Köpte serien på rean, men första boken saknades (och finns endast på bibblan och second hand) så jag la på överraskningshyllan istället. Så berättade Sanna att hon börjat läsa dem ändå så igår när vi slarvat bort Bamsetidningen som kommit tog jag fram den första (andra egentligen då).

Vi var fast direkt (5 år, 7 år, 39 år) och trots att klockan för länge sen passerat läggdags så läste vi 7 kapitel och det var med nöd och näppe barnen lät mig sluta läsa. 2 minuter senare sov de.

Imorse ville de direkt att vi skulle läsa igen, så vi intog frukost och bok i soffan. Vips var den slut.

Texten är lättläst och innehåller lagom krångliga ord tycker barnen. Riddare, alver, monster och sånt är ju väldigt underhållande för alla åldrar.

Bilderna var ibland lite läskiga tyckte barnen – särskilt när de bläddrade framåt till sidor vi inte läst, men det drömde ändå inga mardrömmar berättade de imorse.

Nu ser vi fram emot bok nr 3 (den andra för oss då – ska försöka få tag på ettan).

Samtidigt som jag köpte Herr och fru Slusk så hittade jag även den här (tror det var tips på Glansholms bokhandel).

Började läsa igår kväll för barnen (5 och 7 år) och det blev en direkt succé. Det var med nöd och näppe jag fick sluta läsa igår kväll. Efter frukosten fick jag läsa lite till och ikväll läste vi ut den (155 sidor).

Avslutningen hade en extra tvist som barnen skrattade mycket åt, och som de dessutom fick John att läsa för dem direkt efteråt.

Bilderna passar perfekt till boken och det var många gånger de fnissade när jag vänt blad och de sett någon rolig bild.

Att det sen är smutsfläckar överallt i boken ger lite extra faktiskt. Det var mer än en gång jag försökte vifta bort det (även Simon undrade vad det var).

Absolut sista sidan visade att det finns ett gäng andra böcker som handlar om herr Grums.

Hittade den via någon blogg har jag för mig och misstänkte att barnen skulle gilla.

Första kapitlet gjorde mig tveksam och barnen började nästan tappa lusten att lyssna. Så efter en bit in kom den igång och oj vad de gillade. De skrattade och fnissade och tokigheterna.

Den är helt galet knäpp men har ändå någon slags sensmoral som barnen hajar. Lär klicka hem fler böcker av Roald!

Åh, vilken bok detta är! Minns vagt när mamma läste den för mig när jag var liten och sen minns jag såklart filmen (den är beställd nu).

Barnen var som förhäxade av boken. På fredagen satt vi i över två timmar och läste och läste och de ville inte sluta trots att ögona gick i kors.

Det är verkligen en fin bok. Om kärlek och att bry sig om. Att våga göra sånt man egentligen inte vågar. Att kämpa tillsammans mot något. Ja massor med saker. Den är svår oxå. Död, sjukdom och tyranneri och så Katla. Oj vad de undrade om Katla och när det kom bilder så blev de helt till sig.

När vi läst ut den ville de genast läsa nästa bok och de blev rätt så besvikna när de fick reda på att det inte finns någon mer bok. Inte helt otippat så har det varit fler som undrat så ett år efter att boken kom ut (1974) så svarade Astrid i ett öppet brev i Expressen hur det gick. Så imorgon får jag berätta det för barnen.

Vi läste första, den om hamstrarna, och barnen gillade så vi slog till på en till. Frågan är om vi inte gillade den här lite mer.

Även den här gången störde jag mig på att det var x sa, y sa hela tiden. Men som någon sa om förra boken så är det ju en barnbok och då kan det vara därför som det är lite extra tydligt.

Åter igen en spännande bok, fast på ett annat sätt än den andra. Gillar att det dyker upp små vardagselement hela tiden. Hur vuxna är olika, hur barn och vuxna pratar och tänker.

Ska nog slå till på en till i serien att ha i sommar.

En av böckerna vi köpte på julbasaren i december. På Alfabeta testade vi lite olika kapitelböcker nämligen.

Eftersom barnen inte ville läsa några läskiga böcker tyckte vi den här kunde passa. Det gjorde den. Simon (4,5 år) brukar ibland klaga på kapitelböcker som är långa men inte den här gången. De ville hela tiden läsa fler kapitel på kvällarna.

Boken har många skojiga ingredienser, tokiga grannar, roliga händelser, husdjur och sen leker de detektiver vilket givetvis är uppskattat.

Jag kan störa mig på att det hela tiden står. Pappa sa, Tom sa, Pappa sa, Mamma sa och så vidare. Blir lite tjatigt när man läser. Men kanske är det så för den här typen av böcker som ändå är täckta för rätt nyblivna läsare?

Hade vi inte haft inköpsstopp hade nästa bok varit på väg 🙂

Minns att vi läste den här i skolan, men när vi nu läste den igen så kom jag ju inte ihåg mycket vill jag lova.

Vilken hemsk bok, för jösses vad killen har det tufft. Otroligt nyttigt att läsa den för barnen och samtidigt kunna prata om hur de beter sig mot honom och hur han har det. Och om det är okej att ha det så. Vi var rörande överens om att det inte var det.

Bilderna är ju precis som i Gusten Grodslukare helt underbara tycker barnen. De skrattar högt många gånger eftersom det är en hel del dråpliga situationer.

Kan tänka mig att den här boken är bra att läsa i skolor och samtidigt diskutera mobbning.

Åh vad jag har längtat efter att få läsa den här boken för barnen. Minns själv hur häftig jag tyckte den var. Så för ett tag sen frågade jag barnen om de ville läsa Ronja och de sa ja, Simon lite motvilligt (men sån är han för det mesta). Snart var de fast och varje kväll vill de läsa mer än vi gör. Bra betyg skulle jag vilja säga.

I scenen med vildvittrorna vid älven var Joels ögon stora som tefat och jag älskar hur man då kan göra texten än mer levande med betoning och röstlägen. Mycket spännande!

De övernaturliga elementen i boken gillas väldigt mycket av oss alla. Rumpnissarna fick barnen att skratta högt och jag fick läsa om episoden då Ronja fastnar med foten i deras tak ett par gånger. Nu går de runt och pratar som rumpnissar ibland. Scenen med grådvärgarna kommer ganska tidigt och det var även där stora tefatsögon.

Hade själv svårt att inte läsa vidare och John var hårt förbjuden att läsa Ronja om jag inte kunde läsa på kvällen.

Gillar den starka personen Ronja och jag tror att jag som yngre kände mig lite som henne. Hon lät ingen styra henne utan gick på vad hon själv kände. Viktig förebild.

Som vuxen ser man ju fler saker när man läser, den råa rövardelen, där Lovis flyger som en vante vid ett tillfälle biter sig fast och där flera fula ord dyker upp. Barnen verkar dock inte reagera särskilt.

Den finns även som fin inbunden i Astrid Lindgrens Samlingsbibliotek men har man boken så är det ju onödigt att köpa en till.

Slog mig härom kvällen att Kalle och chokladfabriken borde vara en bra kapitelbok för barnen. Surfade in på adlibris och hittade den snabbt, men så slog det mig att jag borde ha den så jag kollade i bokhyllan och där var den.

Simon var mycket skeptisk och ville inte alls läsa. Jag läste en pixibok för honom och sen fick han välja om han ville lyssna. Han valde att lyssna och efter 2-3 kapitel var han fast.

Vi har läst både morgon och kväll och vips var den slut. Båda barnen gillade den skarpt även om Simon inte har 100%-igt tålamod med såna här kapitelböcker så kan han inte riktigt låta bli att lyssna ändå.

Det var roligt att läsa den igen för nu ser man lite andra saker. Den där Willy Wonka han är inte så särskilt trevlig egentligen, även om barnen såklart inte beter sig riktigt rätt heller…

Nåja, älskar chokladfabriken och den passar utmärkt för våra barn som hemskt gärna bygger vidare med sin fantasi 🙂

Just detta ex är från 1983 (ISBN 91-550-2827-6) och det är samma översättare som den som finns idag så det lär vara samma innehåll. KUL att kunna få nytta av de böcker jag sparat på i x antal år.

Åh Pippi! Älskar henne. Kan inte fatta att boken skrevs redan 1945.

Vi har läst ett, ibland två, kapitel per kväll och de har varit lagom långa för båda barnen (4 och 5,5 år). De har verkligen varit helt uppslukade av boken när jag läst och man ser på dem att deras fantasi spelar vidare på texten. Precis som det ska vara.

Själv vet jag inte om jag läst boken, eller om jag bara sett filmerna. De blandas nog ihop i minnet tror jag men det var väldigt roligt att läsa boken nu.

Det får nog bli de andra böckerna om Pippi oxå!

Andra böcker i samlingsbiblioteket: Madicken, Emil i Lönneberga