Vissa dagar är bottennapp, andra inte. Idag var en bra dag. Inledde med runda med Raffe (egentligen redan 02:09 för han har varit lite dålig i magen en dag eller två och ville gå ut i trädgården vid den tiden så jag tog en sväng runt området) där han går och sniffar och jag fångar pokémons. Najs.

Frukost på baksidan med barnen och sen drog jag igång brödbak med grekiskt lantbröd (färdigt i påse, bara att tillsätta vatten och jäst) och chocolote chip cookies (börjar två nya i mitt team imorgon så jag tänkte smöra lite).

Sen låg jag i hängmattan och läste ut bok om högkänsliga. Har tänkt försöka få till en fackbok i veckan – oavsett om jag läser pärm till pärm eller inte. Efter lunch (John bjöd på pannkakor) så drog jag, John och Raffe ut på lunchrunda. Varmt som fasen!

Fixade lite med en kurs jag går (online facilitation) och sen blev jag lite trött så jag la mig och läste en bok. Vi körde gryta till middag (vuxna åt iaf). Jag och barnen cyklade till Flaten och badade vid halv 8. Då var det färre folk (annars vägrar Simon bada) som vi trodde och det var superhärligt i vattnet.

Hem för att äta kvällis (gott grekiskt lantbröd!) och kolla på ett avsnitt av Supergirl.

Som sagt – en bra dag.

Vi var sugna på att komma ut i skogen lite. Ta med enklare lunch och bada. Googlade lite, la en fråga i en lokal grupp på fejan. Jag hittade några, fick några tips. Valde ett av tipsen Paradisets naturreservat. Vi kom iväg alldeles för sent (10:30) så parkeringen var redan nästintill full. Bannade oss lite. Verkade dessutom vara rätt mycket familjer med mindre barn. Nåja vi knallade iväg. Simon fick lite ont i fötterna (min kropp kändes helt ok) och var lite allmänt pessimistisk kring att hitta en bra badplats.

Vi hittade sjön Trehörningen och såg att det fanns en del platser men många var tagna. Vi knallade dock på och lyckades hitta en finfin plats. Alla (utom badkrukan Raffe) badade. Den yngre generationen badade mest kan man säga.

Helt plötsligt var livet perfekt för alla (utom Raffe som nog var lite varm – kan hända att vi blötte ner honom liiiiite sen). Tills det efter ett bra tag dök upp en högljudd familj (eller om det var två) och slog sig ner på samma plats. Då vi i princip ändå var redo att dra hem så blev det startsignalen. Vi lär dock återvända. Kanske att vi kan testa med sovsäckar i någon vindskydd i september?

Minns att vi träffade någon när Raffe var valp som tyckte att de första tre åren var rätt tuffa. Inte riktigt sånt man önskar höra när man är uppe i värsta valpperioden och ser fram emot att landa ganska direkt efter den. Idag fyller han 2,5!

Nu inser jag lite mer vad personen menade. Vi tycker alla att Raffe har landat en hel del senaste halvåret. Kanske är det kastreringen, kanske att vi har varit hemma mycket, kanske att han blivit äldre, fast kanske mest en kombination av alla? Eller kanske är det vi som landat i att ha en hund i familjen?

Vi har hittat en balans i livet på något sätt. Han har krupit in i våra hjärtan mer än vi någonsin kunde ana tror jag.

Det har dessutom varit en resa som heter duga med öronstrul första sommaren sen hälta och allergiutredning andra hösten. Kostnaden har överstigit vad jag någonsin hade kunnat tänka mig – mest att vi behövde dagis. Varenda krona är sååå värt den kärlek och glädje man får tillbaka.

Konstigt hur fort tiden ändå har gått. Samtidigt som det är svårt att komma ihåg hur det var före.

Idag klev jag upp vid 6-tiden. Fixade termos med kaffe och en burk med yogurt+hallonsylt. Tänker att det gäller att passa på när jag jobbar hemifrån och vädret är härligt.

Jag och Raffe knallade ner till Flaten. Ingen annan där just då. Fantastiskt fint!

Tog oss till stora Flaten där solen sken på bryggan. Satte mig och åt, och drack mitt kaffe. Delade med mig av yogurt till Raffe. Som avbröt mitt i ätandet för att skälla lite på några närgångna änder. Lyckades fånga honom på bild – i luften!

När jag ätit klart såg att jag hade 7 minuter till nästa buss, eller 37. Knallade upp mot busshållplatsen och insåg på vägen att det var en pokémon-raid jag ville ta på gymet på vägen. Hann precis vinna raiden före bussdörren öppnades och vi kunde gå på.

Att få börja dagarna så här är helt fantastiskt. Pulsen går lixom inte upp under dagen, trots att det är högt och lågt.

Det är lätt att tro att Raffe fattar det man säger till honom. Jag går ofta och småpratar med honom och då får man ju den känslan.

När vi så börjat titta på triggerord så inser man snabbt att så inte är fallet.

• Hej. Här var det nog mycket tonfallet och detta har vi nästa jobbat bort nu vilket gör att man kan heja på folk man möter utan att han går igång.
• Kissekatt triggar han oxå på.
• Tätt ihop med ovan är en specifik katt – Baltazar vars namn han triggar på.
• Skata är ett ord som kommit mer och mer. Vi jobbar lite på att få bort beteendet men har en bit kvar.
• Titta har jag upptäckt sista tiden att han reagerar på. Inte lika starkt som orden ovan, men en markering.
• Se samma som titta, inte så djupt – än.

Man förstår ju när man ser orden varför de blivit triggerord.

Igår ville Raffe gå mot Flaten på morgonrundan. Var ljuvligt och kände att jag borde haft badkläder. Så jag frågade barnen om vi inte skulle ta en repris idag. Har officiellt gått på semester men har en del att ta ikapp så på dagen tänkte jag jobba. De ville gärna med!

Väckte båda vid 6-tiden och så packade vi handdukar (satte på badkläder) och fixade frukost. Knallade ner.

Underbart! Vattnet var uppfriskande och frukosten god. Vi var ensamma vid mellanflaten. Några andra hundägare gick till lilla flaten och badade och vid stora var det en barnfamilj och en fiskare när vi kom dit.

Hittade en mojäng som inbjöd till vattenlek, Raffe grävde etc.

Mycket bra början på dagen! Kan bli repriser.

Igår morse slog jag till och testade hälarna genom att ta en längre runda. Typ 5 km. Gick överraskande bra.

Vi har helt fantastisk natur så himla nära att jag blir helt lyrisk. Såg råddjur och en svan som badade och sen väste rejält åt oss när den passerade under gångbron. Fångelsång, sol och fantastiska blåbärsbuskar.

I onsdags morse drog jag och John till utegymet på morgonrundan med Raffe. Supersmidigt och det funkade fint att småjogga lite – både för Raffes del och min häl. Hopp!

Så idag tänkte vi köra en repris. Gick förbi Brotorp för att slåss mot lite pokémons. Hade precis hunnit sätta mig på huk så började de surra lite ilsket runt mig. Garvade lite åt flugorna som gått bananas. Tills en träffar kinden och det sticker till typ.

Står med telefon, hundkoppel och en boll i händerna. Springer iväg åt ett håll och viftar med händerna. Tror jag fick ner telefonen i fickan. Ser på Raffe att han oxå fått en på sig, och John bekräftade senare att han såg en bita honom. Vi samlar ihop oss, John tar kopplet och vi springer upp för en backe – mot utegymet.

Det fortsätter surra runt mig. Stannar till. Viftar i håret eftersom det låter där. John försöker se men ser ingen. Jag hör den tydligt. Viftar mer med håret. Till slut försvinner surret och vi kan gå till utegymet. Raffe lite stressad, jag haltande då jag måste ha sträckt till foten på något sätt och fått ont igen.

Kommer till utegymet och då är det två personer där, med en hund. Så jag sätter mig lite i utkanten. Funderar lite. Landar. Tar med mig Raffe och haltar hem. John gymmar klart och joggar hem och vi kommer hem ungefär samtidigt. Raffe blir inte sig själv på några timmar och jag sover 1-2 timmar i soffan – helt färdig.

Totalt sett fick jag tre bett/stick, John och Raffe varsitt så det var aldrig så farligt. Nu på eftermiddagen känns de inte längre. Men sjukt läskigt att känna sig så attackerad och inte kunna skydda sig.

Det snurrade någon utmaning bland hundkontona på instagram (i början på maj)- vad man kallar sin hund. Insåg att det faktiskt är lite roligt att lista.

• Raffe
• Ralf
• Ralfertz
• (Lilla) gubben (ja här går Google nest igång…)
• (Lilla) vännen
• Skällmaskin
• Morrmonster
• “jävla hund” (inte så ofta men det kan ha hänt)

För två veckor sen hade vi bestämt träff med Raffes syrra. Vi har rätt länge haft noll koll på var hans syskon hamnade. Uppfödaren verkar dessutom ha rätt fullt upp så vi har inte direkt frågat. De var ju nio i kullen så det finns åtta att hitta. Hans mamma har vi träffat på Flatenrundor flera gånger.

Så var det någon av Raffes följare på instagram som först hittade Raffes moster (har jag för mig) och sen även en syrra. Syrran hakade på runt Flaten men pga mina hälar kunde vi inte vara med. Vi hördes dock via instagram och se kom förbi och lekte på gräsmattan.

Hur roligt som helst!

De hade en hund till som påminde väldigt mycket om Freja. Det blev så himla tydligt hur lika de var. Hon är 2 kg lättare så en mindre kopia. Precis som på Raffe är ena örat fladdrande!

Även intressant att prata om likheter och skillnader. Hon drar mycket i kopplet och är mycket svår att lämna själv. Däremot verkar hon inte så skällig och harig som Raffe.