Vi fick tips av en granne om att det bor några bävrar uppe i skogen vid Brotorp som ligger på promenadavstånd från oss. Med kameran och det längsta objektviet vi hittade i högsta hugg gav vi oss iväg för att spana och ta kort. Efter en liten promenade inne i skognen började vi se allt fler avgnagda träd som låg huller om buller och till sist hittade vi själva boet. Bävrarna lyste dock med sin frånvaro. De kanske låg och spanade på oss?

Vid en lite inspektionsrunda av blommorna upptäcker vi att det sitter en geting på en trätunna vi har (fick av snälla grannar som annars skulle kasta den).

Lyssnar lite och inser att den minsann sitter och äter. Häftigt tycker jag och rusar in efter kameran för att kanske få några coola närbilder. Tar även med mellanringen för det vore ju enormt fränt om den kunde användas!

Tar en första bild på ätande geting och går lite närmre för att få en ännu bättre bild.

Tittar i sökaren och ska precis trycka av när jag ser detta:

Behöver jag säga hur jag flög bakåt och nästa landade på ändan i stakethögen som ligger på gräsmattan… Det blir nog inte några fler närbilder på levande varelser där risk för attack föreligger. Mellanringen bar jag direkt in och la på sin plats… oanvänd.

Vi har varit i Länna och inhandlat en taklampa och bestämt oss för att ta lite småvägar tillbaka. Radion är på och vädret är fint.

– “STORKEN!”, skriker Susanne plötsligt rakt in i örat på mig. Jag vänder mig lite yrvaket åt höger för att se vad hon menar, och ser mycket riktigt någon sorts stor fågel som står helt blickstilla nere på ett fält. Först tror jag att det är någon känd staty, eftersom det verkar som Susanne känner till den, men ser också i ögonvrån hur det står en massa grönklädda nördar med kamerorna i högsta hugg vid vägkanten.

Tydligen har de pratat om en stork på radion som slagit ner någonstans i södra Stockholm, vilket tydligen inte är så vanligt, och Susanne har snappat upp det och dessutom kopplat ihop det med folkmassan vid vägen. Själv har jag inte ens hört vad de talat om på radion, utan suttit och funderat på hur god köttfärssåsen ska bli som jag ska tillaga när vi kommer hem. Den blev jättegod.

I morse när vi satt och åt frukost och pratade om ditten och datten tystnade plötsligt samtalet och vi stirrade ut genom köksfönstret där ett rådjur lugnt trippade förbi. Vi stirrade efter rådjuret, sen på varann och fortsatte sedan tankfullt med vår frukost utan att säga ett ord.