när jag tog Joel till dagis. När vi närmade oss vägen vi behöver gå över så skulle jag ta Joels hand, som är ett krav för att gå över vägen. Joel vägrade. Jag lirkade. Joel vägrade. Till slut bar jag en skrikande, gråtande och sparkande Joel över vägen.

Efter en stund lugnade han ner sig men så fort jag nämnde att man måste hålla handen när man går nära en väg så började han gråta igen. Försökte få fram vad det var han hade tänkt göra men lyckades inte.

Får se hur det blir när jag hämtar!