Idag har jag hängt i fyra timmar med två av mina härliga kusiner, Eva och Margareta. Eva träffade jag senast på dopet för 3 veckor sen och Margareta på hennes mammas begravning.

Vi träffades i Kungsträdgården och strosade till Skeppsbron och hittade ett fik, sen strosade vi till Djurgårdsbron där M skulle träffa sitt sällskap.

Otroligt roligt att höra dem berätta om de år som de har koll på men inte jag (båda är runt 20 år äldre än mig) och även höra om hur deras liv är nu och nära och kära. Snacka lite minnen. Jag har hälsat på M två gånger i USA när jag varit över hos min familj.

Stockholm visade sig från sin allra bästa sida med galet sommarväder och sjuka mängder folk i stan. Tog dock inga bilder där det syntes 😀

När vi var i Turkiet visade det sig att en av mina kusiner (Eva) kom ner när vi hade en dag kvar och bodde på ett hotell någon km från vårt hotell. Vi tänkte träffas men så blev hon matförgiftad och det sket sig.

Så när jag la ut på fejan att vi skulle till Kreta skrev Evas syster Karin att de skulle till Kreta i oktober. Det visade sig att de kom ner i fredags och bodde på andra sidan Chania. Så igår när vi åkte tillbaka från Elafonissi så passade vi på att svänga förbi deras hotell. Säga hej (de skulle ha behandlingar och träna och sånt) och sen hänga lite på stranden bredvid deras hotell.

Det var en stenstrand så vi råkade nog få med oss några hem…

En slö dag. Vi klippte järnek och klättrade upp på taket och vilade massor. Vid fyra-tiden dök de efterlängtade kusinerna upp och sen var det fem intensiva timmar med mat och lek och historieberättande.

Kusinerna här och Sean Banan på Grönan. Kan ju inte vara fel tänkte vi, och säkert en miljon andra. Inledde med körsbärsblom i Kungsan och lunch där, för vidare färd mot Djurgården. Någonstans där började jag inse att det var fler än vi som styrde kosan ditåt.

Väl framme såg vi hur SJUKT många som väntade på att få köpa biljetter utanför. Fick en biljett av någon som väntat en halvtimme och gav upp. Fick nr 759 och det slog just om till 300.

Farbror Eric erbjöd sig att stå i kö till automaterna som nog skulle ta en dryg halvtimme. Jag gick för att ta reda på om Simon och Joel skulle betala inträde och hittade en ledig kassa där jag frågade. Passade då på att fråga om jag inte kunde få köpa biljetterna samtidigt. Jo, det kunde jag. Gav henne dagens stjärna och vi gick in. Köerna var enorma men vi lyckades fika på rätt ställen och lite så där, så den totala upplevelsen blev rätt okej ändå. Under en halvtimme droppade det på oss och såg riktigt mörkt ut, det blåste dock bort.

Sean Banan dök upp på utsatt tid och vi överlevde utan problem. Hemfärden gick fint den oxå och vi ringde och beställde pizza och sushi.

Bildbevisen kommer en annan dag och vi hoppas på sovmorgon imorgon.

Idag styrde vi kosan söderut på E6:an mot Helsingborg. Redan i Laholm fick vi stanna på en rastplats så att Simon kunde kräkas. Sen gick det utan vidare stopp ända fram till Tropikariet där min kusin Karin stod och väntade. Det visade sig att vi inte var helt ensamma om idén utan det var fullt, så man fick köa…

Vi la snabbt ner och åkte in till hamnen istället och knallade där. Barnen lekte och sprang runt, både på lekplats och på andra ställen. Hungern gjorde sig påmind och vi uppsökte en pizzeria. Mycket god pizza och det fanns pasta till barnen – de fick dessutom varsin stor kanelbulle så de var nöjda. Regnet som tills nu hållit sig undan började ösa ner så vi satt en stund, sen trotsade vi regnet och tog oss till en glassbar där barnen avnjöt lite glass.

Sen fick John äran att jogga bort och hämta bilen. Vi kramade om min kusin och åkte norrut till Halmstad och hem till barnens kusiner där de fick leka i nästan två timmar.

Det blev således en sen middag med trötta barn och en del stök, men det gick å andra sidan ganska lätt att lägga dem vid 9-tiden. Inte ens Simon hade somnat i bilen under dagen!

Idag sov vi till drygt 9 och sen softade vi inne. Kallt ute. Solen kom dock till sist och vi vågade oss ut och njöt lite.

Sen kom äntligen de efterlängtade kusinerna. Oj vad det lektes och mystes. Barnen fick några roliga saker som det lektes mycket med, bland annat sugrör som man själv bygger ihop.

Mycket paddspelande blev det och Joel och Simon lånade snällt ut paddorna i princip hela kvällen.

Vi åt fantastiskt god middag och sen jordgubbstårta på det.

Jag och John körde ju igång wordfeud på nerresan och under helgen lurade vi in Johns syster i det hela, och började även spela med barnens kusin Daniel.

På söndagskvällen efter middagen så turades barnen om med de olika spelapparaterna (paddor och telefoner). Lite osocialt men ändå socialt på något sätt. De var väldigt hjälpsamma med varandra.

På söndagen sov vi länge och tog det lite lugnt. Efter lunch åkte vi till kusinerna där vi fikade och njöt av solen. Sköt vattenraket, grävde, klättrade med mera. Barnen älskade det!

Före vi skulle åka hem så frågade vi om Joel kunde testa minsta cykeln de hade för att se om den passade storleksmässigt. Vips så cyklade Joel omkring på gatan utan större problem. Visst säger de att det ska gå fort att lära sig när man kört springcykel men ändå…

Simon lånade tvåhjulig sparkcykel och det gick utan problem så inte blir det någon trehjulig sån variant som vi tänkt.

På väg hem till farmor slocknade de som små ljus och var väldigt svåra att väcka.

På kvällen på farmors födelsedag så var kusinerna så pass krya att de kunde komma. Snacka om att Joel (främst) blev glad.

Efter middagen busades det friskt i huset.

Vid något tillfälle gick Joel och kramade Daniel och sa att kusiner är bäst. Sekunden efter kommer såklart Simon och gör precis samma sak.

Faktum är att ingen av oss vuxna kunde minnas att vi hört något gnäll eller bråk under kvällen. Inte illa!

På lördagen var vädret bättre och vi valde att styra kosan till Busfabriken vilket var helt rätt. Knappt några andra där 🙂

Givetvis mötte kusinerna upp där och det lektes mycket intensivt i drygt två timmar. Joel var stor nog att springa runt på egen hand men Simon behövde lite övervakning och hjälp så även jag och John fick testa på lite av lekandet.

Gillade konceptet starkt med olika nivåer på lekandet och lite labyrint över det hela. Joel lärde sig snabbt att hitta och kollrade bort oss föräldrar gång på gång 🙂

Behöver jag säga att det var högst ovilligt som de lämnade lokalen för att åka hem?