Jag plockade fram för att läsa på kvällen och barnen såg väldigt skeptiska ut. De blev dock positivt överraskade. De suckade, ojade sig och skrattade åt det som hände i boken och jag tolkade det som bra betyg. Vi läste den på en kväll så helt klart lättläst och med driv.

Gillar att det är så olika personligheter i boken. Det är vår första bok om supernova och det finns fler. Är sugen på att se vad som är liknande i böckerna och vad som skiljer. Vi läste titlarna och gissade vilka personer det handlade om.

Helt klart en lagom spännande, pinsam och rolig bok att läsa själv – innan man kommer in på mer spännande böcker.

Andra boken. Joel har läst, Simon påbörjat och jag ville såklart oxå veta hur det utvecklar sig.

Upplever den här delen som mer spännande än första men det kan vara för att det gick ett tag mellan läsningarna.

Uppskattar när böcker handlar om att man hjälps åt, att personer som tidigare varit envisa och agerat på ett mindre trevligt sätt, faktiskt kan förändra sig och göra bättre insatser.

Joel gillade denna och del 1 så mycket att han fick oss andra att vilja läsa. Han visade gärna kartan i bokens pärm och visade och berättade.

Mycket bra serie för nybörjarläsare som gillar äventyr och spänning. Ser verkligen fram emot sista delen som kommer nu i vår!

Tydligen andra boken om tvillingarna Saga & Simon men första för oss. Funkade fint.

Vilket härligt tvillingpar! Vilken fantasi de har – vilket många barn i den åldern har (kanske alla som har chansen?).

Här har de tänkt till. Genustänket finns på många plan. I såna där härligt små detaljer som att farfar har broderat en sak hemma i sitt hus.

Många frågor om sånt som kan vara svårt att prata om tas upp, killar som gillar killar, äldre som gillar varandra och ett par andra ämnen. Jag fick tillfälle att lyfta ett par saker med barnen och det är så underbart att få lyssna vad de tänker kring en del såna här saker. Fast oftast vill de bara att vi ska läsa vidare. Vore då bra med en lista i slutet över ämnen som man med fördel kan diskutera!

Adlibris, Cdon, Bokus, Idus förlag

Ytterligare en bok om Katitzi och nu börjar hon bli stor. Blir ledsen när jag läser om hur romer behandlades, men så tänker jag på hur tiggare behandlas idag och tänker att vi inte kommit så långt. Det som är skönt är att det finns många ljusglimtar. Vuxna som inte är romer som är kloka, vettiga och använder sunt förnuft.

Tänker att de flesta som var barn vid den här tiden inte längre lever och att de som faktiskt gör det har fått vara med om en makalös förändring i samhället när det kommer till bekvämligheter.

I den här tar kriget slut och det måste ha varit en konstig tid att leva i. Synen på barn är inte heller särskilt rolig, inte ens hennes pappa låter bli att slå. Så mycket bra som hänt ändå!

Här pratar Katitzi vid ett tillfälle med Zoni som suttit i koncentrationsläger och får perspektiv. Tydligen har det skrivits en bok om Zoni oxå och den blir jag lite sugen på att läsa.

Älskar ju Saras böcker och den här gången var det en bok för 9-12 år så jag kunde läsa den för barnen. Hurra! Den här utspelar sig i skärgården (igen) och på ett ställe så dyker en person upp från serien om Kouplan som bor på ön. Inser nu att det kanske är ön som ungdomsboken utspelar sig på oxå.

Vilket mysterium! Vilken spänning! Så mångbottnad bok – som alltid av Sara. Det finns Johan som egentligen är Johanna (extremt lämpligt att läsa nu med tanke på vad Simons kompis går igenom), och det finns Ludde som inte är som alla andra. Det finns hemligheter och det finns relationer till föräldrar. Alla dessa ingredienser som kan göra livet rätt utmanande tidvis.

Den är helt fantastisk att läsa högt faktiskt för det går att med hjälp av rösten påverka upplevelsen väldigt mycket. Sista delen av boken viskläser jag periodvis och barnen ligger spända med stora ögon och lyssnar. Vissa delar fnissar de då beskrivningen av föräldrarna är helt underbar.

Gillar att det är en karta med i början och slutet. Vi tittar på den titt som tätt för att se var de är någonstans. Kommer helt klart att fortsätta läsa Saras böcker, oavsett målgrupp (jag har iofs låtit bli några grammatikböcker för skolan…).

Den här har kommit i nyutgåva och jag har tänkt att vi ska läsa den men så dök den upp på Möjligheternas hus före jul och jag slog till. Trodde att barnen kanske skulle vara lite skeptiska då den inte är så spännande.

De gillade den dock. Mycket. Och vi är överens om att fortsätta läsa serien och försöka se om vi kan se tv-serien oxå.

Det är en romantisk bild av nybyggarlivet måste jag erkänna. Blir lite sugen på att leva ett sånt liv, så mycket enklare på något sätt. Gillar verkligen hur man får en inblick i de olika säsongerna och hur livet varierade så stort. Hur de var tvungna att fixa allt själva, hur skogens djur var både hot och mat. Gillar den verkligen!

Vi älskade Mysteriet på Hester Hill och har varit sugna på fler böcker av henne. Tyvärr tappade Joel (9 år)  intresset efter halva boken. Simon (7,5 år) och jag läste dock klart den för vi ville veta hur det gick. Givetvis pratade vi om det med Joel så han oxå visste, han orkade dock inte lyssna.

På ett sätt förstår jag dem. Tyckte inte det var en bra högläsningsbok. Däremot tror jag den kan funka för barn som är 10-12 och att läsa för att sen prata om den. Den tar upp döden och döden pratar man sällan om. Jag gör, och har gjort det en del senaste åren efter att min mamma dog och det klumpade sig rejält i halsen de sista kapitlen i den här boken. Simon tittade på mig och smålog lite när han såg tårarna.

Men våra barn gillar spännande böcker mest, böcker där det händer saker. Här var det mycket om vänskap, tankar och funderingar. Väldigt fint beskrivet om vänskap, men som sagt inte samma driv som i andra böcker av Kristina som jag läst.

Känns bra att det finns så många olika böcker att läsa och den här fyller en viktig plats. Döden måste man få prata om, fundera över. Den är alltid närvarande på något sätt och det är bra att våga prata om det som finns nära oss.

Joel fick på sin födelsedag (9 år) och läste och sen före jul läste Simon (7,5 år) den. Båda gillade väldigt mycket. Så då blev jag såklart oxå sugen!

Är väldigt imponerad av hur mycket information som vävs in i texten som ändå är rätt kort. Bilderna är strålande förstärkning av det man läser. Älskar när det är kartor med och jag minns hur Joel visade och berättade när han hade läst. Både för Simon och för oss.

Underbart med såna här fantasivärldar. Hur mycket som kan fås med och som gör att man själv fantiserar vidare. Underbart!

En strålande bok för att få fart på läsning på egen hand. För oss funkade den verkligen!

Böckerna om Katizi är verkligen lättlästa. I den här blir jag rätt ledsen av att läsa om hur hemsk hennes styvmor är mot henne. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå hur man kan behandla andra människor så. Det är väl iofs genomgående i boken så, även hur de behandlas av “vanliga” svenskar.

Så ser jag mig omkring i dagens samhälle och blir beklämd när det är samma i vissa fall. Böckerna ger mig mod att inte vara så, att tänka lite extra på hur jag agerar och vad jag tänker.

Det är spännande att läsa om Stockholm för typ 80 år sen. Inte alls så länge sedan men oj vad det har hänt mycket. Infrastrukturmässigt har det fullkomligt exploderat. Får många frågor som poppar upp i huvudet.

Även i den här boken slås jag av hur modig och rakryggad Katizi är och hur hon charmar (eller imponerar på kanske) flera vuxna. Lika lite som hon skiljer på olika människor, lika lite skiljer hon på vuxna och barn. Hon behandlar alla med respekt.

Nu har barnen gett upp på Katizi. De väljer den inte utan alltid andra, mer spännande böcker. Så jag läser dem själv. Tycker de är så himla viktiga!

De visar på ett samhälle som i viss mån är på väg tillbaka. Huga.

Femte boken  handlar om när Rosa, Paul och Katitzi flyttar till eget boende. Gillar hur Katitzi beskrivs som en varmhjärtat, ovetande unge fylld med energi och tankar. Hur hon hela tiden undrar om språkliga saker – ofta idiom och talesätt som hon inte förstår – mitt i samtal. Känner igen det väldigt mycket från några i familjen (inte nödvändigtvis språkliga frågor då dock).

Sjätte boken utspelar sig när de flyttat till det betydligt större lägret i Sköndal. Här blir det så konkret då vi är granne med Sköndal, och det har funnits en del läger de senaste åren med “tiggare”. Smärtsamt att läsa och tänka.

Här är det återigen den nyfikna Katizi som gör att man ofta ler när man läser. Vilken drivkraft och orädsla hon visar.

Ser fram emot nästa bok! (som av en händelse ligger i bokhögen och väntar)