Förra året odlade vi potatis men i år orkade jag inte. Utan vi har legat lite lågt med att så och odla. Så idag när jag gick ut och skulle vattna alla smultronplantor så såg jag att vi nog måste ha glömt en potatis i jorden för nu kommer det en planta där.

Spännande!

När jag skulle fixa middagen så frågade jag som jag ofta gör om någon ville hjälpa till. Idag blev det Joel.

Ugnsgrönsaker och Joel fick hitta på lite själv. Dels testade vi att ta med äpplen och päron och dels ville Joel experimentera lite med hur potatisarna såg ut. Så han sa till mig hur jag skulle skära ut potatisgubbar (syns på bilden).

Sen testade han lite själv och fick till lite olika varianter. Att han dessutom skördat potatisen själv gjorde inte saken sämre.

För en gångs skulle åt han sen av potatisarna vid middagen.

Det är helt sjukt vad potatisen växer i trädgården. Nu hoppas vi kanske kunna skörda första plantan till midsommar!

Det går lite olika fort för de olika potatisarna att komma upp men idag tror jag att jag såg i princip alla som vi satte.

Ska bli väldigt spännande att se när det går att skörda dem och om de blir goda 🙂

Förra helgen lyckades vi äntligen få ner potatis i vår pallkrage. I år har vi höjt den en nivå för att just kunna sätta potatis. Blir spännande.

Vi hade även fått sockerärtor av grannar som lagt för många i blöt så vi satte dem oxå.

Barnen var inte alls lika engagerade som tidigare år. Vi får väl se när (om?) det börja komma upp för då blir det nog lite roligare.

Igår inför lunchen hemma så skalade jag potatis. Passade på att skala även till middagen för barnen satt bra och lekte med lera vid köksbordet.

Helt plötsligt skalade jag bort en liten bit av mitt finger. AJ! Skinnbiten som försvann var kanske 5×3 mm så inte jättestor men ändå. Hämtade plåster och lyckades klippa till en bit och tryckte det mot såret. Sen tog jag det lugnt en stund innan jag fortsatte med lunchen.

Senare på kvällen var det dax att ta bort plåstret och fjåmpig som jag är tog det väldigt lång tid. Plåstret satt givetvis fast i såret och att dra i det kändes som att sticka en nål rakt i fingret. Till slut fick jag bort det och då slog det mig att vi har blodstillande vadd hemma. John hämtade och det funkade fint. Det små trådarna från vadden fastnade såklart oxå i såret men tydligen försvinner de så jag satte ett plåster över och nu sitter jag här på jobbet och skriver som vanligt på tangetbordet. Kommer bli ett fint (läs synligt) ärr misstänker jag.

Igår när vi hade besök av Tyra och Anna så plockade vi fram pipmuggar och det slog mig att man kanske skulle börja ge Joel mjölk. Vilken hit! Han vill knappt släppa muggen förrän den är tom.

Idag när vi skulle äta och jag hällde mjölk i hans mugg så kastade han bestämt ut nappen och sträckte upp armarna för att han ville upp i sin stol.

Vi försöker ge Joel samma mat som vi äter fast han får sina egna barnbestick. Idag var det Tacopaj som serverades men det blev ingen favorit så han fick lite mosad potatis istället, och givetvis snodde han åt sig en av våra gafflar – för man vill ju vara och göra som mamma och pappa.

Blev lite inspirerad av ett tv-program i fredags som hade med potatissorten Blå kongo och när jag kom till Hemköp så sålde de såna. Jag slog till och igår kokade vi potatismos med dem. Hade förväntat mig att det skulle bli lite blåare men tydligen är det så att färgen försvinner delvis när man kokar dem. Smakade precis som vanligt tyckte jag.