Har legat i hyllan länge men kände att det var nu eller aldrig. Vi har redan bestämt att vi ska läsa nästa del.

Gillar verkligen upplägget, stämningen och storyn.

Lite högt och lågt i en 12-årings liv. Vissa saker allvarliga andra inte.

Den underliggande historien gör att man hela tiden drivs vidare att läsa.

Vi gillar ju de flesta av Kristinas böcker så den här kändes självklar och vi ångrade oss inte. Sjukt spännande på slutet och barnen tittade på mig i slutet av varje kapitel och jag kan lova att om jag slutat läsa hade jag fått springa därifrån.

Gillar att det är sånt fokus på barnens perspektiv. Vi stannade upp lite då och då och pratade om vad vi trodde skulle hända, jag frågade om de tänkt på något särskilt ibland och så. Blev riktigt roligt att diskutera och se om vi kunde förutsäga vad som skulle hända. Det gjorde att vi blev lite frustrerade över att barnen inte insåg vissa saker. Roligt att läsa och tänka!

Bra med barn där det finns mer bakom, händelser som gör att de är som de är. Skulle gärna läsa mer om de här barnen.

Läste att Kristina undviker att använda alltför mycket teknik i sina böcker och det märks. Jag tror dock inte att barnen tänker på det. Gillar det!

Det övernaturliga har en sån bra plats i böcker, särskilt såna här för barn där de kan få fundera över saker och ting. Längtar efter fler böcker och hoppas att de vill att jag högläser dem ett tag till…

Adlibris, Bokus, Cdon, Lilla Piratförlaget

Eftersom vi tyckte första boken var så bra beställde jag direkt fortsättningen om Eldsala. Vi började i måndags och igår kväll läste vi ut den. 80 sidor i soffan efter middagen.

Lite mysterier, lite läskighet, oro för andra och framtiden, vänskap och historia bakas ihop till en väldigt lättläst och insugande bok som är svår att släppa. Jag fick nästan tjuvläsa slutet på nästa kapitel innan jag vågade läsa det högt så jag inte skulle fastna i att behöva läsa hela boken. Det går ju ibland inte att sluta läsa, det har jag insett.

Perfekt bok att läsa själv om man inte tycker det är läskigt för språket är flytande och lätt att förstå. Inga krångliga meningar.

Nu ser vi verkligen fram emot sista boken som vi tror kommer handla om mumier. Vi hittar dock ingen information om den så kanske måste maila förlaget…

Spännande från första till sista sidan typ.

Lättläst med ett driv som gör att man egentligen inte vill sluta läsa alls. Fast vi läste den på tre dagar. Idag sträckläste vi andra halvan av boken. Gick liksom inte att sluta.

Alltså jag har ju sett omslaget sen boken kom ut och det var först när vi började läsa som jag insåg att det är getingar som kryper på den. De har en central del och det kryper lite i mig när jag läser. Barnen (8 och 10) tyckte den var riktigt läskig och jag förstår dem. Zombiefeber är inget vi vill ha i vår närhet är vi rörande överens om efter boken.

Gillar att den avslutas spännande så att man längtar till nästa bok i trilogin, men inte läskigt så att man undrar vad som händer (som pax). Har beställt nästa del…

Vi älskade Mysteriet på Hester Hill och har varit sugna på fler böcker av henne. Tyvärr tappade Joel (9 år)  intresset efter halva boken. Simon (7,5 år) och jag läste dock klart den för vi ville veta hur det gick. Givetvis pratade vi om det med Joel så han oxå visste, han orkade dock inte lyssna.

På ett sätt förstår jag dem. Tyckte inte det var en bra högläsningsbok. Däremot tror jag den kan funka för barn som är 10-12 och att läsa för att sen prata om den. Den tar upp döden och döden pratar man sällan om. Jag gör, och har gjort det en del senaste åren efter att min mamma dog och det klumpade sig rejält i halsen de sista kapitlen i den här boken. Simon tittade på mig och smålog lite när han såg tårarna.

Men våra barn gillar spännande böcker mest, böcker där det händer saker. Här var det mycket om vänskap, tankar och funderingar. Väldigt fint beskrivet om vänskap, men som sagt inte samma driv som i andra böcker av Kristina som jag läst.

Känns bra att det finns så många olika böcker att läsa och den här fyller en viktig plats. Döden måste man få prata om, fundera över. Den är alltid närvarande på något sätt och det är bra att våga prata om det som finns nära oss.

Vi fick låna av Havanna och började läsa i söndags kväll har jag för mig, eller om det var igår kväll. Vi läste i morse och ikväll blev det tidig läggning för att hinna läsa mycket. Tänkte läsa till 8, men det var så spännande att vi läste en timme till och då var boken slut.

Sjukt spännande bok. Det var så att jag oxå höll andan några gånger.

Åh, det är så mycket jag gillar med den här boken. Att barnens föräldrar har flyttat isär och hur de båda tänker på det. Att båda barnen visar känslor och tankar på ett så fint sätt. Att historien är så coolt uppbyggd.

Flera gånger fick vi pausa och diskutera lite vad som hänt, och möjliga förklaringar och tänkbara vägar framåt. Det märktes hur Joel (9) och Simon (7) funderade över samband och vad som faktiskt hände.

Vågar ju inte läsa fler vuxenböcker av Kristina och har sneglat på hennes böcker för slukaråldern 9-12 och vet nu att vi med glädje kan sätta ögonen i de andra hon skrivit!

Så har jag då läst boken som så många hyllat. Fy vad otäck.

Började läsa och redan efter första kapitlet funderade jag allvarligt på att sluta läsa. Inte en till bok om barn som det går illa för. Jag fortsatte dock läsa och retade mig på lite saker här och där. Kanske mest för att ha annat att tänka på.

Så efter ungefär halva boken hände något jag fasade för och då släppte min spärr. Lusten att läsa blev större och har de senaste två kvällarna stört min nattsömn. Igår kväll natt läste jag ut den.

Huvudpersonerna fick stort utrymme vilket jag gillar. Väldigt spretande persongalleri som gör det spännande och dynamiskt, inga mesar här inte.

Trådarna knöts ihop bra tycker jag och jag är glad att jag har nästa bok i bokhyllan redan. Fast jag måste nog varva med något uppmuntrande först.