John jobbade på kontoret, kalendern blockad efter lunch och barnen vakna före lunch! Så vi packade ihop oss och drog mot Sigtuna. Joel körde mestadels av vägen men Simon tog över sista biten. Joel fick dock fickparkera (finns förbättringspotential). Vi strosade lite. Raffe var superpepp (=jobbig) och regnmolnen hängde tunga. Vi köpte lunch och kunde sitta på en gräsplätt och äta eftersom regnet aldrig dök upp.

Sen drog vi vidare till en naturrunda vi spanat in, Askarehage. Där klättrade vi upp i utkiktorn, åt medhavd fika, svor åt alla grässtrån och insekter som gillade benen, kastade boll till Raffe och jag avrundade med ett härligt bett på foten.

Härligt att komma iväg!

Vi har ju tänkt oss utflykter lite nu och då men bilstrulet har ju varit lite bromsande faktor. Igår morgon bestämde vi att vi idag skulle ta oss iväg oavsett om vi hade fått den fixad eller inte. Finns ju lokaltrafik!

Bilen var dock fixad, och sjukt tyst. Härligt!

Tonåringarna var dock inte uppe med tuppen och det gick väl inte helt enligt planen att komma iväg före lunch och käka någonstans. Vi hade inte heller lyckats bestämma vart.

Så blev det Tyresö vi styrde kosan mot med Simon bakom ratten. Rätt omotiverade.

Det blev en superhärlig utflykt med lite fika, lek med Raffe och strosande i härliga miljöer med toppenväder. Alla väldigt nöjda!

Så sjukt gulligt hur till sig Raffe blir när han inser att vi ska iväg alla fyra, och hur nöjd han är i bilen när alla är med.

Vädret i början av veckan lockade inte till utflykter men torsdagen såg bra ut så vi bestämde oss för att ta oss iväg. Såg att Kilfröslunda som vi alltid handlar av på Rekoringen (Reko 17) skulle ha öppet för jordgubbsplockning så vi bestämde oss. Det är 10 år sen senaste gången vi plockade.

Jag jobbade på förmiddagen och John åkte inlines. Strax före lunch kom vi iväg och Joel höll i ratten ända tills Stallarholmen där vi stannade och käkade lunch (och lekte med yster Raffe). Sen tog Simon över ratten och tog oss ända fram till jordgubbsfältet.

Som tur var hade vi lyssnat på rekommendationen att ha heltäckande klädsel – mycket insekter. John tog Raffe på en långrunda då hundar av förståeliga skäl inte får vara bland jordgubbsplantorna och vi andra satte fart. En halvtimme senare hade vi plockat 9 kg jordgubbar.

Vi besökte gårdsbutiken och fick en kort guidad tur in i lokalen där de packar. Kul att se!

På tillbakavägen körde Simon till Mariefred där vi tog glasspaus. Sen körde Joel resterande av vägen hem.

Numera önskar jag mig inga grejer i present utan upplevelser. I julas fick jag en utflykt till Tornberget där jag inte behövde rådda något alls.

När vädret såg ut att bli bra på påskafton så bestämde vi oss för att dra dit.

Vilken dag!

Wow!!

Perfekt lång vandring. Få människor på den stigen vi tog (dvs Raffe kan springa lös – han lämnar oss inte med många meter).

Vi hittade en perfekt plats och kunde grilla både korv, värma kladdkaka och koka nudlar. En riktigt gormetmåltid kändes det som.

På vägen tillbaka lekte vi inte nudda mark (bara sten och rötter – vissa körde periodvis med bara sten). Kul och bra träning!

Simon gillade Uppsalautflykten och vi kom in på Nynäshamn. Han ville gärna åka så fort det gick. Det var ju lördag.

Så jag tog en utefrukost med Raffe eftersom barnen önskade viss sovmorgon. Sjukt svårt att väcka Simon och det var nästan att vi ställde in.

Jag hade frågat en kollega om tips och vi siktade på Lövhagen men inledde med att stanna och köpa mat som vi tog med ut på en klippa och käkade.

Vädret var helt otroligt – som sommar nästan. Vi knallade runt på klippor och klättrade runt om vi hittade något roligt ställe.

På väg tillbaka mötte vi våra gamla grannar, Lisa och Fredrik, som flyttade till Nynäs 2016!!

Det var ett gäng trötta person åkte hem. Ser fram emot fler utflykter!

Jag och Simon snackade i höstas om att åka tåg och kom fram till att vi på höstlovet skulle åka tåg till någon stad en bit från Stockholm och ta med Raffe för att se hur det funkade.

Vi landade på att åka till Uppsala och fick med oss både Joel och John!

Efter att ha väckt en sjukt svårväckt Simon som knappt orkade äta något till frukost gick vi ut till bussen. Eftersom Simon lätt får ont i fötterna tänkte vi hålla ner på steg vi inte behövde ta.

Buss -> tunnelbana -> Tåg och vips var vi framme i Uppsala.

Känns oerhört avlägset att jag bott där i 4 år.

Vi strosade upp mot Slottet, förbi Carolina Rediviva till botaniska trädgården där vi sysselsatte oss en bra stund (inkl toabesök). Strosade genom Engelska parken och ner mot Domkyrkan där jag och Raffe väntade utanför när de andra gick in. Precis nedanför hittade vi ett kebabställe och körde lunch. Gick förbi ett fik och shoppade för att sen ta oss till stationen. Där hade vi 50 minuter att fördriva så vi satte oss i solen och njöt ett tag och chansade sen på att tåget kommit in – vilket det hade.

På ditvägen var det bara vi i djurvagnen. Här var djurkupén på 6 platser och efter en stund kom en hund till. Gick ju sådär. Raffe skällde. Konduktören kom och sa att det fanns fler platser så de andra gick. Det dök sen upp en hund till där både hen och Raffe skällde och de fick oxå en annan plats. Helt ok ändå.

Mycket folk på centralen men det funkade överraskande bra med Raffe och vi lyckades hinna med en tunnelbana jag inte trodde.

Väl hemma somnade Raffe rätt snabbt.

Idag fyller vår lilla familj 111 år. D v s om en person hade levt exakt det antal dagar som summan av våra, hade denne fyllt 111 år just idag.

Om jag inte räknat fel förstås – men det är nog bäst att inte kontrollera.

Jag hade räknat ut den exakta dagen då vi fyllde 100, men när datumet började närma sig kontrollräknade jag och insåg att datumet redan passerat…

Men, 111 år är också värt att fira tycker vi. Hurra!

När vi gick med återvinningen med pannlampor fick jag en idé. Vi verkställde på fredagskvällen efter middagen. Kläder på, utelampor på och sen bar det av upp på berget bakom husen och vidare in i skogen.

Hur kul som helst med pannlamporna. Joels (eller snarare min egentligen) lyser enormt bra så det kommer kunna bli långpromenader i höst/vinter för min del.

Barnen, och även vi, tyckte det var både mysigt och spännande. Kul att se naturen på ett så helt annorlunda sätt. Kommer bli fler gånger.

På hemvägen gick vi förbi en av favoritplatserna i området, nämligen lekparken med en grävskopa. Så lite nattarbete blev det oxå.

Idag har vi klämdag, så vi tänkte att ett besök på badhuset i Högdalen med hela famljen skulle sitta fint.

I vanlig ordning kom vi iväg lite senare än tänkt, men ändå i lagom tid för att hinna bada före lunch. Simon såg lite trött och ledsen ut i bilen, och han har en tendens att kunna bli bilsjuk, men väl framme utan incidenter tänkte vi att faran var över.

Så fel man kan ha.

Susanne klädde om med Joel och jag med Simon. När vi stod i omklädningsrummet och jag precis skulle börja byta om på Simon kräks han några riktiga kaskader på golvet.

Efter viss förvirring och efter att ha offrat en handduk för att torka upp det värsta och sprungit lite fram och tillbaka till toan med papper var det värsta borta. Jag fick tag i en personal som kunde skura upp det sista varpå en liten blek Simon och jag lämnade badhuset.

Joel blev jättebesviken att vi inte skulle bada, men jag vågade inte chansa på att Simon inte skulle kräkas mer, och i själva poolen vill man INTE att det händer.

Det blev en liten promenad i Högdalen centrum istället innan hemfärd och välförtjänt middagslur.

Idag packade hela familjen in sig i Goby och åkte till Högdalens simhall för att bada. Joel bytte om med mig och Simon med Sue. Jag tror Joel hann säga “Mamma” ca 3 000 gånger innan vi var ombytta och klara…

Väl ute i bassängen var Joel som en liten fisk. De finns en liten “äventyrs-bassäng” för barn där vattendjupet är ca 30 cm och där “simmade” Joel omkring genom att ligga på mage i vattnet och springa med händerna på botten. Simon verkade också gilla att bada men blev trött snabbt och somnade snart i mammas famn.

Joel och jag provade också den stora bassängen där jag drog runt honom i vattnet så badbyxorna nästan åkte av… Under ombytet innan hemfärd hann Joel ropa på mamma ytterligare ca 3 000 gånger, men blev lugn som en filbunke när han fick en banan. Han somnade i bilen hem.