Igår hade Simon feber men verkade bättre på kvällen. Natten avlöpte väl. På förmiddagen blev det några blöjbyten (och en del extra tvätt) men annars var Simon sig lik förutom att han inte verkade vilja äta så mycket.

När vi vattnade blommorna efter dagis så kom han plötsligt fram till mig och ville upp i knät vilket han såklart fick. Helt plötsligt kräks han upp mellanmålet som jag lyckades få i honom.

Kan säga att det var skönt att vi var ute så vi bara kunde ta vattenslangen och spola av mig, Simon och trappan. Vi satt en stund till men efter det återgick han till vanlig lek.

Igår på kvällskvisten började John känna sig lite fiskig. Gick dock och la sig som vanligt, bara för att vid 2-tiden flytta ner till soffan. Jag vaknade till vid 3 och gick ner och kollade till honom och då hade det satt igång.

Nu ligger han blek  i soffan och hoppas att det går över snart.

Sen hoppas vi att kräksjukan lämnar vår familj för den här gången, en vända räcker tycker jag.

Igår kväll när jag la mig så vaknade Simon till. Han var lite rödfläckig i ansiktet och det verkade klia. Vi smorde lite, la på lite potatismjöl, försökte klia lite åt honom. Det gick sådär. Tills slut verkade han dock somna till, bara för att återigen vakna. John som skulle jobba fick flytta in till Joels rum (Joel sover ju hos oss i nya sängen).

Helt plötsligt hör jag hur Simon spottar ut nappen och kräks. Reste mig upp och fick upp honom och ett täcke i famnen och den lille stackaren fortsatte kräkas en stund. Ropade på John, och fick ropa rätt högt eftersom vi stängt dörrarna…

Vi bytte lakan och fixade och donade och Simon somnade. En kvart senare när vi precis kommit till ro var det dax igen.  Nu var vi dock mer redo och det gick fort att fixa iordning. Sen kräktes han två gånger till innan natten var över. Joel vaknade oxå och ville hjälpa till att hålla kräkkastrullen åt Simon.

Nu är Joel på dagis efter repris på gårdagens lämning, Simon sover i sängen, John sitter och jobbar vid datorn uppe och jag sitter och dricker kaffe i köket.

Kom hem från stan lagom till middagen men var inte riktigt hungrig. Sen stack John och tränade och jag lekte med barnen. Joel är inne i en pusselperiod och har dessutom blivit riktigt duktig (ibland) på att plocka undan efter sig. Simon är nöjd så länge han får stå någonstans. Kände mig lite hängig och trött och rundade av ganska tidigt med kvällis och sen saga för båda i vår säng.

Simon låg mest och “sjöng” men Joel lyssnade som vanligt med stort intresse på sagan. John dök upp och la Simon och jag kände mig ännu risigare och började så smått fundera på om jag fått samma som Joel. John tog över Joel och jag parkerade i tv-soffan. Nu två timmar senare har jag kräkts två gånger och ligger parkerad i soffan för natten. Hoppas innerligt att det är över för den här gången nu.

Kräkningarna var inte över utan fortsatte hela dagen. Typisk att det blir när vi har flera saker på agendan. Även jag skulle till tandläkaren, det behövde handlas och jag skulle på massage.

Stackars John fick hantera några kritiska ögonblick där Joel kräktes och Simon var extremt missnöjd (=gallskrek), men han verkar ha överlevt och även hunnit sitta i soffan brevid Joel och myst.

Efter halv 10 igår kväll så har Joel inte kräkts och idag verkar han vara lite piggare.

Trots utebliven tupplur på dagen så somnade Joel först halv nio på kvällen. Sen var han vaken lite på natten och klagade lite. Smorde in honom som vanligt och efter ett tag så gick han och jag ner och fikade för att få ett avbrott. Sen sov vi bättre.

Nu på morgonen funderade vi över om han verkligen skulle till dagis och beslöt oss för att skippa det så jag ringde och sa att han sovit dåligt. John åkte till tandläkaren och Simon somnade. Jag och Joel tog plats i soffan för lite Byggare Bob. Han klagade dock lite på ont i magen. Svårt att veta om det är i eller på dock. Jag gjorde lite äpplebitar som han nekade till och då klädde jag in soffan i täcke. Klokt gjort för en kvart senare kräktes han kaskader över filt och täcke i soffan – och över Bamse.

Nu får vi se om kräkningen är klar för denna gången eller om det fortsätter.

Det är spännande med nr 2 att se skillnader och likheter med nr 1. En stor skillnad för oss är att Simon knappt kräks alls. Kanske 1-2 gånger per dag och då väldigt lite. Däremot behöver han rapas annars ligger han missnöjd.

Joel däremot kräktes i princip varje gång han åt så det låg kräklappar överallt, men rapar var sällsynta. Fast just då tänkte jag nog inte på att han var ett kräkbarn för jag hade sett andra barn där det inte fanns tvivel om att de var kräkbarn. I jämförelse med dem så kräktes Joel knappt alls.

Nackdelen nu är att när Simon väl kräks så är man inte alls beredd eftersom det händer så sällan…

Igår åt Joel väldigt lite middag, lite konstigt eftersom det bla erbjöds köttbullar (något som alltid slinker ner). Han verkade väldigt trött trots att klockan bara var 5 så vi satte på Teletubbies. Han gnällde lite ibland och verkade peka på magen så vi undrade lite över magen som var väldigt stor och spänd.

Strax före 6 så orkade han inte längre utan John bar upp honom för att lägga honom och helt plötsligt kräktes han massor (toppen med heltäckningsmatta…). Första gången som han kräktes sen han var bebis så han tyckte det var ganska läskigt, men när han fått upp några vändor blev han piggare och vi röjde lite mattor. Han tyckte det var jättespännande när jag skrubbade heltäckningsmattan med skurborste och ville hemskt gärna hjälpa till.

Han fick lite glass och drack massa vatten och sen somnade han nästan i min famn så vi gick och la honom i hans säng.

Tre timmar efter första kräkningen hör vi hur det kommer mer och rusar in till honom där han vaknar i sin spjälsäng och kräks massor. Så mer tvätt och röj, och sen la vi ett stort täcke mitt i vår säng som Joel fick sova på och la oss själva. Tre timmar senare vaknar vi av att Joel kräktes igen – på täcket så det var mycket smidigt att röja undan och ganska så snart låg vi i sängen igen, med nytt täcke under Joel. Sen verkade det vara färdigkräkt så förutom ryggskottet så var natten helt ok.

Tvättmaskin och torktumlare jobbade hårt under kvällen och natten – underbara uppfinningar att ha i sitt hem!

Joel är verkligen en glad kille och de senaste veckorna har leendena kommit oftare och oftare och givetvis smälter man helt som förälder. Måste vara någon mening med att de börjar le i denna ålder – kanske för att ge lite extra tålamod till trötta föräldrar?

Även om han precis kräkts upp lite så kommer det en stort leende över läpparna när man torkar bort det.