Började läsa denna för någon månad sen och tyckte den var riktigt töntig och la den på hyllan. När jag började läsa den igen för en vecka sen så var det idel asgarv. De första 50-60 sidorna handlar nämligen om när Annika går över tiden och jag kan ju säga att där är jag rätt målgrupp just nu.

Resten av boken hade jag inte riktigt lika stor behållning av (kanske för att jag inte är tvåbarnsmamma) men den är underhållande och läsvärd men samtidigt lite tragisk tycker jag. Hon delar med sig väldigt öppet och ärligt om sitt liv iaf och det är nog inte så dumt att se att även kändisar kan ha det jobbigt.

Lite småunderhållande, men i slutet så blev det våldsamt segt. Kanske för att det var svårt att relatera till ensamstående, skilsmässa och liknande ämnen.

Kanske ger den mer om man läser den efter man har fått barn eftersom de flesta ämnen rör den perioden.

Plus är dock att det är riktiga personer som delar med sig väldigt öppet om sina erfarenheter och sånt behövs för att pressen på mammor inte ska vara så stor. Det är ok att tycka att det är jobbigt.

Lättläst bok, men inte så väldigt bra. Som vanligt med den här typen av böcker så är det vissa personlighetsdrag och ageranden som man känner igen, men vissa man bara gapar och funderar på hur de kan tänka som de gör (oavsett situation i livet menar jag då).

Säkerligen kommer jag att känna igen mig i vissa delar under hösten, och kanske är det bra att läsa om saker och ting i förväg för att ha en chans att kunna undvika dem.

En av de mest lättlästa böckerna om att vänta barn. Ann och Hannah skriver väldigt enkelt och underhållande om diverse saker som händer under graviditeten och det finns en hel del matnyttigt. De bjuder väldigt mycket på sig själva och jag gillar de många inläggen från dem själva och från vänner de har som ger exempel på hur andra tänker och resonerar.

En bok som jag skulle rekommendra över en hel del andra om man inte orkar läsa så många 🙂

En bok om att föda på 311 sidor, kändes som att det skulle bli trögt att ta sig igenom måste jag erkänna. Blev positivt överraskad och det gick väldigt lätt att läsa. Hon skriver väldigt bra och det känns som bra information i boken. Täcker många områden som man som gravid går och funderar över 🙂

Kan rekommenderas redan när man funderar på att försöka bli gravid!

Liten blädderbok i princip. Kanske är det tänkt att man ska börja träna på att läsa böcker i Pixibokformat? Nåja, den är lite charmig och man skrattar lite åt text och bilder. Man kan även fylla i lite tankar och funderingar för varje vecka som går och sen lite extra på slutet (och i mitten vid ultraljudet).

Kanske en rolig present till någon som väntar barn? Fast då skulle jag mycket hellre rekommendera Bebisbekännelser!

En av de bättre böckerna hittills faktiskt (i ämnet barn då menar jag). Riktigt underhållande och en sån som man kan läsa lite då och då (jag har nog läst i den hela våren om jag minns rätt). Lagom mycket om det mesta som kan intressera någon som ska få barn. Försöker vara roliga och lyckas ganska ofta, blir avspänt iaf och inte krystat eller osannolikt som i andra böcker jag läst.

Gillar att det finns bilder och små pratbubblor på de flesta sidorna 😛

Besviken. Trodde det skulle vara mycket mer underhållning. Det är väl iofs lite småroliga anekdoter från verkligheten. Problemet är att jag inte alls kan identifiera mig i den verkligheten, kanske får läsa om den senare (mitt i småbarnsåren).

Nåja, den var iaf lättläst och jag log allt några gånger så vill man ha något lättläst och lättsmält på stranden duger den.

Oj, vilka fördomar jag hade inför att läsa den här boken. Blev dock glatt överraskad då det finns en historia oxå 🙂 Att jag sen inte alls känner igen mig i de tankar och det agerande huvudpersonen Agata har, det gör absolut ingenting. Språket är otroligt lättflytande och underhållande. Så jag kan rekommendera den för alla – inte bara de som har magar med aliens i. Läste att det ska bli en trilogi och jag ser fram emot fortsättningen!

Hmm… ja det lyser igenom att det inte är en svensk författare. Visst hade den väl sina roligheter men på det stora hela så är det inte någon bok jag kan rekommendera. Alldeles för nedvärderande mot männen, så till den grad att jag varit tvungen att läsa högt ibland för John i ren frustration över att man inte kan resonera sådär. Kanske är det oxå därför det tagit sån tid att läsa den…